ODA STUDIOS är ett separatistiskt studiokollektiv för musiker och artister där endast kvinnor och transpersoner får hänga och arbeta. Vi ringde upp en av grundarna, Barbara Chamoun, när kollektivet hade varit aktivt i några veckor.
Hur går det för er? Märker ni någon skillnad rent kreativt sen ni flyttade in?
Ja, det är en helt otrolig skillnad. Det är sjukt. Jag har skrivit fler låtar den senaste månaden än jag har gjort på ett halvår innan det. Vi är 16 personer som delar på fyra studios. Lokalen är ett gammalt garage så utanför finns en lounge där man kan hänga. Så även om man sitter själv i sin studio kan man alltid gå ut dit och ventilera. Eller äta lunch tillsammans med någon. Det blir ett otroligt kompetensutbyte och pepp. Alla vet att man kan tappa glöden när man suttit för länge med någonting, då behöver man prata med någon.
Hur kommer det sig att ni finns?
Det kom väldigt naturligt. Det är allmänt erkänt hur mansdominerad branschen är idag. Det finns ett behov och det kändes bara så naturligt att fortsätta på vågen av kvinnliga nätverk som finns idag. Det finns så många bra internetforum där man kan skriva och ge varandra stöd. Men vi kände att det saknades en fysisk plats att samlas på on a daily basis. Det gör stor skillnad att träffa andra fysiskt istället för att sitta helt isolerad i sin skapandeprocess.
Hur får ni pengar?
Alla betalar en hyra och så söker vi stöd i form av stipendium kontinuerligt.
Hur har ni hittat och valt ut de som får vara med?
Vi har gått ut på olika nätforum och skrivit vad som kommer hända, sen har vi anordnat möten dit folk fick komma fysiskt för att lämna en intresseanmälan. Sen har vi valt ut de vars behov vi känner skulle bli tillfredsställda av det vi ville göra. Nu är vi sexton lika engagerade personer som sedan april har hjälps åt att fixa möbler och allting.
Vad har ni fått för respons?
Otrolig respons. Folk som hör av sig och vill hjälpa till med kontakter och kompetenser. Det har varit överväldigande.
Ni skriver att ni har skapat ett rum där kvinnor och transpersoner får samma möjligheter som finns för andra (män) i musikbranschen. Går det verkligen att göra?
Det är vårt mål. Vi tror att det kan växa fram och det börjar med att skapa den här trygga platsen. Genom att vara separatistiska skapar vi vår egna norm som vi alla kan speglas i, vilket leder till stärkt självförtroende och självklarhet. Det är just självklarheten att ta sig fram i branschen och att skapa som vi vill åt.
