På fredag spelar Vita Bergen på Debaser Strand i Stockholm. Det är den första konserten på nya turnén som sedan bär av mot Tyskland i december. Vi har pratat med sångaren William Hellström om skrivandet, nerverna och hur man bollar hjärnforskning med artisteri.
På fredag gör ni turnéns första spelning på Debaser Strand i Stockholm, hur känns det?
– Det skall bli så fruktansvärt kul. Är ärligt talat rätt trött på att vara i studion och vill ut och spela skjortan av mig igen. Det brukar bli extremt roligt i Stockholm med massivt intåg i logen efteråt. Det känns också bra att vi får chans att köra igenom setet innan vi åker till Tyskland i december. På toppen av det blir det en väldigt speciell spelning av en annan anledning, men det låter jag vara en överraskning för dem som kommer på fredag.
Forskare i medicin om dagen, rockstjärna på natten - i vilken roll trivs du bäst?
– Det allra bästa jag vet är att sitta själv vid ett piano/synt/trummor whatever. Där finns liksom ett universum vid ens fingrar som man skapar helt själv. Det känns så orört på något sätt, varje gång. Sen är det också väldigt speciellt när man spelar live och får dela det med andra människor, men jag tror också att det är bra att ha kontraster i livet. Forskningsvardagen är såklart extremt olikt livet som artist/producent. Lite mer Excel. Men det finns fortfarande en del likheter, framförallt att man inte riktigt kan veta var det landar. Uppskattar verkligen frihetskänslan i det. Mår bra av att ha båda delar.
Vita Bergen har hörts både på svenska och engelska, vad är fördelen med att skriva på respektive språk?
– Gillar verkligen att sjunga och skriva på svenska. Det blir så sprött på något sätt. Det blir ju lite som det blir, men vill man åka ut i världen och se nya platser säger det ju sig själv att engelska är bättre. Det är ändå det som tagit oss runt till nya platser i Europa och gjort att jag kan leva på musiken.
Vad är du mest nervös över inför den kommande turnén?
– Att något riktigt oväntat dyker upp, typ att en bandmedlem bryter benet eller något. Eller att ett däck smäller på motorvägen i en överlastad turnébuss. Det hände när vi var på väg ner i Europa för ett tag sedan. Det hade kunnat gå fullständigt åt skogen och det var rätt darriga ben efter det. Andra klassiska scenarion är att någon helt plötsligt upptäcker att det saknas ett instrument eller specialsladdar typ 35 min innan gig etc. Men det brukar lösa sig. Man har blivit van.
Vilken är favoritlåten ur setlisten?
– Hmm. Får nog säga Rituals, en ny låt, den kan nog smälla ordentligt på fredag i alla fall.
