På boksidorna, på vita duken och uppe på scen används spel i berättandet i olika former. Det visar sig på olika sätt, men vanligen som avgörande drivkrafter i dramat eller som sätt att markera något som pågår hos karaktären vi följer. Spel är ett verktyg för att ställa saker på sin spets och blotta stolthet, risk, skam eller hopp. Vi går igenom några klassiska exempel på hur spel skildras och vilka teman det är som återkommer.
Spelen som ställer livsval på sin spets
Boken “Tärningsspelaren” av Luke Rhinehart berättar om huvudkaraktären som är psykiater och utför ett bisarrt experiment, där han låter tärningen styra allt från valet av frukost till livsavgörande beslut. Tärningen lockar fram gömda impulser och berättelsen växlar mellan komik och existentiell kyla. Den driver fram frågan kring när allt avgörs genom slumpens styre, vad återstår då av ansvar?
I Jorge Luis Borges dikt “Ajedrez” blir schackspelet en bild för hur världen fungerar. Schackbrädet ordnar världen i rutor som speglar makt och öde. Pjäserna rör sig som diktens metaforer. Någon flyttar dem. Någon flyttar den som flyttar.
Aleksandr Pusjkins novell “Spader dam”, som sedan blev opera, väver med tre magiska kort ihop en berättelse om begär, girighet och samvete. En hemlighet lovar genvägen till rikedom men när sista kortet vänds spricker illusionen.
Spel på filmduken
James Bond ger rummet nerv när han kliver in i “Casino Royale”. Ett casinospel avgör kampen mellan Bond och skurken Le Chiffre och varje höjning mäter mod. Scenen säger något om spänning, elegans och socialt spel. Liknande spänningsfyllda spelrundor lever i dag vid de virtuella spelborden på onlinecasinon som Spelklubben.
I tv-serien “The Queen’s Gambit” hittar Beth Harmon ett schackbräde i källaren, vilket blir början på vägen ut ur beroende och mot självständighet. Serien skildrar begåvning, ensamhet och disciplin. Publiken är med i matchen och delar hennes tvivel när klockan tickar.
Filmen “Jumanji” berättar med lättsam ton om ett förbannat brädspel, som drar spelarna in i livsfarliga äventyr. Varje slag släpper lös nya faror i verkligheten, och enda sättet att stoppa kaoset är att spela klart spelet. Under äventyren ryms en berättelse om mod, vänskap och att våga konfrontera sina rädslor.
I “Harry Potter och den flammande bägaren”, som välkänt både är bok och filmatiserad, tas spelvärlden till nästa steg med den magiska dimensionen. Där handlar de olika deltävlingarna i trollkarlsturneringen om list och mod. Det sätter också deltagarnas samarbetsförmåga, moral och uthållighet på prov. Insatserna skruvas upp steg för steg, och när turneringen manipuleras inifrån blir spelet plötsligt på liv och död.
Serien “Stranger Things” börjar i en källare där vännerna spelar spelet Dungeons & Dragons. Karaktären Will missar sitt sista kast mot “Demogorgon” och strax efter försvinner han spårlöst på vägen hem. Gruppen använder D&D-språket för att förstå vad som hänt. Spelet markerar deras vänskap och roller i gruppen som ledare, strateg och spårare och det ger dem mod att agera. D&D blir både startskottet för mysteriet och verktygslådan de använder för att lösa det.
Den röda tråden mellan hur spel förekommer i olika medier är att de gör val synliga och känslor mätbara. Spelets regler skapar rättvisa, men också motstånd som formar karaktärerna. Spel återkommer som motiv i teater, böcker och film då det är ett effektivt berättarverktyg där karaktärerna tvingas visa vilka de verkligen är när insatserna höjs.
