Saga Berlin Niceguzz låter andra definera

00:39 5 Nov 2013

Alla bilder som följer är tagna av Saga Berlin/Niceguzz.

Du har sett dem, bilderna från hiphopens hovfotograf. Saga Berlin, under fotografaliaset Niceguzz, har inte bara byggt upp en kundlista med några av våra största artister utan har också en rad utställningar bakom sig, nu senast "All makt åt helvete". Vi har pratat med Saga om politik i förhållande till konsten, vem som får kommunicera vad och religiösa ikoners symbolik. 

Höstens stora, påkostade utställning att se (för de måttligt konstintresserade brukar det vara en per säsong) kan just nu beskådas på Moderna Museet i Stockholm. Där, på luftiga, vita ytor, får besökaren se Cindy Shermans stora, obetitlade skräckfotografier med mögel, styckade kroppar och hårda blickar. Samtidigt, på Fotografiska, visas Paolo Roversis tonade modefotografi tillsammans med Inta Rukas svartvita, tandlösa landsbygdsrealism. 

Med alla dessa blanka, inramade tavlor och grusiga självporträtt, lustiga grejer vi ser på gatan och väderspaningar i våra flöden, så känns det som att varje bild och företeelse är tagen. Ändå vill vi se mer, och Fotografiskas utställningar blir de enda museiköer Stockholm kan frambringa. Det är här Niceguzz foton kommer in. Hennes fotografier rymmer symboler, höghus, flickrum och framför allt, kända ansikten, som vi har sett flera gånger innan. Ändå finns det en alldeles särskild värme och ett tilltal i dem, ett slags taggigt ljus, som vi inte sett förut. Föremål viner genom luften och på andra sidan är det lugna gatan. Svensk hiphopskanske mest omskrivna karaktärer just nu, fångas genom ett nytt filter och man kan bara tänka: Saga Berlin vet vad hon sysslar med

När kom du på att "jag är faktiskt bra på det här"?

– Jag valde någon fotolinje för att ta mig igenom skolan, där fick jag tillgång till en kamera och intresset väcktes. Men utbildningen för mig har varit min passion, är som en slav för det här. Det är fortfarande en utmaning varje gång jag ska göra något helt nytt. För mig är inte tekniken det som tagit mig framåt, jag har bara varit tvungen att leta reda på och lära mig det som krävs för att förverkliga mina idéer och för att få kunna uttrycka mig.  Tekniken kan nog alla lära sig, det är bara ett verktyg. Enligt mig är det syftet och därmed uttrycket som spelar roll. Jag vet inte när jag fattade att jag var bra... Men vet att jag fastnade fett för mina egna foton. Jag kunde titta på dem i flera timmar, så det var nog då.

Du har sagt att allt är politik. Är det alltid så med konst, tycker du? Och har du alltid haft den tanken med din egen konst?

– Konst är olika uttrycksformer. För mig är politik det vi lever i, det vi har att förhålla oss till. Valen vi har, utan förutsättningar att ta, till exempel. Allt är konsekvenser av en historia från vårt samhälle och den framtid som skapas åt oss. Allas liv är politik, och det uttrycker sig på olika sätt. Konst är ett väldigt stort begrepp, precis som politik. Det kändes som mina foton ansågs som "konst" när konstvärlden började definiera dem så. Men det säger ju inget. Att avpolitisera kan vara det mest politiska i mina ögon.

Många av dina bilder porträtterar svenska rappare, eller i alla fall den verklighet de ofta beskriver i sina texter. Hur hamnade du där?

– Hiphop-kulturen representerade en så progressiv estetik när jag upptäckte den. Det inspirerade mig direkt. Hype Willams blev snabbt en stor estetisk inspiration till exempel. Jag dör för att få porträttera människor genom det de uttrycker, därför blev det naturligt att samarbeta med de i min omgivning som också skapar. De fotona sprids ju på ett annat sätt men de flesta jag fotar är random genier jag känner.

Bilden ställdes ut på Liljevalchs vårsalong 2012.

Hur arrangerar du dina bilder? Jag tänker på den med kvinnan i sitt kök. Hur får man det att se så omedelbart ut men samtidigt konstnärligt regisserat?

– Det där är Maya, en god vän och tung gäri. Syftet var att hylla sönder henne! Den är superregisserad och jag tror inte ens att Maya pallade ta in då hur mycket den fick representera för mig och henne. Hon va så gee som litade på mig med att gå loss på rekvisita och regi. I grunden är det hennes kök där hon vuxit upp, alla detaljer representerar delar i hennes liv och på det sättet samhället. Allt från könsroller och normer till bostadspolitik kan man hitta i den här fotot. Allt baserat på Mayas och min verklighet och våra perspektiv. Det fetaste är att titta tillbaka på det här fotot med Maya nu och inse nivån av bitterhet, haha. 

Vem är en tacksam person att fotografera?

– En människa med normbrytande egenskaper, som typ inte ens själv inser hur mycket den har det. 

Och vem skulle du ha otroligt svårt att porträttera?

– Alla är svåra. Det är verkligen hårda tider när min vilja är att människor ska få definiera sig själva, samtidigt som det jag gör går ut på att jag definierar dem. Men det svåra i det mötet är också det tunga.

Hur skulle du vilja fotografera vår statsminister, till exempel?

– Har svårt att se hur vi skulle kunna vara överens om någon form av idé han och jag.

Bilden på Lindas tvillingar med mannen som en slags madonna, är otroligt fin. Att bara ha med en luva och slutna ögon, ger den en helt annan mening. Är det svårt att skita i könsroller och utmana betraktaren utan att bli "genusfotografen"?

– Nej, jag älskar ju symboliken och dubbelmoralen som religiösa ikoner representerar. Det idealet förs vidare med oss och känns tydligt igen genom våra värderingar. Vi formas och formar våra roller efter det. "Horan och madonnan" är ett exempel. Som förälder upplevde jag själv hur enkelt det blev för andra döma mitt liv med dessa skeva ideal som grund, hur smart någon än spelar. Med det här porträttet ville jag återigen hylla min vän och hans tunga process i livet, men det är också ett familjeporträtt. Hela familjen finns med i fotot. Allt speglar rådande familjenorm som sakta tvingas falla tack vare tunga människor som dessa. Det handlar om min vän som nu för första gången blivit pappa, jag känner till hans historia och den är så tung för mig att få fånga. Därför blev det den estetiken när jag ville hylla honom - på det sättet som vi är vanast att betrakta en mor på.

Du jobbar mycket med symboler i dina fotografier, det kan vara vapen, det kan vara en logga eller ett par hoops. Varför är till exempel ett vapen fortfarande en så kraftfull grej i bilder tror du? Och varför gillar du att ha med dem?

– Allt handlar om referenser, vad det symboliserar hos den personen jag porträtterar och vad jag vill berätta om den. Det kan vara att för att ladda på en stereotypbild men också för att krossa den. Ett exempel är molotoven i Max Peezays omslag till FAS 3. Den symboliserar klasskriget, och det vet dom flesta. På det här fotot är molotoven kastad från Musselvägen på Lidingö mot Gåshaga i Södertälje och det representerar klasskriget för mig - vilka som egentligen för det och vilka som får bära ansvar för det.

Max Peezays omslag till FAS 3.

Du har varit mycket i Brasilien. Vad gjorde du där? 

– Softade och jobbade. Min son har så många familjemedlemmar som bor där så det gör att jag softat där en del.

Och vad fick du lära dig där, du pratade om prostitutionfrågan?

– Snarare att softningarna och de människor jag träffar där tvingar mig se saker ur nya, kanske obekväma, perspektiv. Kulturen där är fett inspirerande över huvud taget då den kommer från folket, produceras fett av av folket, men kommuniceras via överklassen och konsumeras av alla. Kulturen kommer från "de fattiga", alla verkar älska den uttalat för det. Men makten över den, i mina ögon, ägs av överklassen, så vems historia berättar den? På något sätt reproduceras en bild av hur alla lever stolta i sina klasser, det håller säkert makt och klassförhållanden rätt statiskt.
Jag upptäckter många gånger hur jag behöver förhålla mig till känslor om "nya" klassförhållanden och yrken som till exempel prostitution. Hur och vem som kan få haram att paketeras som tamam utan att någon ser. Definitionen handlar så ofta om avsändaren och vem som får rätten att definiera, men vad är vad liksom?

Berätta om "All makt åt helvete". Vad var det?

– Det är en porträttserie som jag ställde ut i affischform runt om i Stockholm under hela hösten, och finns uppe på några ställen ett tag till.

Vad ska du göra härnäst?

– Ställa ut på fotomässan nu i november och leva livet. YOLO.

Den 24 november ställer Saga Berlin ut på fotomässan i Stockholm. 

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!