Nöjesguidens Malmö-Lundapris 2004

admin-kollegorna 16:22 4 Jan 2005
Bar [B]Grand Hotel[/B] Ostron och latte, vin och frukostbuffé -- Grands utbud är tidlöst klassiskt och miljön befriande otrendig. Personalen lyckas med konststycket att både vara uppmärksam och lämna dig ifred. Det känns nästan meditativt att sjunka ner i de vilsamma fåtöljerna med den dämpade belysningen och med staden utanför de stora fönstren som kuliss. (Vilken årstid är det? Vad är klockan egentligen?) En oas i Lund med kunskap, kompetens och grannens cigarrök som aldrig blir för mycket i den enorma takhöjden. [I]Fredrik Lundegård, Grand Hotel [/I] [B]Vilken var årets drink? [/B] Det var en svår fråga. En som har sålt bra är Zoo, som jag komponerat själv. Döpt efter tablettasken. Annars är det fortfarande mycket Cosmopolitan och caipirinha. [B]Var hänger du när du inte jobbar? [/B] I Lund blir det Carlssons trädgård. Jag bor i Hjärup men där finns det på tok för lite barer. [B]Nämn en äcklig drink? [/B] San Francisco! [B]Ser du ner på någon som beställer det? [/B] Nej, men jag kanske föreslår något annat. En del människor, som kanske inte är ute så mycket, beställer San Francisco eller Pina Colada utan att de vet vad det är, bara för att det är de namn de känner till. Men trenden nu är ju mycket mer syra i drinkarna än det var förr, då det bara var jättesött. [B]Vinnare:[/B] [B]Metro Rockaden på Möllevången visade sig vara ett lyckokast. Tempo har fått en värdig konkurrent, dj:n slipper stå upp i den revolutionerande uppfinningen dj-soffa. Metro erbjuder en rökig och vänlig mötesplats med finfina motivtapeter, välsorterad vinkällare och bra kök till en rimlig penning. Personalen är ung och består av välkända Malmöansikten. Deras vänliga och något sävliga sätt gör att man alltid känner sig välkommen.[/B] [I]Martin Olsson, Metro[/I] [B]Årets bästa drink? [/B] Vi går in stenhårt för Manhattan. Vi är väldigt förtjusta i den. [B]Var hänger du när du inte jobbar? [/B] Finns det såna dagar? Röda kran. För att det är en så otrolig kontrast, åtminstone en dag i veckan måste man byta torg. [B]Vad händer 2005? [/B] Vi ser fram emot en fantastisk sommar med vår nya uteservering! Hur den ska se ut är hemligt. [B]Hur kom ni på den lysande idén med dj-soffa? [/B] Vi har hela tiden planerat att musiken ska stå i centrum här. Och ja, hos alla andra står dj:n upp, hos oss sitter de ner. Det blir mysigare, och inte så avskilt. Om folk kommer hit ensamma slår de sig gärna ner bredvid dj:n och chit-chattar lite. Det kan man inte om dj:n står i ett bås isolerad från folket. [B]Brogatan [/B] År efter år samlas Malmöborna kring den runda baren under spegeltaken. För att dricka jättestora öl, avhandla livets bekymmer och väsentligheter, eller smyghångla lite i soffan. På senare år har Brogatan blivit hemvist för musikalstjärnor, konstnärer, murvlar såväl som vanligt hederligt folk. Man byter lätt falafelstället på hemvägen mot Brogatans mustiga köttgryta. Brogatan är ett fundament i Malmös stadsbild, och det blir bara bättre och bättre. [I]David Kallos, Brogatan[/I] [B]Årets bästa drink? [/B] Yuletid! 4 cl gin av någon alkoholstark sort, 1 halv cl Becherovka, och lite lite pressad citron. Skakas och serveras som en dry martini. Det smakar som en dry martini med lite pepparkaka. [B]Var hänger du när du inte jobbar? [/B] Jag jobbar nästan alltid... men jag är lundabo, så då hänger jag i baren på Grand Hotel [B]Vad händer 2005? [/B] En förhoppning är att Malmö stad satsar på sina kulturinstitutioner. En förutsättning för ett bra barliv är att det finns teater och konserter, att folk kommer ut på stan! Det tråkiga är att de inte kommer att göra det. Annars tror jag att barlivet kommer att bli mer hektiskt, mindre restaurang, mer bar. Och så tror jag att det kommer en back to basics-trend! Gin och tonicens revival! Film [B]Vinnare:[/B] [B]Gå loss Liksom man idag tittar på [I]Dom kallar oss mods[/I] för att fatta Sverige 1968 kommer om tjugo år denna nyfödda svenska klassiker att plockas fram när man ska försöka förstå hur det var 2002. Dramaturgin är som framtrollad av ödet i Magnus Gerttens och Erik Bäfvings porträtt av fyra unga Lindängenbor. Filmen om hjältarna Gonza, Juanito, Rodde och Carla skildrar drömmar och hopp, och hur dessa överlever i en stundtals obarmhärtig och svår verklighet. Vi kommer så nära, ibland nästan obehagligt nära, men Gertten och Bäfving lyckas hålla balansen och inte gå över gränsen för vad som är anständigt. [/B] [I]Erik Bäfving, Gå loss[/I] [B]Varför ville ni göra en film om Advance Patrol? [/B] Vi kände dem sedan arbetet med [I]Blådårar[/I] och blev förtjusta i dem. Trots att de är hiphopare är de så fria från den attityden. Och så blev vi förstås gripna av det tragiska som hade hänt bandet. [B]Vad är du mest nöjd med i filmen? [/B] Att killarna i bandet tycker den är så bra. De säger att filmen är precis som det var. Och då kvittar det att man själv inte är hundra procent nöjd med varenda klipp. [B]Hur gör man för att komma så otroligt nära känsliga ämnen? [/B] Det enda sättet är att gå rakt på. Att vara ärlig från början. Men det är kluvet. Samtidigt som man är berörd och närvarande som privatperson och vän, så är man filmare som ska göra ett jobb. Det är inte okomplicerat. [B]Vad har du själv lärt dig under filmarbetet? [/B] Jag har tidigare gjort film om det gamla Malmö --- arbetarstaden och så. Den här filmen är om det nya Malmö. Åk tio minuter från Centralen och du kommer in i en annan värld. Och första gången man är i Lindängen till exempel så känner man sig annorlunda och fel, men sen infrias den gamla klyschan om hur lika vi är. [B]Lönsboda Fox [/B] En bisarr och otroligt underhållande inblick i den skånska småstadssjälen, dess relation till den märkliga ikonen Samantha Fox, och till Lönsboda. Charlotte Eliasson låter Lönsbodaborna ge sin bild av vad som hände den dramatiska kvällen när Samantha kom till Lönsboda för att uppträda -- en händelse för bra för att vara sann, ändå är den det. Vi snuddar vid det kanske lite sorgliga tomrum som uppstår när en ikon blir verklig och kliver ner på jorden. Här skildras småstaden och dess invånares drömmar och visioner, och hur en nedlagd syfabrik trots Samantha trots allt förblir en syfabrik, även om hon anländer i vit limousin. [I]Charlotte Eliasson, Lönsboda Fox[/I] [B]Erkänn! Allt är påhitt. Samantha Fox har inte varit i Lönsboda! [/B] Nej det [I]är[/I] sant. Men visst -- det är många som tvivlar. Hon har varit där, hon blev tagen på brösten, hon slog micken i huvudet på en kille. Men sen är ju själva filmen min berättelse, min vinkling. [B]Filmen har anklagats för att vara nedlåtande mot landsbygdsbefolkningen. [/B] Ja och jag har verkligen inte förstått den debatten. Jag har inte velat håna någon. Ska inte folk från landbygden få uttala sig på dialekt i media, eller? Det är väl översittarmentalitet om något? Jag tycker att jag har gjort en varm och kärleksfull film. [B]Du är konstnär och det här är din första egentliga film. Vad är det som är kul med film? [/B] Framförallt samarbetet, och särskilt samarbetet med Henrik Friberg som filmade och redigerade. Det gav något extra. Och så når man ju ut på ett annat sätt när man gör film jämfört med när man håller på med konst. Konstvärlden är rätt liten. [B]Fjorton suger [/B] Att vara fjorton kanske suger. Sorgenfri Entertainments debutfilm gör det inte. De fyra unga Malmöborna i filmkollektivet slår Filmsverige med häpnad, inte bara med sin kaxiga attityd och befriande brist på ödmjukhet, utan även med en debutlångfilm i den kanske svåraste genren av alla: ungdomsfilm. Och det gör de med bravur. Nu är det bevisat: unga människor behöver inte låta som om de läser innantill när de skådespelar. De välskrivna och lyhörda replikerna levereras av begåvade debutanter och inramas i en såväl snygg filmatisering som intressant historia som känns genuin och äkta. Här finns inga färdiga lösningar eller Hollywoodslut, men ändå hopp inför framtiden, och en söt kärlekshistoria. Dessutom bjuds vi på sommar, Helsingborg, och skejtare. [I]Filippa Freijd, Fjorton suger[/I] [B]Gör ni verkligen allt tillsammans alla fyra? [/B] -- Ja, allt utom manus. Det står Martin Jern för. Annars delar vi på regi, foto, produktion, klippning, musik -- allt. Och det går skitbra. Det tar lite tid innan man hittar formen för samarbetet. I början hade vi meningsskiljaktigheter ganska ofta, fast med tiden släpper egot taget. Det spelar ingen roll vems idé som vinner... [B]Vad finns det för fördelar med att arbeta i kollektiv? [/B] -- Att man delar på allt. Det är ju mycket att göra. Och när det väl fungerar är det helt fantastiskt. Idéerna befruktar varann och det kommer hela tiden fram olika vinklar. [B]Vad är motigt med att jobba med film i Malmö? [/B] -- Det finns ju inte så många distributörer. Vi har fått åka till Stockholm alla fyra varje gång vi skulle ha möte med vår distributör. Men annars är det perfekt med Malmö. Det händer grejer hela tiden -- och det växer. Film i Skåne är bra, Panora ordnar alltid bra grejer. Det är ändå rätt många som jobbar med film i här. Glädjespridare [B]Gunhild Carling[/B] Som en drottning intar hon scenen i sin magnifika röda galaklänning och överöser oss med sitt överflöd av sprudlande, fokuserad energi. Varieté, show och swing, inget är omöjligt för denna musikaliska mästarinna och inget verkar kunna stoppa henne. Finns det något instrument som hon inte hanterar? Hon spelar inte bara trumpet, hon spelar på tre stycken samtidigt. Gunhild går från den ena jamsessionen till den andra och fullständigt blåser skiten ur oss alla. [I]Gunhild Carling[/I] [B]Kommer glädjen ur musiken eller är det du som tillför den? [/B] -- Det är både och. Initialt måste jag ha en positiv energi och den lägger jag in i musiken. Om jag inte är positiv innan jag börjar spela så blir inte musiken bra. Men å andra sidan kan jag vara nollställd och sen bli glad när jag hör den fina musiken. [B]Är du självmedveten kring din glädjespridarförmåga? [/B] -- Det tänker jag inte riktigt på. Jag tänker mycket på musikens trans. Man måste lägga i 100 procent och det är det som folk uppfattar som en glädje och energi. Det är att man går in för sin musik. Men sen spelar jag en rätt glad musik. [B]Vilket är ditt favoritinstrument? [/B] -- Jag är bäst på trombon, men sen kan jag uttrycka olika saker på de olika instrumenten. På trombon kan jag ha väldigt många känslomässiga uttryck. Jag kan vara både tuff och sentimental och fräck och allt möjligt. På trumpet är jag mer hot, jag bara spelar och det svänger. Sen spelar jag lyriskt på blockflöjt och sofistikerat på harpan. Ursäkta att jag berömmer mig själv. [B]Har 2004 varit ett bra jazzår? [/B] -- Det har varit fantastiskt, helt fantastiskt. [B]Slottsträdgårdens vänner[/B] Malmö behöver alla sina oaser, och mycket mer behagligt och vilsamt än just hos Slottsträdgårdens vänner blir det inte. Här har vi en serie olika trädgårdar att vila i, en mängd olika arrangemang och så därtill ett kafé där vi om somrarna sitter ute i solen och lavendeldoften och om vintrarna häckar i det vackra växthuset. Skulle inte det räcka så går det dessutom utmärkt att engagera sig i föreningen för att hugga tag i trädgårdsarbetet i sig. [I]John Taylor, Föreningen Slottsträdgårdens Vänner[/I] [B]Vad är bäst med trädgården på vintern? [/B] -- Robin! En liten rödhake som besöker oss årligen. Och att det finns så pass många människor i trädgården för att göra den levande. [B]Finns det någon växt som ni vill odla men inte har lyckats odla än? [/B] -- Ibland har vi lite svårt med blåbergsvallmon med sina vackra ljusblåa blommor. Den kräver mycket om den ska överleva mer än 3 år. [B]Vad är fördelen med er trädgård jämfört med en botanisk trädgård? [/B] -- Fördelen med vår trädgård är att den finns, en botanisk trädgård skulle kunna vara precis lika vacker om den hade funnits. Gestaltningsmässigt har vi mer utrymme att uttrycka oss med olika former och färger vid vissa tillfällen. [B]Har ni någon förebild i ert trädgårdsskapande? [/B] -- Just nu påverkas mitt tänkande mycket av Piet Mondrian och Christopher Bradley-Hole. [B]Vinnare:[/B] [B]We & You [/B] För att envishet och innerlighet ger så mycket mer än nolltolerans mot picknick-korgar. Folkfestens själ har levt och mått bra i Bulltoftaparken i Malmö av alla platser på denna jord. Den har visserligen varit förklädd till shoegazetaliban, men inte varit rädd för att jobba hårt, drömma högt, våga friskt, och därmed vinna dubbelt. 2003 verkade det osannolikt att detta lovvärda alternativ till sponsorfestivaler skulle våga försöka en gång till, efter en premiärhelg med drygt 200 besökare. Men i somras -- vi var väl 400, för We & you var det publikrekord, dubblering -- fick vi åter igen ett antal underbara konserter av mestadels nykläckta popband för småpengar, i en näst intill surrealistisk kanin-miljö. En skör och vacker gemenskap som, om dessa hjältar orkar, kommer att växa och antagligen bli mycket större än We & you och nätfansinet Revolution # 9 egentligen vill. [I]Martin Thörnkvist, We&You[/I] [B]Stämmer ryktet att ett gäng efterträdare från Lund ska ta över We&You? [/B] -- Om jag ska vara ärlig så vet jag inte riktigt vad som kommer hända. Vänner till oss tyckte det var synd att vi inte skulle arrangera festival nästa år och ville göra det istället. Festival ser det ut att bli -- men var, hur, och med vilket namn vet jag inte. [B]Vad tycker du om dem av We&You:s besökare som slår upp tält och övernattar trots att de bor en 20-minuters bussresa ifrån campingplatsen. [/B] -- Jag tycker bra om dem! Även om jag hade föredragit min lägenhet med säng och dusch så förstår jag de som vill ha en "festivalupplevelse". Vissa gillar ju hela tältbiten. Är det sen så att man bara hade möjlighet att åka på en festival så spelar det mindre roll att den ligger 20 minuter bort. [B]Vad förväntar du dig av festivalsommaren 2005? [/B] -- Ännu en mysig popfestival i trakten. Dessutom hoppas jag att Roskildefestivalen tar sig i kragen. [B]Tror du att The Radio Dept. kommer att spela igen nästa år? [/B] -- De lär väl åtminstone vara bokade. Radio Dept. är ju ett av världens bästa band så de förtjänar att spela på alla världens festivaler varje år. Men, det är såklart mycket roligare om samma band inte spelar mer än en gång. Kafe [B]Café Mys[/B] Från att ha varit en mötesplats för arga demonstranter har S:t Knuts Torg blivit en mötesplats för glada kaffedrickare. Att en espresso kan ge en nödvändig kick på eftermiddagen visste vi redan, men att en snygg och till fulländning manövrerad espressomaskin och köpekakor kan skapa liv var något nytt. För att inte tala om nyponsoppa med glass och mandelbiskvier, serverad i latteglas! Ring TT! Guinnes Rekordbok! Spanska Inkvisitionen! [I]Roger Olsson, Mys[/I] [B]Sorgen var stor när undergroundgrejen Podest försvann från hörnan på St Knuts torg. Men så en dag i februari så var skyltfönstren plötsligt täckta av brunt papper. Vad nu? En garnaffär? En resebyrå? Ett dinarväxlingskontor? Några månader senare hade St Knuts Torg blivit en ny mötesplats i stan. Hur har det känts att fylla tre trottoarer med folk under sommaren och hösten?[/B] -- Bra. Det hade vi aldrig trott. Det har gått bättre än vi vad hade räknat med. [B]Är det många regler man måste följa när man bygger ett café? Avstånd mellan skurhink och trappa och sånt? [/B] -- Oj. Det finns hur mycket som helst, och det är rätt luddiga regler. Vi var tvungna att bygga ett förrum till toaletten för man får inte gå förbi en toalett i arbetskläder. Vi har ett personalbord nere i köket, fast där sitter det ju aldrig någon. Två handfat här uppe i kafédelen och så vidare... [B]Någon tendens i kaffeköpandet? [/B] -- Det har gått från latte till espresso. Mer rent kaffe. [B]Något som har överraskat? [/B] -- Att folk fikar så mycket. [B]Vinnare:[/B] [B]Svea I Lunds latte- och bagelträsk känns kafé Svea, som hedrat de förra innehavarna av lokalen Svea kolonial med att behålla namnet, som en befriande utstickare, såväl stil- som smakmässigt. Ingen har rosare väggar med finare djur på, ingen har godare mackor. Desserterna smakar hemgjort, kaffet italienskt. De som står bakom disken är många och engagerade.[/B] [I]Goran Bosevski, Svea[/I] [B]Hur skapade ni den sköna inredningen? [/B] -- Vi vände oss till Ingvar Kamprad Design Center och fick kontakt med fyra sistaårselever som hjälpte oss med designen. Och det gjorde de mycket bra. [B]Finns det någon detalj som du är särskilt nöjd med? [/B] -- Handtaget på dörren. Det är original från Svea Kolonial, från sekelskiftet 18-1900. Vi gjorde loggan utifrån det. [B]Hur tänker ni när det gäller ljudmiljön och musiken? [/B] -- Vi kör våra favoriter. Min fru lyssnar mycket på arabiskt, jag gillar Jonny Cash, vår kollega George Michael. Långt från det trendigaste -- vi försöker inte hålla någon cool nivå. Men akustiken är något vi måste fixa till -- det är för skramligt. Hårt i golv och hårt i tak. [B]Hur skulle du beskriva Lund som caféstad? [/B] -- Det finns ett stort gäng kaféer i Lund och de flesta är ganska snarlika. Inte så många som vågar göra något som de tror på själva. [B]Framtidsplaner? [/B] -- Det skulle vara schysst att öppna ett ställe till. Ett ställe där man sitter och fikar. Fast inte med kaffe. [B]Inte med kaffe? [/B] -- Nej... [B]Lilla Caféet [/B] Alexandra Lindström Bogia slutade som arbetsförmedlare för att starta Lilla Caféet, det makalösa lilla fiket som lockar oss att styra stegen mot Värnhemstorget istället för centrum. Ett fantastiskt möte mellan grekisk taverna, i form av ljuvlig grekisk sallad, filodegspiroger. oliv-valnötsbröd, Alexandras leende, och svensk allmoge, representerad av spetsdukar, falukorv-bacon-ägg-pannbiffsbaguette, och lustiga vykort. Europeisk gemenskap när den är som bäst! [I]Alexandra Lindström Bogia, Lilla Caféet[/I] [B]Varför startade du café? [/B] -- Jag är en kvinna mitt i livet som bytte yrkesliv. Efter många år som tjänsteman ville jag göra något trevligare och mysigare. Så jag gick tillbaka till rötterna och började laga mat. Jag annonserade efter lokal och blev helt förtjust i Lilla Caféet och tog över det helt enkelt. [B]Vad var det du föll för med lokalen? [/B] -- Den har en så positiv aura. Det är en miljö som inte finns på så många ställen i Malmö eller Sverige. Gammaldags, som hemma hos faster eller moster. [B]Du har bott i Sverige i 30 år nu. Vad saknade du mest i matväg när du kom hit? [/B] -- Jag flyttade från miljonstaden Thessaloníki till Växjö -- det var en riktig antichock. Klart att jag saknade maten. Olivoljan, baljväxterna, grönsakerna. Jag gick upp ganska mycket i vikt i början av den feta maten och det söta brödet. Men det tog jag igen sen när jag fick möjlighet att skapa ett eget hushåll med egen mat. Medelhavsmat. Klubb [B]Vinnare:[/B] [B]Kontra-Musik Kontra-Musik har bevisat för Malmö att staden behövde en scen för techno och electro. Klubbens välfyllda dansgolv visar att den elektroniska dansmusiken nu fått en plats i malmöbornas hjärta. Kontra-Musik erbjuder såväl regionala som internationella namn, storslagna dj-battles, kulturutbyten med Berlin och Köpenhamn, och framför allt dansmusik som gör att malmöborna vill dansa hela natten lång. [/B] [I]Ulf Eriksson, Kontra-Musik[/I] [B]Årets bästa kväll? [/B] -- Vi hade en fantastiskt bra kväll när Misc. var här i november. Och för mig personligen var det Gagneffestivalen i Dalarna i somras. Jag var där och spelade, en grym spelning. [B]Är det midnattssol i Dalarna? [/B] -- Nej verkligen inte! Då får du åka väldigt mycket längre norrut! Jag är från Skåne, jag har ingen koll. [B]Har Malmö utvecklats som klubbstad? [/B] -- Det händer mer än någonsin. Sen tycker jag fortfarande att utbudet är ganska likriktat, men förhoppningsvis är vi på väg mot en förändring. Det är en väldig övervikt på reggae, hiphop, soul, funk och r'n'b, som jag i och för sig inte har något emot, men man tröttnar ju! [B]Vad händer 2005? [/B] -- Den 28 januari kommer B-Pitch Control och deras boss Ellen Allien från Berlin. Sen jobbar vi på en festival i juni, i Teater Terriers lokaler, gamla Dansstationen. Det är kul eftersom det är en lokal som folk inte är så trötta på, det har inte ordnats så mycket grejer där. Och mellan januari och juni händer det en massa annat... [B]Sommarklubben[/B] Klubben som trots sitt namn varade längre än en sommar fortsätter att erbjuda Lilla Torg-besökaren dans, mingel och fest tre dagar i veckan. Sedan starten i juni har den festsugne kunnat välja och vraka mellan olika klubbar av skilda slag: här finns house, dub, disco, funk, techno, electro och pop -- alla smaker får sitt lystmäte på de två dansgolven, den gemytliga innergården och de mingelvänliga lokalerna i två våningar. [I]Adis Adamsson, Sommarklubben[/I] [B]Var det meningen från början att Sommarklubben skulle fortsätta långt in på vintern? [/B] -- Från början var sommarklubben en opretentiös houseklubb som skulle vara varje lördag från juni till augusti. Men sen blev det brutal succé, så vi utökade konceptet, tog in andra arrangörer och tänkte om litegrann. [B]Vilken var årets bästa kväll? [/B] -- Får man säga två kvällar? Dels sista helgen i september då Lisa Loud från England avslutade sommaren, och så en kväll i juli då Air Bureau spelade live på gården. Alla pratar fortfarande om den kvällen. [B]Vad händer nu då? [/B] -- Vi kör julafton och nyårsafton, och sen tar vi en välförtjänt semester tills våren kommer. [B]Vad ska du göra på semestern? [/B] -- Jobba med mina andra företag. Peffe ska åka till Indien, och David ska ta hand om sin familj. [B]Pink Flag[/B] Bakom Pink Flag står en kvartett som sedan starten 2003 tagit sig an uppgiften att förse Malmö med alternativa konserter, en bit de tyckte fattades i Malmös klubbpussel. En scen för nationella och internationella band som kanske inte nått fram till de stora arenorna men som är väl värda en plats på scen. I år har de till exempel skänkt oss Mary Lou Lord, Differnet, Four Tet och Fibes, oh Fibes! Pink Flag har lyckats skapa en välbesökt konsertklubb, där publiken utan risk kunnat lita på arrangörernas förträffliga och breda evenemang. [I]Michael Svedberg, Pink flag[/I] [B]Vilket var årets bästa Pink Flag-kväll? [/B] -- Four Tet, och Old Time Religion. [B]Och vad var bäst i Malmö 2004? [/B] -- Jag skulle vilja säga när Landskrona slog Malmö på Stadion. Men jag vill inte vara dryg så jag säger inte det... Fiery Furnaces på Accelerator! [B]Vad händer 2005? [/B] -- Vi har premiär 22 januari med The Good Life. Sen i september flyttar Inkonst till Mazetti, så det blir en höst på ett nytt och fint ställe! Konst [B]Livingroom D-Lyx[/B] Med enklast möjliga medel har Linda Rydberg skapat en scen för konst i det mindre formatet hemma i sin tvåa vid Triangeln. Men inte bara det, utan också ett fönster mot det unga konstlivet i New York, som knappast hade fått chansen att komma till Malmö utan Lindas kontakter. På ett vanligt galleri är konst bara konst, men på Livingroom D-lyx är konsten bara början... [I]Linda Rydberg, Livingroom D-Lyx[/I] [B]Vad har du velat åstadkomma? [/B] -- Att verken skulle tillföras något -- att det skulle uppstå en dialog mellan vardagsrummet och verket, eftersom det är en så pass annorlunda plats att ställa ut på. Och många av konstnärerna har ju skapat platsspecifika verk -- alltså utgått från vardagsrummet och blivit inspirerade av det. På så vis blir rummet en större del av verket, än om man bara placerar ett befintligt verk därinne. [B]Något du har varit särskilt glad över under premiäråret?[/B] -- Jag är helt lycklig av alla stammisar. Det har kommit många som jag inte alls kände tidigare. Och det är verkligen inte bara är folk från konstsvängen. [B]Vad har grannarna sagt? [/B] -- De har varit positiva. En av de gamla damerna i trappuppgången var här för första gången i höstas och blev väldigt överraskad. Hon kom upp med lite frukt... [B]Vad händer i vår? [/B] -- Jag och min sambo flyttar till Davidshall så galleriet flyttar också. Och så kommer det att bli gästspel i New York och Köpenhamn. [B]Vinnare:[/B] [B]Nobelvägen 125 Om Keyser Söze hade bott i Malmö hade han förlagt sina uppgörelser till Nobelvägen 125. Nu finns det konst där istället, och det är mycket bättre. De konstnärsdrivna gallerierna Wuthering Heights och CirkulationsCentralen har blivit ett konstcentrum som får oss att sluta längta till Berlin. Ett konstcentrum långt bortom de vanliga stråken och namnen. Och man kan spela hur hög musik som helst på festerna.[/B] [I]Leif Holmstrand, Nobelvägen 125[/I] [B]Hur hänger egentligen CirkulationsCentralen och Wuthering Heights ihop? [/B] -- Hm, det är olika konstnärer i olika ateljéföreningar som slagit sig ihop på olika sätt. Men det är ändå mer eller mindre samma stora gäng. Många har gått på Malmö Konsthögskola. [B]Hur fick ni tag i lokalerna? [/B] -- Det var Lisa Jeannin som upptäckte huset som ligger ovanpå ett hus och blev förtjust. Hon kollade om det gick att hyra, och det gjorde det. [B]Hur har ni lyckats skapa ett konstcentrum där ute?[/B] -- Det har inte varit en strävan -- det har bara blivit så, växt fram organiskt. Det har motsvarat ett behov som har funnits. [B]Vad tycker du annars om Malmö som konststad? [/B] -- Jag har alltid haft en positiv bild av Malmö som konststad. Just nu är i och för sig tillståndet på Rooseum lite oroande. Men en av anledningarna att jag har stannat kvar i Malmö är att det finns en positiv atmosfär med en skojig konstscen. Det finns många bra smågallerier -- Signal, Ping Pong, 21 och så vidare -- och de stora institutionerna gör också ett bra jobb. [B]Electrohype [/B] Anna och Lars jobbar kanske mest av alla i hela världen. Så går det när man som mission har att föra in det relativt smala området datorbaserad konst inte bara i de fina salongerna (läs Malmö konsthall), utan även ut till folket. Med oförtröttlig idealism har man lyckats, och folket har förstått vad det är som är så intressant och poetiskt med en plotterutskrift från 70-talet. Ett utrymme för datorbaserad konst har skapats i Skandinavien. [I]Anna Kindvall, Electrohype[/I] [B]Varför är det viktigt att lyfta fram datorbaserad konst? [/B] -- Det visas inte så mycket sån konst i Sverige och Norden. Dels för att folk inte känner till den, och dels för att det finns en viss rädsla för tekniken. [B]Vilken är den vanligaste missuppfattningen? [/B] -- Att det skulle vara en skärm som man ska styra med musen. Eller att verken är interaktiva. Och visst finns det såna verk också. Men det finns ju så mycket mer. [B]Vad händer i vår? [/B] -- Vi åker till Berlin med utställningen Digitala pionjärer och så ska delar av Electrohypeutställningen visas på Göteborgs Konstmuseum. Annars ser det mörkt ut -- kommunen har dragit in vårt verksamhetsstöd. [B]Vad har du själv förvånats över under åren med Electrohype? [/B] -- Att vi ändå fortsatte. Vi hade egentligen bara tänkt att hålla en enda utställning, år 2000, men fick så stor respons från publiken och konstnärerna, så vi fortsatte. Det har varit och är fortfarande ett stort tryck på Electrohypeutställningarna, vi får in massor av ansökningar från konstnärer som vill vara med. Konsumtion [B]Vinnare:[/B] [B]Rundgång En skivbutik som har flera strängar på sin lyra: nytt och obskyrt, gammalt och obskyrt och roliga kitschprylar, polyesterslipsar och femtiotalsförkläden, som får en att vilja gå ner i spagat av glädje. Bara att våga starta en skivaffär i en tidsålder när alla verkar ha glömt bort hur det gick till innan MP3 är en bedrift, och här kan du vara säker på att alltid hitta spännande skivor, och dessutom få ett trevligt bemötande. Framför allt är Rundgång en välbehövlig musikalisk injektion bland områdets oräkneliga mataffärer. [/B] [B]Varför är ni den enda skivaffären på Möllan? [/B] -- Antagligen för att vi vågade och för att vi var snabbare än någon annan. Även om vi är jävligt sena. [B]Favoritkonkurrent, Ebay eller iPod? [/B] -- Ebay, definitivt. [B]Om man vill ha tag i modshjältarna The Pharaohs gamla skiva eller den där hip-hop plattan som Jean-Michel Basquiat gjorde, kan man då hitta de här? [/B] -- Nä, man skulle kunna om man hade tur, men inte just idag. [B]Måste man vara från småland för att hålla på med indiemusik? [/B] -- Ha, har jag inte tänkt på men det måste man kanske. Eller inte. [B]Vill ni frälsa världen? [/B] -- Inte världen, men gärna Malmö. Och alla som ännu inte har en vinylspelare. [B]Nästa års bästa skiva? [/B] -- Jadu, förra årets bästa var ju Suicides från 78 så då borde det bli nästa års också. Förlåt, det var kanske lite nördigt sagt. [B]Morot & Annat [/B] Ekologisk behöver inte betyda dammig affär med Östeuropalook. Det bevisar Morot och Annat vid Drottningtorget. Att vara alternativ behöver inte innebära att bara ha ett alternativ - du har till exempel ett helt rum med olika teer att botanisera bland. Fräscha grönsaker från Mossagården, rättviseodlad choklad, oljor i rader, randiga tröjor och tvålar, kaffe, solrosfrön, och allt annat du kan behöva. Det är tufft att bry sig om Jorden! [B]Är ekologiskt odlad mat godare än icke-ekologisk? [/B] -- Det beror på hur den är odlad, jord och allting. Sen ligger det i känslan också, det blir liksom lite godare. [B]Jag ser att ni säljer en liten miljövänlig deodorant för 108 kr. Är den populär? [/B] -- Nej, det är den kanske inte, vi tar nog inte in den igen. [B]Hur många sorters riskakor har ni? [/B] -- Vi har nog alla man kan få tag i faktiskt, kanske 10 sorter eller något sånt. [B]Varför heter det Morot och Annat? [/B] -- Vi funderade väldigt mycket på det där, jag har nog en väldigt djup fascination för just morötter. Folk kallar numera butiken för moroten förresten. [B]Nyårslöften? [/B] -- Har inte tänkt på det. Vet inte. [B]Skogströms Kök & Butik[/B] Delikatesser är det svårt att få för mycket av, och hos Skogströms på Fridhem har vi hittat gott om dem. Med kombinationen utmärkta varor, en oftast fantastisk lunch och kunnig personal - Marie Skogström kom tvåa i damernas kock-SM 2004 -- har de snabbt hamnat på vår korta lista över oumbärliga butiker. Det enda vi kan önska oss är fler sittplatser lunchtid. [B]Drömmer ni om mat på natten? [/B] -- Kanske inför ett stort projekt eller en beställning men inte annars. Det är ju inte så att man drömmer om en korv precis. [B]Vilken är din favoritpralin? [/B] -- Jag har jättemånga favoriter, fransk kola kanske. Eller någon gjord på fast hemkokt marmelad, men det finns alldeles för många för att välja ut bara en. [B]Vad blir nästa års stora mattrend? [/B] -- Definitivt hälsosam mat, det vill alla ha nu. Den svenska husmanskosten kan ju alla referera till så den håller i sig, fast helst då utan så mycket fett. Krog [B]Miso Vegokök[/B] Hädanefter kan ingen påstå att vegomat bara smakar jord och bara äts av 70-talsnostalgiker med sandaler och terroristambitioner, även om de säkert också är välkomna till Miso. Miso sparkar in kulinariska dörrar med ett fördomsfritt förhållande till fantastiska råvaror och kreativa tillagningar. Man har nu en gång för alla visat att rock'n roll, punk och tuffa tatueringar hör hemma på en mästerlig krog som verkligen har vågat gå sin egen väg. Med snille och smak rockar Miso röven av traditionalisterna! [B]Ni lagar ju fantastiskt god vegomat, vad är hemligheten? [/B] -- Att vi själva har varit veganer och vegetarianer och inte varit nöjda med det som funnits. Och mycket kärlek i tillagningen! [B]Vad är det för fel på kött egentligen? [/B] -- Jag har egentligen ingen lust att svara på det nu igen, men det finns ju en massa miljömässiga och moraliska aspekter. [B]Men ni har väl aldrig vält någon korvkiosk? [/B] -- Nä, nä, det är inte vår business. Vi vill hellre försöka omvända människor med god mat, man ska inte tvinga på folk sina åsikter. Tycker vi. [B]Varför stavar ni med danskt ö? [/B] -- Eh, vi var lite stressade när vi höll på med den grafiska formen, det funkade helt enkelt inte med prickar. [B]Nyårslöfte? [/B] -- Sova mer! [B]Carlssons Trädgård [/B] Carlssons trädgård var i sin tidigare skepnad för många år sedan mer förknippat med spark med träsko och knivslagsmål än något annat. Efter vad som mest liknar ett besök av Extreme Make Over Home Edition var platsen som förbytt, och det enda som påminner om gamla CT var namnet. I övrigt erbjuds Lundaborna en vilsam miljö med utmärkt mat, förbaskat fin loungehörna och kunnig och trevlig personal. [B]CT fick ju sig en ordentlig uppryckning under året. Hittade den gamla publiken tillbaka? [/B] -- Ja, alla har ju hittat hit faktiskt. Så det är jättekul. [B]Är det tufft att driva en restaurang i Lund? [/B] -- Nej, det går faktiskt bra. Här är många akademiker och så som tycker om att gå ut på söndagar, måndagar och tisdagar och så är det ju inte riktigt i Malmö. Det är lite jämnare flöde under veckan på nåt sätt. [B]Vad blir nästa projekt? [/B] -- Att driva det vidare på samma sätt, hoppas jag. [B]Vinnare:[/B] [B]Röda Kran Beväpnade med en specialdesignad inredning av bakelit och en stjärnkrogskock har Röda Kran överrumplat det annars lite provinsiella Lilla Torg med urban elegans. Med ett crossoverkök som har ena benet i Skåne och det andra i Mellanöstern har ägarna fått malmöborna att känna sig som om de förflyttats till en riktig storstad. Den enda ansiktslyftningen som var värd pengarna det här året på Lilla Torg.[/B] [B]Är det lätt att bli alkis i restaurangbranschen? [/B] -- Japp. [B]Hur glamoröst är det att ha sin egen krog? [/B] -- Kul, men inte glamoröst. Glamour är att sova mycket och det gör man aldrig. Öppna en krog men ha den inte, det är tipset. [B]Vad är Lilla Torg för er? [/B] -- Torget som aldrig är ett torg. Hälften av året är det bara uteserveringar och andra hälften det en isbana. [B]Är kockar galna? [/B] -- Ja. Fast inte alla, bara de viktiga. [B]Känner ni er ensamma på Lilla Torg? [/B] -- Nej, men bäst! Litteratur [B]Sond -- Ida Börjel[/B] När poesi är som bäst är den det mest exakta sättet att beskriva och utforska verkligheten. Ida Börjel sonderar terrängen, plockar bland begreppen och orden, vänder och vrider och definierar, ställer frågor för att försöka förstå. Ida pratar lite med Gertrude Stein, Willy Kyrklund och med kompasstillverkningsenheten, och småningom framträder en ny karta. Det seriösa behöver inte alltid vara högstämt. När man läser [I]Sond[/I] får man lov att skratta också, det som sägs blir inte mindre viktigt för det, däremot kanske vi får en fingervisning om att inte ta oss själva så högtidligt... [B]Är humor en underskattad del av poesin? [/B] -- Inte underskattad, men undertryckt. [B]Är du ett stort Willy Kyrklund-fan? [/B] -- Nej, det är jag nog inte. Vissa av hans texter har triggat mig. Och han har skrivit en del riktigt bra böcker, eller 'broschyrer', som själv kallar dem. Men jag är inget stort fan. [B]Är poesi viktigt? [/B] -- För mig personligen är det. För världsfreden? Det kan jag inte svara på. [B]Vad handlar nästa bok om? [/B] -- Det kan jag inte avslöja. Men jag har sagt upp mig från mitt arbete och ska börja på nästa projekt efter årsskiftet. Så mycket kan jag säga. [B]C'est Bon[/B] Ända sedan starten 2001 har tecknarna och manusförfattarna i serietidskriften C'est Bon drivit sin egen linje. Och det är en spikrak linje vi har att göra med här. Inga kompromisser, inga halvmesyrer. Efter elva nummer av C'est Bon-tidskriften och årets tre nummer av nya C'est Bon Anthology så står det klart att lilla Malmö har ett seriekollektiv och -förlag av hög internationell klass. Allt hos C'est Bon håller måttet: text, bild och tryck. Oavsett om det är sci-fi eller diskbänksrealism så levererar C'est Bon. När gänget i år har höjt blicken för att erövra världen så känns det rätt. För ett kollektiv av så här fin kaliber duger bara världen som arbetsfält. [I]Niklas Asker, C'est Bon[/I] [B]Är det hårt att vara serieskapare? [/B] -- Ja, det är det. Det finns inga pengar i det. I alla fall inte i Sverige. Och speciellt inte om man vill göra serier på egna villkor. Dessutom är det svårt med distributionen. Man tas inte på riktigt lika stort allvar som andra kulturtidskrifter. [B]Finns det ett slutgiltigt mål med C'est Bon? [/B] -- Nej. Det är ett pågående projekt. Vi vill nå så långt som möjligt. Just nu jobbar vi mest med att skaffa bra distribution utomlands. Tanken är att det ska bli en ordentlig internationell serieantologi, med distribution i USA och Europa. [B]Vem skulle ni helst ha som gäst i C'est Bon? [/B] -- Svår fråga. Det finns ingen favorit. Det är så olika. Vi är ju en redaktion på fem personer och vi har väldigt olika smak. Det är mycket diskussion kring vilka som ska få vara med i varje nytt nummer. Så jag kan nog inte svara på den frågan. [B]Årets bästa serie annars då? Enligt din personliga åsikt? [/B] -- Blankets av Craig Thompson. [B]Vinnare:[/B] [B]Grand Zero -- Niklas Qvarnström Efter att ha skrivit den bästa bok om Malmö som någonsin publicerats -- det lilla essämästerverket [I]Memento Malmö[/I] (No Fun 2001) -- så är det nu hela världen som får känna på Niklas Qvarnströms oresonliga tangentbord. [I]Grand Zero[/I] är en kaotisk bok som speglar vårt post 9/11-samhälle med dräpande träffsäkerhet. Den ger oss ett myller av röster, en våg av infallsvinklar. Det intima samtalet blandas med de storpolitiska besluten. Litteraturen fungerar här närmast som labyrint. Niklas Qvarnström har skrivit en djupt imponerande debutroman. Svensk prosakonst har således fått en ny hjälte: Tudor Backfisch, den mångförslagne. Och så en sak som nästan alla verkar ha glömt bort i interpunktionsdebatten: Niklas Qvarnström är en djupt humoristisk författare. [/B] [B]Hur mycket av dig själv finns i Tudor Backfisch? [/B] -- Hmmm... vad ska jag säga egentligen. Fan vad svårt. Ganska mycket. Jag tycker om honom, jag tycker att han är sympatisk. Och jag förstår honom mycket väl. Så kan man säga. [B]Har du orkat lyssna på interpunktionsdebatten? [/B] -- Jag har ju läst recensionerna, såklart. Men jag har låtit det stå för var och en. Det är inget som jag har tagit till mig. [B]Efter Memento Malmö trodde man att du skulle fly fältet, men du blev kvar här?[/B] -- Jag flyttade faktiskt. Till Berlin. Men jag kom tillbaka! Man kommer inte undan. Det går inte att fly från Malmö! [B]Varför var du inte nominerad till Augustpriset? [/B] -- Ja du, det undrar verkligen jag också. Om man hade frågat August själv så hade han blivit väldigt besviken. Media [B]Svensson[/B] Det tog lite tid innan man hajade. Vilka är de, vad vill de, vad gör de? Är de arga eller glada? Varför är det här intressant? Folket bakom Svensson såg viktiga saker där vi inte hade sett dem, lät dem ta plats, och fortsatte envetet att göra sin grej, förvissade om att vi tröga så småningom skulle se det geniala i att via engagerade, oavkortade samtal om vardagliga ting, i helt speciella bilder, och intervjuer med Mustafa angående soffan porträttera det nya Malmö, den nya Svensson. Och vi har insett storheten i det de gör. Och vi fortsätter att förundras. [I]Mariano Leone, Svensson[/I] [B]Är du nöjd med Svenssons utveckling? [/B] -- Rent affärsmässigt är jag nöjd. Att det här har varit möjligt. Och att vi står på en bra grund inför 2005. Men innehållsmässigt och formmässigt så skulle vi vilja ha mer tid att experimentera, hitta nya grepp... det är så lätt att man faller tillbaka till det mer traditionella tidningsmakandet. [B]Vad säger du om Malmö idag, i december 2005? [/B] -- Usch! Fan, jag måste vara negativ. Jag hatar Malmö. Jag mår kasst i Malmö. Det är för jävligt här, det kan ingen säga emot. På sommaren är ju Malmö grymt, bäst i Europa, men på vintern är det suicidalt. [B]Favoritintervjuobjekt? [/B] -- Basketspelaren Ivan, som jag intervjuade i första numret av Svensson. Honom har jag mycket kärlek för. [B]Vad säger du om Diego Armandos förfall? [/B] -- Jag blir faktiskt ledsen, det blir jag. Han var så stor som man kunde bli på jordklotet. Och så ser han ut som han gör nu... men det är också så jävla mänskligt. [B]Vinnare:[/B] [B]Hülyas Hörna Hülyas hörna berättade inte hur lika vi människor är när det gäller allvarliga ting som identitet, kärlek och framtidsdrömmar -- utan visade det på ett rakt och självklart sätt. Radioamatörernas drastiska intervjuteknik och respektlösa hållning till ämnet kombinerat med de professionellas formkänsla blev collageartad radio som vi inte visste att vi var hur sugna som helst på att höra. Dessutom är Hülyas hörna det bästa radioprogramsnamnet sedan Dagens Eko.[/B] [I]Ida Lännerberg, Hülyas hörna[/I] [B]Hur hittade ni de unga tjejerna som gjorde reportagen? [/B] -- Det började med att vi var ute på högstadieskolorna i området och informerade. Vi pratade om public service och att det var viktigt att folk med invandrarbakgrund tog del i journalistiken. Sen fick de som var intresserade skriva ansökningar. Och så valde vi ut nio tjejer som fick gå en liten kurs. [B]Blir det en fortsättning? [/B] -- Ja, det blir det. Exakt vad det blir kan jag inte säga. Det pågår diskussioner. [B]Vad var det viktigaste ni gjorde? [/B] -- Det var många saker vi gjorde som jag tyckte var viktiga. Men framför allt två saker. Dels att vi visade att folk ute på Rosengård, med invandrarbakgrund, är välkomna in i journalistyrket. Att de behövs. Och dels att de här tjejerna gjorde radio på ett helt nytt sätt. Idag handlar allt om Rosengård och invandrare bara om problem, men de här tjejerna visade att man kunde göra på ett annat sätt också. [B]Är svensk media rasistisk? [/B] -- Nej, inte rasistisk. Extremt likriktad, däremot. Och ibland ganska tråkig. [B]Venue[/B] Att skriva bra om design är svårt, det blir så lätt en fråga om dyrkan av exklusiva ting. Venue styr med lätthet runt detta och har hittills gett oss mängder av nya intryck genom att i text och bild behandla ämnet. Speciellt intressant just därför att man gör det med en sådan lätthet, utan problem förflyttar man fokus mellan olika delar av världen - och olika ämnen - utan att tappa sammanhangen. Det är bara att tacka och vänta på nästa nummer. [I]Ingrid Sommar, Venue[/I] [B]Vilken roll kommer Venue att spela under designåret 2005? [/B] -- Vi vill fortsätta på samma sätt som vi börjat, med vår kulturtidskrift. Och vi vill vara lika bra som om vi kommit ut någon annanstans i världen. [B]På vilket sätt märker man att Venue görs i Skåne och inte i Stockholm? [/B] -- Vi vill ju skriva om människor som finns härnere. Och då handlar det om saker de gör eller vad de tycker. Och därmed blir det en annan attityd, en annan hållning... [B]Vad är det roligaste med design? [/B] -- Det är ett stort område som många har åsikter om, så det kan vara lite svårt att definiera. Men vi menar att det är något genomgripande som möter oss i vardagen. Som finns runt omkring oss. Sen är det kul att det är ett så ökat intresse bland unga människor för design. Det lovar gott. [B]Vilken är Malmös fulaste byggnad? [/B] -- Oj! På rak arm? Jag skulle vilja fundera på det. Det är en rätt så viktig fråga... (vi lägger på, Ingrid ringer upp tre minuter senare) -- Muren de har satt upp runt bostadsområdet i Lugnet! Att man skapar en gated community i city: det är obehagligt och hemskt! Musik [B]Vinnare:[/B] [B]Hans Appelqvist Hans Appelqvist har skapat ett eget musikaliskt universum som bara skulle må illa av att tvingas in i någon genre. Dokumentär, radioteater, filmnostalgi, drömmar och sinologi vävs samman till en egen konstform som kan spelas lika självklart i P2 som på dansgolvet och i P3 Pop. Under året har Appelqvist spelat på flera internationella festivaler -- till exempel den gigantiska Sonarfestivalen i Barcelona, uppträtt med oud-spelare och kör på Glassfabriken, gjort en föreställning tillsammans med författaren Sara Stridsberg och skrivit musik till radio och balett. Här och där. Överallt. Och alltid bra.[/B] [B]Har du en egen definition på din musik? Vad kallar du den? [/B] -- Det vill jag verkligen inte säga. Det är många som frågar om det, men det vill jag inte ge något svar på. Allt sånt där förminskar musiken. [B]Är du förvånad över att det går så bra för dig? [/B] -- Nej, det är jag inte. Allting har ju tagit ganska lång tid ändå, mycket av det här har växt fram naturligt efterhand. Jag säljer inga större mängder av mina skivor, men många tycker om det jag gör och det känns bra. Men jag är inte förvånad. [B]Finns det några andra svenska musiker eller artister som du känner frändskap med? [/B] -- Nej. Det finns det inte. Därmed inte sagt att det inte finns någon annan bra svensk musik. För det finns det. Men jag vet ingen annan som gör det jag gör. [B]Skulle du själv kunna tänka dig att bo i Bremort? [/B] -- Nej. Det är för litet. Jag trivs bra i Malmö. [B]Sandy Mouche [/B] Picknickcivilisationen möter svartvit film i Sandy Mouches musik, som fångar magiska och trolska toner och hjälper oss att hantera varats olidliga lätthet. Flyktiga, sorgliga och lyckliga stämningar fångade på ett gulnat foto, levande ljus och Helenas hemlighetsfulla stämma går rakt in i våra hjärtan. Får man vara så här naiv i dagens musiksverige? [I]Helena Josefsson, Sandy Mouche[/I] [B]Blir ni arga om man kallar er musik för naiv? [/B] -- Nej! Hahaha... Jag tycker att det är bra att vara lite naiv. Då gör man kanske inte alltid som det ska vara. Det är hälsosamt att se saker från ett annat perspektiv. [B]Exakt hur stolta är ni över er debutplatta? [/B] -- Vi är stolta som jättemånga tuppar! Vi har ju gjort allting själva, finansiering, jobbat för att få ihop de där pengarna, skrivit alla låtarna, fixat scenkläder. Ja, alltihop! [B]Vilket språk känns bäst att sjunga på? [/B] -- Jag tycker om att blanda. Då vet man att det är många som kan förstå åtminstone något av texterna. Vi tänker sjunga lite på polska på nästa platta, det ska bli kul! [B]Vad är nästa nivå för Sandy Mouche? [/B] -- Vi har ju en publik, men vi skulle vilja spela mycket mer ute. Då måste nog plattan släppas utomlands. Vi skulle vilja visa upp vår musik för många fler människor över hela världen. Sen har vi många kreativa idéer som vi ska visa upp i framtiden, men de är hemliga just nu. [B]Damn! [/B] Partybandet som aldrig har slutat spela. Och tur är väl det. Skivan [I]Youth Style[/I] kännetecknas av fantasi, puls och musikalisk intelligens. Men det är ändå live som Damn! svänger mest. Rytmkollektivet i adidasoverallerna lyckas få den mest dansovilliga att gunga i takt till musiken, som de själva beskriver som en blandning av rymdepos och flippig latin. Dessutom har de i stor stil konkurrerat ut Cher med vocodern. [I]Svante Lodén, Damn! [/I] [B]Hur har 2004 känts för Damn!? Höjdpunkter, lågvattenmärken? [/B] -- Det har varit ett väldigt fint år på det hela taget. En del riktigt bra gig. Och så har ju vår platta äntligen fått födas! Första giget på Raw Fusion var riktigt bra, och det sista på Nalen lika bra. Även det på Malmöfestivalen var fint, där visste man inte vad man kunde vänta sig i förväg. Sen hoppas vi att den traditionsenliga spelningen på juldagen på Mejeriet ska bli årets höjdpunkt! Det enda dåliga jag kan komma på är att vi haft för få spelningar. [B]Tröttnar ni aldrig på funken? [/B] -- Nej. Ganska mycket av det vi spelar faller ju in i andra genrer. Vi klarar oss genom att vara så irriterande spretiga! Och jämfört med hur mycket funk en människa klarar av så spelar vi inte för mycket funk. [B]Vad ska ske härnäst då? [/B] -- Vi håller på och spelar in nästa platta, lika långsamt som tidigare. Vi började samtidigt som USA-valet så vår slogan blev: "Four more years!". Men min tanke är att det inte ska ta fyra år att spela in, utan att den ska vara klar i slutet av nästa år. Sen släpps vår platta i Tyskland och England i februari, så det blir en del spelningar där... vi ska spela på Glastonbury! Scen [B]Vinnare: [/B] [B]Checkpoint Skådespelaren Anders Carlsson gör ett kärleksfullt porträtt av Fadi, en vanlig tonårspojke på Västbanken. I träningsbyxor, gympadojor och t-shirt visar han oss sin vardag och sina drömmar. Med hundraprocentig närvaro och värme blir rubriker och ord en ung tänkande människa. [I]Checkpoint[/I] är en angelägen, ösig och fysisk föreställning. Det här är teater med hjärta.[/B] [I]Anders Carlsson, Checkpoint[/I] [B] [I]Checkpoint[/I] är en enmansföreställning med dig i huvudrollen. Är det skönt eller mest jobbigt att vara ensam på scenen? [/B] -- Det är ganska skönt för i det här fallet har jag publiken som konkreta medspelare. De har faktiskt en roll i föreställningen i dubbel bemärkelse. Det är klart att de alltid har en roll men här vänder jag mig direkt till publiken. Föreställningen blir väldigt olika beroende på hur publiken är den dagen. Men ibland kan jag sakna mina kollegor. [B]Är [I]Checkpoint[/I] en politisk föreställning? [/B] -- Nej, jag tycker inte att det. Isåfall är föreställningen mer ett ställningstagande för barnets perspektiv i ett krig. Eller barnets rätt till att få ha sitt perspektiv utan att bli ett offer för de vuxnas verklighet [I]Checkpoint[/I] hade egentligen också kunnat handla om en israelisk pojke. Det finns inget självklart politiskt budskap i föreställningen mer än att det kanske är politiskt att säga så? [B]Vad har varit bäst på scen 2004? [/B] -- Jag ser så pinsamt lite teater själv men [I]Livet med en idiot[/I] på Malmö dramatiska var fullständigt genial. Det var mycket kiss och bajs och jag älskar sånt. Det är skitskoj. [B]Teatr Weimar[/B] Teatergruppen som inte fegar för mörka och tunga ämnen. Teatr Weimar kastar sig in i samhällsdebatten med nyskriven dramatik och har under året satt kyrkan, hustrumisshandlare och självaste presidenten Bush under luppen. Föredrag och readings finns också på programmet. Med minimal rekvisita sätter de ordet i centrum och ger publiken något att diskutera på väg hem. [I]Jörgen Dahlqvist, Teatr Weimar[/I] [B]Hur ser Weimars publik ut? [/B] -- Vi är en väldigt smal teater så det är den unga teaterintresserade publiken vi når. [B]Ni har gjort en föreställning om Bush. Vad är värst: Bush själv eller hans politik? [/B] -- Hans politik. [B]Vågar Teatr Weimar sätta upp Lukas Moodyssons refuserade Anna Lindh-pjäs? [/B] -- Det skulle vi absolut våga göra. [B]Vill ni göra det? [/B] -- Jag har inte läst den men det jag har läst om den verkar intressant. Vi håller också på med något slags moraliskt undersökande. [B]Vad har varit bäst i teatervärlden det gångna året? [/B] -- Att Elfriede Jelinek fick nobelpriset. [B]Vad är en "reading"?[/B] -- Man tar en dramatisk text och gör en snabb genomläsning innan publiken kommer. Sen sitter skådespelarna och läser texten framför publiken. Det är skådespelarens första möte med texten. Det blir oftast spännande och det är opretentiöst sätt att introducera ny dramatik. [B]Dansstationen[/B] Dansstationen har under året visat att dans inte bara är för några få intresserade utan för en stor publik. Sedan flytten till de mer centrala lokalerna på Palladium med kristallkronor, guld och marmor har de fördubblat antalet besökare. Genom att vara en opretentiös mötesplats och ha en frisk blandning på repertoaren motverkar Dansstationen fördomarna mot dans. Fokus ligger på att skapa magiska möten mellan dansarna och oss i salongen. [I]Lars Eidevall, Dansstationen[/I] [B]Dansstationen är den enda nominerade i scenkategorin som inte är renodlad teater. Hur känns det? [/B] -- Det är roligt. Vi har hållit på i 15 år på olika sätt och jobbat för att ge den samtida dansen en bra plattform i Malmö. Det känns jättekul att det nu finns ett växande dansliv runtomkring oss. [B]Har 2004 varit ett bra år för dansen? [/B] -- Det har varit ett fantastiskt år i och med att vi har fått flytta in i de nya lokalerna på Palladium. Dessutom har vi varit värdar för den svenska dansbiennalen, så hela det svenska danslivet har varit här. Och vår publik har dubblats. Vi trodde att det skulle ta tre år men det tog tre månader. Dansen har blivit synlig på ett helt nytt sätt det här året. [B]Vad händer på Dansstationen 2005? [/B] -- En grej som händer är att Cullbergbaletten kommer hit till Malmö för första gången på 15 år. Nu har vi en tillräckligt stor scen för att ta emot dem.
Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!