Gjorde Anna Karenina rätt eller fel som valde kärleken? Det har inte Tone Schunneson svar på. Däremot tänker hon mycket på vad som är rätt och fel.
Det senaste året har Tone Schunnesson djupdykt i den klassiska kvinnogestalten Anna Kareninas psyke och drivkrafter när hon har skrivit manus till Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina, i regi av Ragna Wei. Lev Tolstojs roman om passion och otrohet i 1870-talets ryska kejsardöme tolkas nu på nytt i en pjäs som utforskar vad som händer när människors känslor står i konflikt till samhällets strikta normer. Föreställningen har premiär på Orionteatern den 2 mars.
Det är inte alla som svarar på ett mail med de bevingade orden: ”Ok, Slay”. Men det gör Tone när vi stämmer träff. 35-åringen från Svedala slog igenom med debutromanen Tripprapporter 2016 och fick än en gång kritikerna på fall med Dagarna, dagarna, dagarna (2020), där hon skildrar en hjärtekrossad influencer på dekis. I Tone tur och retur – tales från Bullshit city och andra ställen, tio reportage om Sverige valåret 2022 tog hon sig an ännu en litterär form – nämligen det personliga samhällsreportaget.
Det kan kännas som tvära kast mellan bloggaren Bibbs, politiska reportage och den tidlösa Anna Karenina, men för Tone mynnar det hela ut i samma flod.
– För mig handlar skrivande om att inte veta och att vara osäker. Och att våga stå i den osäkerheten. Jag är en sån störig person som tänker väldigt mycket på vad som är rätt och fel. Jag har verkligen en känsla av att jag försöker vara en etisk person och sedan så misslyckas det hela tiden. Men jag försöker, förklarar hon.
Hon fortsätter:
– Ett tema som jag jobbar med i min litteratur – ett av mina livsteman – är: ”Hur kan man vara ett offer och hur kan man ge ett offer agens?”. Jag tror att både Dagarna, dagarna, dagarna och Tripprapporter handlar om det. Anna Karenina handlar på ett sätt om det. Det kan vara en politisk fråga, men det kan också vara en rent existentiell fråga eller en fråga om att vara martyr eller att ens mamma är jobbig, beroende på hur man går in i det. Folk frågar ofta: ”Hur passar det här in samtiden?”. Men jag tror att jag bara tycker om att skriva om jobbiga personer.
Hur är det att bearbeta en klassiker som Anna Karenina?
– Att bara bearbeta romanen och välja vad som ska bli manus har varit halva arbetet, för det är en så stor roman med många karaktärer. Det som är sjukt med att skriva dramatik är att det också finns så många praktiska frågor. Så jag och Ragna har verkligen gjort ett hästjobb med bearbetningen och det har varit både jättekul och svårt. Jag får alltid någonstans i processen en panikslagen tanke att det ska komma en litteraturvetare och säga: ”Vad har du gjort?!”. Så där är jag lite nu eftersom jag är klar med manuset. Då hinner man börja tänka. Men det är inte en uppsats! Det är en pjäs!
På vilka sätt skiljer sig er uppsättning från tidigare tolkningar av Anna Karenina?
– Alltså girl, jag tycker alltid att det är så svårt att svara på. Men för det första har vi gjort en version som bara bygger på Vronskij, Anna Karenina och maken Karenin, så vi har inte med till exempel Kitty och Levin. Min uppsättning heter ju Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina, så den går också också in i mytbildningen kring Anna Karenina. Både utifrån vem hon är i romanen och som en slags kvinnobild – den vackra, upphöjda kvinnan som går under. Den kanske är lite roligare också hoppas jag! Jag tycker själv att jag är väldigt rolig.
I Dagarna, dagarna, dagarna kämpar Bibbs med kärleken och jakten på pengar och status. Kan du se någon koppling mellan henne och Anna Karenina?
– Det är nog återigen offerrollen – att förvränga offerrollen och leka med den. Det var inte jag som kom på det, utan det var Johannes Anyuru som sa till mig att jag nog var intresserad av just det. Då kände jag: ”Gud vad smart du är, det är precis vad det är!”. Ett spår i romanen är att Anna Karenina blir beroende av opium. Det är också ett tema för mig, jag har ju skrivit mycket om droger. Men i vår version är hon snarare lite alkis. När man har ett missbruk blir man på ett visst sätt, som kanske Bibbs också är. Man blir väldigt uppe i sitt.
I er uppsättning av Anna Karenina djupdyker ni i hennes psyke och drivkrafter. Vad har ni funnit?
– Det är den eviga konflikten när jag jobbar med teatern. Alla vill veta varför karaktärerna gör som de gör. Men då undrar jag: ”Vet du varför du gör som du gör?”. I vår version handlar det mycket om att Anna vill vara fri och leva fritt.
Hur är det annars att försöka psykoanalysera en fiktiv karaktär?
– Det är skitsvårt. Anna Karenina är en ganska opak romanfigur. Jag upplever att jag har större tillgång till nästan alla andra romanfigurer än Anna Karenina. När hon går in i den här passionen blir hon väldigt mystisk och tar väldigt stora beslut som än i dag får mig att tänka: ”Varför gör hon så?”. När man ska sätta en romanfigur på scen så måste man på något sätt gå in i att psykologisera eller i alla fall hitta sin egen tolkning till varför hon gör som hon gör. Vi hade också en bokklubb på Orionteatern, där vi var tio deltagare som sågs åtta gånger. Det var väldigt fint att alla kom till bordet inte bara med Anna Karenina eller Vronskij, utan även med sig själva. Att psykologisera blir för mig att levandegöra.
Gjorde Anna rätt eller fel som valde kärleken?
– En del av pjäsen är just att får man nys om sanningen så går det inte att välja något annat än den. Det är bortom valet. Att leva sant blir ett tvång. Det är så himla tråkigt hur det går för henne. Synd på en så rar tjej – nej, jag skojar. Men jag tror att det är en fråga bortom rätt och fel. Hon var tvungen.
Vad sysslar du med nu när du är klar med manuset?
– Jag jobbade så jävla mycket förra året, både med valbevakningen och det här manuset. Så nu gör jag inte så mycket. Jag har börjat skriva på min nya roman, och jag borde ha lämnat in en massa grejer till den, men just nu är jag mer så: ”slay” – och tar det lugnt.
Berätta mer om den nya romanen!
– Alltså varje gång jag ska skriva något nytt så säger jag att det kommer handla om Skåne, och så gör det aldrig det. Men den här gången kan jag säga att jag tror att det handlar om Skåne.
Kommer det att bli skånsk magisk realism?
– Jag vet inte om det bara är min våta dröm – som att alla manliga författare vill skriva Min Kamp –men det hade varit så himla ballt att skriva skånsk magisk realism. Men så fort jag säger att det ska bli det så blir det inte så.
Tone lutar sig fram och viskar:
– Men jag hoppas det.
Det har aldrig funnits en kvinna som Anna Karenina är en samproduktion mellan Riksteatern och Orionteatern. Föreställningen har premiär på Orionteatern den 2 mars och åker sedan på turné med Riksteatern över hela Sverige hösten 2023. Tone Schunnesson och Ragna Wei har tidigare samarbetat med nyuppsättningen av Jane Eyre på Folkteatern 2019.
