Viagra Boys to men

På den efterlängtade uppföljaren till internationellt hyllade debutalbumet Street Worms blir Viagra Boys ännu mer Viagra Boys. Efter två år av självrannsakan är frontmannen Sebastian Murphy redo för att ta oss igenom nya skivan Welfare Jazz och dess destruktiva bakgrund.

När Sebastian Murthy ringer upp mig en kväll är jag snabb med att berätta min relation till Viagra Boys. När jag under sensommaren 2018 sökte jobbet som recensent på Nöjesguiden var bandets debut den skiva som jag fick recensera som ett arbetsprov. En text som jag ofta tänker på, och som bär ett stort emotionellt värde, då den representerar nyckeln som öppnade dörren till min musikjournalistiska karriär. Självklart minns inte Sebastian texten, men säger att den säkert var bra.

Vad kan du berätta om Welfare Jazz?
— Det är en skiva som blev klar för två år sedan, men releasen blev uppskjuten på grund av pandemin. Så den här skivan känns långt borta, som att jag var en annan människa då. I början trodde jag att skivan skulle bara vara klassisk rock n’ roll men slutresultatet blev flummigare. Men det låter iallafall som att vi har gjort det. Jag vet inte, jag gillar den liksom. Den är bra.

Jag håller med.
— Haha, vad bra. Men det är lite skumt eftersom jag pratar om något som hände för så länge sedan. Jag har gjort så mycket annat sedan skivan blev klar.

Hur kommer det sig att ni släpper den nu och inte väntar ytterligare?
— Vi har spelat in nya grejer sedan dess som vi vill släppa så småningom, så man vill ju inte låta saker ligga och skräpa för länge tycker jag. Jag vill gå framåt och inte fokusera på något skit jag gjorde för länge sedan.

Det är ingen tvekan om att det är en Viagra Boys-platta, men jag tycker ändå att den skiljer sig både från debutalbumet och förra EP:n. Har det varit ett medvetet val?
— För oss kommer det rätt naturligt. Vi har aldrig haft som mål att göra samma grej igen. Vi försöker alltid utvecklas och göra det vi tycker är kul. Det fanns ingen plan på hur skivan skulle låta, eller att den skulle påminna om Street Worms bara för den mottogs så väl. Vi är inte sådana personer, med mål och planer…

Det kan ju lätt vara en fälla annars, att ständigt försöka återskapa samma skiva.
— Exakt!

Skulle du säga att den här skivan är lite mer personlig än debuten från 2018?
— Absolut, jag skrev mycket efter att jag hade blivit dumpad och många tankar som snurrade runt. Det är mycket ånger och det var en tid när jag började inse vilket jävla svin jag hade varit under de senaste tre åren. Jag kom till insikt med att jag var en självupptagen pundig idiot. Mycket handlar om att jag kanske inte vill leva så.

Har det varit viktigt för dig att bättra dig själv?
— Verkligen, framför allt för min egna skull att försöka ta hand om mig själv. Jag fattade väl till sist att jag behövde ta hand om min hälsa för att kunna ta hand om andra också. Du vet, man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Alla sådana klyschor stämmer ju.

Älskar du dig själv nu då?
— Jag försöker. När jag var heltidspundare handlade allt om att hitta en perfekt balans i tillvaron. Allt handlade om att pussla ihop hur mycket tjack jag tog i jämförelse med hur mycket jag sov, så kunde jag vara så mycket eller så lite snäll. Jag trodde jag var något sorts geni och/eller läkare, men jag fick lära mig att så var inte fallet när jag blev ett monster. Till sist ville ingen vara med mig, och det var inte värt allt knark i världen. Jag är glad att jag förstod att jag behövde bryta mönstret om jag ville ha andra resultat.

Har ditt mående påverkat dynamiken i bandet?
— Det är dubbelt så lätt att ha ett band nu. Det är så mycket lättare att gå till replokalen och skriva låtar. Förut var jag en jobbig konstnär som väntade på inspiration, men egentligen var jag bara bakfull.

Var du aldrig rädd att nykterheten skulle ta bort kreativiteten från dig?
— Det är bara sånt pundare tror. Det där är en myt som jag inte längre tror på. Jag har aldrig tyckt det har varit lätt att vara kreativ, och det som jag trodde var kreativitet när jag missbrukade var egentligen timmar av att leta efter muttrar eller rätt penna i nån låda.

Symboliserar Welfare Jazz nystart för dig?
— Ja… eller jag kan knappt känna igen mig själv i den heller, eftersom den skrevs för ett tag sedan. Det som kändes som stora förbättringar då har bytts ut mot helt nya tankar nu. Men som sagt har den en viktig plats i mitt liv.

Welfare Jazz släpptes via YEAR0001 tidigare i januari. Viagra Boys åker på en Sverigeturné i september 2021.