Kursk är ett medmänskligt, raffinerat och välspelat nervprov där Thomas Vinterberg än en gång bevisar att han är en av Danmarks intressantaste regissörer.
Thomas Vinterberg strålar som en sol och kan inte sitta still. Han är i Göteborg i 24 timmar för att lansera sin nya film Kursk – ett verklighetsbaserat ubåtsdrama som involverar en internationell skådespelarelit frontad av franska Léa Seydoux, brittiska Colin Firth, svenska Max von Sydow och Pernilla August.
Efter att den ryska ubåten Kursk sjönk till botten i augusti 2000, anklagades Vladimir Putin för att hellre låta 118 personer dö, än att be om internationell hjälp. Den aspekten av mänsklig arrogans är också vad filmens tematik, vid sidan av solidaritet, kretsar kring.
Din film tar upp stolthet som ett destruktivt mänskligt drag som i förlängningen kan påverka den internationella politiken. Vad ville du kommentera med det?
– Det är intressant att det ligger i vår natur att bara säga nej till hjälp. Jag kan inte låta bli att undra hur världen hade sett ut om ryssarna hade sagt ja. Du är svensk, jag är dansk, och vi kan betrakta det som en styrka att be om hjälp. Men för det ryska styret, och möjligen det ryska folket, betraktas det som en svaghet. Jag tycker det är intressant hur det har påverkat vår världshistoria.
Kommer filmen att få distribution i Ryssland?
– Den är såld till distribution i Ryssland, men om den överlever censuren är en annan fråga.
I filmen kastas man på ett extremt sätt mellan hopp och förtvivlan. Hur gjorde du för att framkalla de känslorna under inspelningen?
– Det är klart att i en film där möjligheten om döden är central, så är hopp essentiellt. Och det var ett konstant arbete med manuset, mellan skådespelarna, och i klippningen efteråt.
Det finns många hjältar i Kursk. Ser du något problem med den typen av glorifiering kring människor som genomgår en katastrof?
– Jag har inget emot att porträttera hjältar. Eller hjältinnor! Kvinnorna i filmen är ju några av de största hjältarna. Men det var det som inspirerade mig. Hur de här människorna går samman i en så tragisk situation, med huvudet högt. Det är inspirerande. Det är därför hjältar är inspirerande. Jag vet inte om det är glorifierande, det håller jag nog inte med om. För vi går väldigt nära inpå katastrofen och eftersträvar äkthet. Så jag tycker inte det är glorifierande. Däremot är det beundransvärt.
Hur tänker du kring att man som publik förväntas köpa premissen att alla ryssar genomgående pratar engelska i filmen?
– Alltså! Det är ju en premiss vi har accepterat i många år. Som jag själv tycker är svår. Ja, jag tyckte att det var svårt men det var också en förutsättning: det var givet att det skulle vara så. Filmen var såld till distribution i hela världen. På engelska. Och jag snackar inte ryska. Så tänker jag att filmen kommer att talas på ryska i slutändan oavsett för de dubbar den, så det är en märklig diskussion. Men den premissen, att de pratar på engelska, ställer också extra höga krav på filmens autenticitet i övrigt, att den ska var hudlös och ärlig, i synnerhet på sättet de interagerar med varandra. Vår research var djupgående så att man ska känna att det är äkta. Det är priset vi behövde betala för att de pratar engelska. Det var så jag såg på det.
Din film Festen blev kultförklarad. Hur har du utvecklats som regissör sedan dess?
– Det undrar jag också. Alltså, jag undersöker samma grejer då som nu men på ett nytt sätt. Jag letar efter nakenhet och äkthet och den mänskliga svagheten och styrkan. För mig är filmskapande ett undersökande av människan. Om jag kan skapa moment, situationer eller karaktärer som stannar kvar hos oss efteråt, då är jag stolt, då känner jag att jag har skapat liv.
Hur var det att samarbeta med Luc Besson?
– Han sa från början att han var glad att jobba med mig och producera den här filmen, men att han skulle låta mig jobba ifred och göra vad jag hade lust med för att det är så han själv hade velat behandlas. Och det gjorde han. Till sist kom han in i klippningen med otroligt bra idéer och skarpa analyser som bidrog till helheten, så det var ett väldigt fint och respektabelt samarbete.
Kursk har svensk biopremiär den 1 mars.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2019.
