Filmhösten är igång och det svenska valresultatet lockar till att tillbringa resten av året inne i en biosalong. Tur att den åttonde upplagan av den latinamerikanska filmfestivalen Panoramica börjar snart.
Den 20 september drar den åttonde upplagan av filmfestivalen Panoramica igång. Totalt visas tjugo filmer från nio olika latinamerikanska länder på biograferna Zita Folkets Bio, Klarabiografen, Skärisbiografen och Bio Bristol i Sundbyberg. En av festivalgeneralerna Johan Fogde Dias berättar för Nöjesguiden om årets program och ger sina bästa tips.
Vad är årets tema för Panoramica?
— Årets festivaltema är resiliens och årets festival handlar mycket om förmågan att kunna stå emot och klara av förändringar och samtidigt blicka framåt. Det är ett tema som vi tycker passar väl in i det som pågår i Latinamerika med kommande presidentval (Brasilien), demokratiska processer (Chile, Colombia) och med tanke på hur länder i regionen har fått hantera pandemin.
Förutom filmvisningar anordnar ni också två seminarier.
— Ja! Under festivalen kommer två seminarier att äga rum: den magiska realismen inom den latinamerikanska filmen är ett, och det andra handlar om den brasilianska filmen och miljön. Regissörerna Sol Berruezo och Catalina Razzini kommer att berätta om deras förhållande till den magiska realismen. Och regissörerna Lucas Bambozzi och Juliana Curi kommer att föra en diskussion kring filmens makt att belysa omvärlden, med fokus på miljökatastrofer.
Den magiska realismen är kanske det mest välkända fenomenet inom den latinamerikanska filmkonsten. Varför är det så?
— Det känns så rätt att efter sju festivalupplagor äntligen ta upp denna genre, eller detta fenomen som du säger, som ständigt har funnits där i bakgrunden ända sedan Panoramica grundades.
Den magiska realismen slog snabbt igenom inom den latinamerikanska litteraturen och kulturen under 1930-talet genom kända författare som Luis Borges, Gabriel Garcia Marquez och Isabel Allende, för att nämna några. Det går nog inte att underskatta den kulturella slagkraften som litteraturen har haft på andra kulturformer. Sedan tror jag att genren är identifierbar hos många i Latinamerika idag i och med påverkan från ursprungsbefolkningarnas kultur. Det övernaturliga och mystiska har alltid funnits som kontrast mot det "striktare" naturliga och realismen som är ett arv från de europeiska kolonisatörerna. Med andra ord, starka kontraster, något som kännetecknar Latinamerika som region än idag.
Vilken film inviger ni festivalen med?
— I år kommer den argentinska regissören Sol Berruezo Pichon-Riviére att öppna festivalen med sin film Our Happiest Days (Nuestros días más felices). Hon medverkade förra året med sin debut Mamá, mamá, mamá som fick en special mention i Berlin när den släpptes. Med de pengarna gjorde hon en andra film som vi är väldigt glada att kunna visa för svensk publik, med regissören på plats.
Ge oss dina tre hetaste festivaltips!
Jag skulle personligen vilja lyfta El Silencio del Topo, en dokumentär om journalisten Elías Barahona som infiltrerar en av Guatemalas mer repressiva regeringar, som ledde landet under 1970-talet. Regissören Anaïs Taracena har hittat tidigare aldrig visat arkivmaterial som hon binder ihop på ett konstnärligt vis.
De todas las cosas que se han de saber heter festivalens enda peruanska film, om ett gäng filmare som anländer till den avlidna poeten César Vallejos födelseort och iscensätter en casting där lokalbefolkningens berättelser omsluts av poetens aura. En hybriddokumentär där karaktärerna förirrar sig bland verser och poesi, med den avlidna poeten i centrum.
Amparo heter en av våra storfilmer, som har Stockholmspremiär under festivalen. Simón Mesa Sotos debutfilm var med i Cannes och handlar om en ensamstående mor som kämpar för att hålla ihop sin familj efter att hennes son blivit inkallad till armén. En film som belyser en mors kamp mot ett samhälle som genomsyras av korruption och patriarkalt våld i det sena 90-talets Colombia.
Filmfestivalen Panoramica pågår mellan 20 och 25 september
Stad:
Kategori:
