Foto: Klara Lindahl
Romantisk fullitteratur med queerperspektiv har nu fått ett eget namn: Queerlequin. Konceptet släppte sin första bok Återvändaren den 14 februari och den 14 mars släpps vårens tredje bok Trägen vinner.
Det handlar alltså om litteratur, ful sådan dessutom. De kallar det lösgodislitteratur. Men istället för traditionella harlequins, vill de vidga utbudet och erbjuda en inkluderande kiosklitteratur där en får konsumera romantik, erotik, dumma missförstånd och lyckliga slut – men utan patriarkal propaganda.
– Det var faktiskt av en händelse som en av initiativtagarna fick nys om att fler än väntat läser harlequinromaner, det som många kallar tantsnusk. De sa att det var skönt att läsa något så lättsmält men ändå spännande och romantiskt, säger PR-ansvariga Sofia Ericsson.
Dock beklagade sig alla över den extrema heteronorm och det extrema kvinnoförtryck som genren reproducerade.
– Vi blev manade att skapa ett alternativ, att ta det bästa från alla håll och skapade något vi kunde kalla för Queerlequin.
Vårens tre böcker innehåller löjligt språk, klichéartade personer, ytlighet och massor av romantik, för att inte tala om lyckliga slut. Så långt rimmar de väl med deras föregångare. Kontexten däremot är en annan.
– Vi vill bryta stereotyperna av både människor och förhållanden, vi vill öppna synen på kärlek via lättsmält kultur.
Vad händer efter släppet av tredje boken?
– Då sätter vi igång och börjar preppa inför höstens utgivningar. För vi vill ju att det här ska fortsätta och bli en lång serie. Och vi är öppna för läsares idéer om vad de vill ha med. Bara för att vi vill vara normkritiska betyder inte att vi också är det. Så, hjälp oss gärna att bli bättre!
Vet förlaget Harlequin om vad ni gör?
Sofia skrattar och funderar länge.
– Nej vi har inte sagt något till dem. För det handlar ju inte om förlaget. Namnet Queerlequin anspelar ju på den bokgenre som i folkmun fått namnet harlequin.
Kan jag inte få veta något mer om vilka som jobbar med det här förutom du?
Sofia skrattar till svar.
– Vi är några stycken förutom författaren Noam Frick, men vi vill att fokus ska ligga på texten, ansikten riskerar bara att distrahera, svarar Sofia.
– Men, Klara Lindahl har gjort de fantastiska illustrationerna på omslagen. Men hon har inget annat att göra med resten av Queerlequin. Inte jag heller för den delen, jag sköter bara kommunikationen.
Vad händer när en kvinna ritar om kvinnliga spelkaraktärer så att de ser mer ut som verkliga människor? Läs: Anna designade nya spelkaraktärer
Amat Levin om: de områden där vi är sämst på jämställdhet
Sebastian Lindvall om: fem hjältinnor vi hellre ser på film än ännu en Spider-Man.
