Nöjesguidens Göteborgspris 2004

MUSIK [B]Fibes, Oh Fibes! [/B] Hade vi nämnt för våra mödrar att vår sommar skulle ramas in av gitarrister iklädda hästtäcken och ansiktshår och en gastande sångare i mustasch skulle vi inte få gå ut. Fibes, Oh Fibes! moderna rocksoul blev den sista hörnstenen i Göteborgs vitala indieliv. De hittade ännu ett hålrum i våra hjärtan och fyllde det med något vackert. Christian Olsson, Fibes Oh Fibes [B]Hur gammal är du? [/B] @7text;-- Jag är 27 år. [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Richard Gervais. [B]Hur skulle du beskriva en typisk Fibes Oh Fibes-lyssnare? [/B] -- Johan Linqvist på GP är en typisk Fibes-lyssnare -- han dansar inte normalt, men kan fan inte gå rakt med Fibes, Oh Fibes! i freestylen och han vågar bara erkänna att fibes äger när han är packad. [B]Vilken var den roligaste händelsen under 2004? [/B] -- All inclusive-charter på Fuerteventura, November 2004. [B]Vilken kommer bli den roligaste händelsen under 2005? [/B] -- Att samtliga medlemmar i Fibes, Oh Fibes! kommer att bli adliga i början på året. [B]Vinnare:[/B] [B]The Tough Alliance[/B] Det finns två skäl till att lyfta upp The Tough Alliance på sina axlar och promenera stolt på Avenyn: klädsmaken och musiken. The Tough Alliance är så långt borta från den grå vardagen det går att komma. De är unga och vill suga märgen ur livet med skitstora sugrör. Gå in i deras 4-spårsvärld och du kommer springa gatlopp mot en stor jävla tegelvägg rakt in i döden. The Tough Alliance kommer inte få nobelpriset i litteratur. De kommer få skitmycket stryk. Men innan dess har de just avslutat världens party på din mammas tak. Eric Berglund, The Tough Alliance [B]Hur gammal är du? [/B] -- 23. [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Sport, lojalitet, ljus, The Embassy, rena känslor, Liverpool FC, Henning och Amanda. [B]Hur skulle du beskriva en typisk TTA-lyssnare? [/B] -- Som en blandning mellan Ulrike Meinhof, Steven Gerrard, Dan Lissvik, Italo Calvino, Snoop Dogg och The Cappucino Kid. Inte vet jag. Framåtsträvande, ung och stilfull kanske, inte vet jag. [B]Vilken var den roligaste händelsen under 2004? [/B] -- The Tough Alliance och Amanda. [B]Vilken kommer bli den roligaste händelsen under 2005? [/B] -- The Tough Alliance och Amanda. [B]Kid Kommando[/B] Rytmen. Det enda riktigt animaliska och därmed väsentliga i en rockorkester. Det har Kid Commando fattat, på skivan [I]Holy Kid Commando[/I] bankas det skinn så att till och med Mikkey Dee skulle bli avundsjuk. Urkraft, dissonanser och sexiga shorts -- tack för att ni finns, Kid Commando! [B]Berätta lite om Kid Commando: vilka är ni? [/B] -- Vi är en trio som gör ny rock med rytmen som hjärta och könet som mål. [B]Det ryktas om att ni är ett gäng tokar, vad är det konstigaste som hänt när ni spelat? [/B] -- Kanske när Johans pung ramlade ut på Konstbiennalens öppningsfest på Trädgår'n. Han hade glömt sina säkerhetskalsonger. [B]Varför är det så mycket hud när ni står på scen? [/B] -- Två orsaker: vi blir svettiga av att spela intensivt och explosivt plus att vår musik är extremt sexuell. Det kan även vara ett rent olycksfall. [B]Blir det någon ny skiva nu då? Eller vad händer? [/B] -- Vi släpper en split-sjua med Kid606 i april i samband med vår första USA-turné. Innan dess turnérar vi skabbiga England och Skottland i slutet av januari. Sedan får den som lever se. Vi hoppas att vi kan göra minst en skiva till. [B]Vem gör 2005 års skiva? [/B] -- Eric gör en introvert neo-folk-zigenar-skiva, Johan gör en halvpornografisk och akustisk funkplatta och Joachim en mycket svårlyssnad dubindustri-sak. Efter det gör vi 2006 års bästa skiva som även är Kid Commandos andra. FILM [B]Vinnare:[/B] [B]Ruben Östlund[/B] I inledningen till Ruben Östlunds [I]Gitarrmongot[/I] riktar en ung grabb om parabolantennerna på ett tak. Riktade om gjorde även Östlunds film. [I]Gitarrmongot[/I] är ett radikalt brott mot klichémässig svensk filmproduktion och ett experiment med såväl bildspråk som berättarstruktur. Inte sedan artonhundrafrost har en långfilmsdebut varit så klockren. [B]Du har gjort årets bästa svenska spelfilm. Hur känns det? [/B] -- Jättebra, särskilt med tanke på publikens reaktioner och den fina kritiken. Men mitt mål med [I]Gitarrmongot[/I] var att den skulle leda till ett paradigmskifte i filmtänkande och än så länge har det ju inte hänt något. Det kanske är för tidigt att avläsa det resultatet ännu men tills dess är jag nog lite besviken. [B]...och ändå var det inte många som gick och såg den. Hur kommer det sig? [/B] -- En miljon människor köper kvällstidningen varje dag, dagen efter slänger man den. Hur kommer det sig? Först om 100 år blir det intressant att räkna efter hur många som har sett [I]Gitarrmongot[/I]. [B]Samtliga skådespelare i filmen är amatörer. Varför? [/B] -- Jag har velat att de som är med skall sätta sig in i de olika situationerna som sig själva. Om skådespelare skulle varit med skulle de också få ha agerat utifrån sig själva. Det hade funkat lika bra men det finns färre att välja bland och det hade blivit dyrare. [B]Din fru är också filmare. När kommer ni att göra en rulle ihop? [/B] -- Varje gång vi visar varandra olika klippversioner och så vidare slutar det med att vi bråkar. Det slår verkligen aldrig fel. Andrea är väldigt involverad i mina filmer och jag i hennes, det får räcka så. [B][I]Tre solar[/I] eller [I]Så som i himlen[/I]? [/B] -- Det går inte att välja, de är precis lika bra. [B]Doris [/B] Doris är förmodligen de enda av våra nominerade som tycker att det är beklagligt att de finns till. Hade filmbranschen sett annorlunda ut hade inte Doris behövts. Nu påminner oss detta bitska feministiska filmarbetarnätverk om det ojämlika filmklimat som råder. Doris bidrar till en förändrad syn på traditionella könsroller. Och skapar dessutom arbete för kvinnliga filmarbetare. [B]Många betraktar Doris Days rollporträtt som själva sinnebilden för 50-talets idé om den lyckliga, ständigt förklädesförsedda hemmafrun.Hur kommer det sig att ni döpt ert feministiska filmnätverk efter just henne? [/B] -- Doris är inte den vi tror. Efter många filmer som lycklig hemmafru på femtiotalet kastade hon förklädet . Hon kom helt enkelt ut! Den Doris som exponerade sig skrämde skiten ur Hollywood. Hon upptäckte att hon i många år utsatts för patriarkala maktstrukturer och sexuella trakasserier. Doris vägrade att fortsätta gestalta hemmafrun. Hon ställde sig istället bakom kameran och skildrade verkligheten ur sitt eget perspektiv. [B]Har Doris några väninnor ute i världen? [/B] -- Några. Jane Campion, Agnes Varda, Margareta von Trotta, Adele Eisenstein, Berit Nesheim, Sofia Coppola och kanske några till. [B]Vilken var årets filmhändelse enligt Doris? [/B] -- Manustävlingen när vi fick 410 manus på 2,5 månad från bara kvinnor. Att jämföras med SFI:s kortfilmskonsulent som under hela året 2003 fick in 281 manus -- från både män och kvinnor. [B]Vilket blir Doris nästa drag? [/B] -- Schack matt. [B]Rock Hudson eller Clark Gable? [/B] -- Cary Grant OCH Spencer Tracy. [B]CCCP hockey, Suzanne Nilsson och Bengt Löfgren [/B] Superfemman eller the Big Red Machine utgjordes av Larionov, Krutov, Makarov, Kasatonov och Fetisov. Under 80-talet dominerade de den internationella hockeyscenen nästintill totalt. [I]CCCP Hockey[/I] ger dock inte bara prov på elegant skridskoåkning utan skildrar också en nation i upplösning. Spelarnas uppgörelse med den despotiske tränaren Tichonov speglas mot folkets uppror mot det totalitära politiska systemet. Med [I]CCCP hockey[/I] sträcker sig sportjournalistiken utanför de gängse ramarna och blir istället ett lysande politiskt dokument. [B]Hade ni någon favoritspelare i superfemman innan filmen? Har det förändrats sedan ni fick träffa dem? [/B] Bengt Löfgren: Makarov var ju en grym spelare. Privat är han lika snabb i tanken som på isen. Mycket sympatisk herre! Sedan mot slutet, kantrade vi nog alla över till Kasatonov som nästan var en pastisch på en Soprano-maffioso. Att han sedan bor i New Jersey gör ju inte saken sämre. Suzanne Nilsson: Jag är ju lessen över att behöva säga att jag nog är den ende i Sverige som faktist inte visste vilka de var. Pinsamt men sant. Min kompis var dock kär i Krutov under sin uppväxt. Det kanske räknas? [B]Vad var det roligaste med att göra [I]CCCP hockey[/I]? [/B] Suzanne Nilsson: Att lära känna Moskva och hänga runt med Kasatonov i Sopranosland Bengt Löfgren: Att få hänga på till BAZA, deras hemliga militärförläggning var en höjdare man inte glömmer i första taget. Att sedan Makarov som guidade runt oss inte varit där sedan 1989 gjorde ju inte upplevelsen mindre. [B]Ryktet säger att femman är på väg att återförenas. Stämmer det? [/B] Bengt Löfgren: Njaa, du syftar på Larionovs avskedsmatch på Lucia? Det är en uppvisningsmatch där alla utom stackars utmobbade Kasatonov får vara med. [B]Hockeyfrilla eller slutspelsskägg? [/B] Suzanne Nilsson: Hockeyfrilla har väl aldrig gjort någon lycklig? Slutspelsskägg är ju ändå temporärt. Bengt Löfgren: Jag har för övrigt så dålig skäggväxt att det krävs både slutspel, en elitseriesäsong och en VM-turnering innan det kan kallas för skägg. [B]Vad händer 2005? [/B] Suzanne Nilsson: Först en dvd-utgåva av filmen som släpps under Göteborgs Filmfestival. Sedan lägger vi grillorna på hyllan och koncentrerar oss på nästa projekt. En film om kvinnor i Ryssland. Inte en puck så långt ögat kan se. Bengt riskerar kanske lite återfall, men det ska nog gå fint. KONST [B]Vinnare:[/B] [B]Carl Hammoud [/B] Trots snack om annat, lyckas generation efter generation skaka liv i liket måleri. Det senaste tillskottet, Carl Hammoud, nyckläckt från Valand, har med sina bilder av mystiskt laddade skyskrapor redan målat in ett eget revir. Om han stannar i det eller inte får framtiden utvisa. Ribban är satt -- mycket högt. [B]Efter Valand, vad händer ? [/B] -- Jag arbetar just nu inför en separatutställning på Galleri Magnus Karlsso i Stockholm i maj 2005. [B]Vilka är dina näringskällor? [/B] -- Johannes Heldéns poesi, konspirationssajter och Amerika. [B]Hur kommer en målning av Carl Hammoud till? [/B] -- Jag tittar på min lista över målningar som måste göras och väljer den som för stunden känns genomförbar. Om några år är den kanske tom -- men då har jag mognat och kan använda listan över målningar som jag absolut inte borde göra. [B]Kan måleriet aldrig få dö i lugn och ro? [/B] -- Inte så länge jag är med i bilden. [B]Varför dricker konstnärer så lite nuförtiden? [/B] -- Vi har inte tid. [B] Hasse Persson, Hasselblad Center[/B] Många år i New York har satt spår. Hasse Persson, sedan ett par år konstnärlig ledare för Hasselblad Center, tar kommunikationen, det vill säga publiken, på allvar. På vernissagerna är det alltid mycket trångt. Från att under en period känts som ett exklusivt, nischat galleri på Östermalm, har man gått till ett imponerande och brett internationellt program. HASSEblad, som en del säger. [B]Du plåtar väl en del själv - vad blir det för bilder? [/B] -- Jag skall ha vernissage på utställningen Real/Unreal på Borås Konstmuseum den 26 februari som handlar om utvecklingen i USA de senaste fyra decennierna. Allt från Bob Dylan till George Bush. [B]Du var i New York några år - när och vad gjorde du där? [/B] -- Jag bodde i New York i 23 år mellan 1967 till 1990-talet som fotografisk korrespondent. [B]Konstfotografi eller dokumentärbild? [/B] -- Konstfotografin och dokumentärfotografin är idag så sammanflätade att det knappast går att se skillnad på de två. [B]Året som gick - vilken utställning är du mest nöjd med ? [/B] -- Jag är nöjd med alla utställningarna. Det är endorfinkicken av en lyckad utställning som gör att det alltid är värt att gå ett extra steg för att göra en perfekt utställning. [B]Vågar du nämna tre tänkbara kandidater till nästa Hasselbladspris ? [/B] -- Eftersom jag inte sitter i nästa års jury för Hasselbladspriset så har jag inte något inflytande över vem som får priset. Men om jag suttit i juryn så skulle mitt val ha blivit: 1) Sally Mann, 2 Mary Ellen Mark, 3) Nan Goldin. [B]Galleri 300m3 Artspace Göteborg[/B] Ska man med framgång etablera ett galleri idag krävs fyra grundläggande byggstenar: en idé, en strategi, mycket passion och, inte minst, goda kontakter. Trion bakom 300m3, som funnits i drygt ett år har lagt en solid grund. Inriktningen har varit digital-, video-, performance- och ljudkonst. En rad fina utställningar toppades nyligen med Tuija Lindström. [B]Vad har ni på gång i vår som man inte bör missa? [/B] -- Liisa Lounila som skapar sina filmverk med hjälp av självbyggda pinhålskameror. Liisa ställde 2003 på Venedig och Istanbul Biennal med sina filmer [I]Play[/I], [I]Flirt[/I], [I]Pop Corn[/I]. Thomas Broomé visar flera rörliga skulpturer och videoverk. [B]Om valet var fullständigt fritt -- vem vill ni visa framöver? [/B] -- Åke Blomqvist och [I]Ungdomars dansstund[/I] bevisar att disco dör aldrig! [B]Har ni sålt något konstverk någon gång ? [/B] -- Nej. [B]Kastellgatan eller Götabergsgatan - om ni kunde välja läge ? [/B] -- Kastellgatan! [B]När får vi se en hederlig olja på duk hos er ? [/B] -- Ursäkta, vi förstår inte frågan. FORM [B]Everwanting Streets[/B] Svensk lagstiftning betecknar graffiti och taggning som skadegörelse. För skadegörelse kan man dömas till fängelse. Samlar man några av gatukonstens internationella storstjärnor och gör en utställning om street art och rätten till det offentliga rummet ska man hyllas. Everwanting Streets gav oss hela spektrat från sprejgraffiti till illegal "adbusting". Helt lagligt. Jonathan Josefsson [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Allt. Tidningar, utställningar, människor, naturen, tv, djur, barn, graffiti, teater, familjen, spel, film... Ofta där jag minst förväntar mig att hitta inspiration. [B]Vad skulle du önskat uppfunnit inom design och mode? [/B] -- Sprayburken. [B]Vad var roligast under 2004? [/B] -- Max i plaskdammen, jag på Gothcon, utställningarna på House of Win-win och Galleri Big Love, Front i P3 och Timbuktus nya låt. [B]Vad kommer bli roligast under 2005? [/B] -- Iron Maiden på Ullevi! [B]Vinnare:[/B] [B]Nicklas Eriksson[/B] Niklas Eriksson är scenograf och ljussättare. Han är utbildad vid Dramatiska Institutet och har anlitats av flera namnkunniga teatrar. Han har ett märkligt formspråk med en påtaglig närvaro. Kraftfullt och poetiskt. Lekfullt ramar han in och förstärker uppsättningarna med en stilistisk enkelhet. [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Konstiga människor & bra ljud. [B]Vad skulle du önskat uppfunnit inom design och mode? [/B] -- Är Mini-Moogen design? I såfall den. Fast Mini-Eriksson låter inte lika snyggt så det kanske är bäst som det är. [B]Vad var roligast under 2004? [/B] -- Ture, Pan Sonics [I]Kesto-skivor[/I] och Ylvas målerier i en dekor jag gjorde. [B]Vad kommer bli roligast under 2005? [/B] -- Musikbranschens totala kollaps som resulterar i mer, bättre, mångsidigare, billigare och tillgängligare musik. [B]Fashion Deluxe[/B] När Lisa Sandström, som egentligen är grafisk designer, tröttnade på grafisk form startade hon Fashion Deluxe. En hybrid mellan klädbutik och konstutställning, där hon presenterar utvalda, exklusiva plagg av unga designers. Bra för nya klädskapare. Perfekt för alla som vill klä sig stilsäkert och unikt. Haute couture i Göteborg. Lisa Sandström, Fashion Deluxe [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Alla som hittar på och gör bra grejer. Fina kläder, intressanta tidningar, bra musik, roliga fester... Alla som skiter i jante och att det aldrig finns några pengar och bara kör. [B]Vad skulle du önskat uppfunnit inom design och mode? [/B] -- Tyst kardborreband. [B]Vad var roligast under 2004? [/B] -- Att det öppnade tre nya klädbutiker i Göteborg; Scout, Dietrich och Snövit, som säljer jättefina kläder från mindre märken. Skit i märkeshysterin och spring och köp något roligt och unikt istället! [B]Vad kommer att bli roligast under 2005? [/B] -- Definitivt sommaren. Solen kommer skina hela tiden och det kommer vara jättevarmt. Allting flyttar utomhus -- butiker, konstutställningar, restauranger, konserter och på kvällarna kan man vara ute i bara t-shirt och dansa hela natten till bra musik. KLUBB [B]Vinnare:[/B] [B]VS[/B] Vi hörde ryktas att sommaren 2004 bjöd på det sämsta vädret någonsin. Men vad spelade det egentligen för roll när Nefertiti lät veteranerna Kärleksjohan och DJ Nibc förvandla scenen till en kreativ lekplats där oväntade möten skapade ljuv musik? Nere hos VS sken solen varje onsdag, hela sommaren. Fredrik Nyberg och Johan von Arnold [B]Vilken blev den roligaste kollisionen på VS:s scen? [/B] -- Kaah & Jideblaskos versus Moneybrother, hela VS-konceptet i ett nötskal! Två artister som inte träffats innan, träffades några veckor innan giget och repade för första gången ihop i Stockholm. Fantastiskt gig som gjorde att både Kaah och Moneybrother snackade efteråt om att vi borde ta med dem och VS på Sverigeturné. Publiken var sagolik. [B]Vad är det fina med en sommarklubb? [/B] -- Man kan hänga på uteserveringen mellan varven på det svettiga dansgolvet. [B]Har ni några planer på att upprepa succén under 2005? [/B] -- Ja, vi kommer tillbaka i vår med nya ännu fetare bokningar. Först som månadsklubb och sen som veckoklubb i sommar. [B]Vart går ni själva helst för att dansa? [/B] -- När vi inte hänger på RA på Nef eller på Bagheera på Keybar så brukar vi ändå oftast hamna på Nef. [B]Förfest eller efterfest? [/B] -- Förfest. Med ett fåtal undantag är efterfester oftast rätt trötta tillställningar, som låter otroligt mycket roligare än vad dom är. Förfest är en skön uppladdning som gärna kan börja hur tidigt som helst... [B]Oboi[/B] Det finns de som tycker att två skivspelare och en mikrofon är allt som krävs för att starta klubb. Och, visst det kan ju vara svårt att argumentera mot. Men så finns det såna som Oboi på Atalante, där varje tillställning bjussar på fler happenings än vi hinner räkna. Alltid grymma konserter, bra musik, filmer, syjuntor, installationer, sjysta priser och alltjämt skön stämning. Alex, Oboi [B]Gör alkohol folk mer mottagliga för konst? [/B] -- Nej. Möjligtvis kall Guiness. [B]Beskriv en perfekt kväll på Oboi. [/B] -- Mycket fattigmanslyx, publikfrierier och svinbra band som gör fantastiska spelningar. Gärna en udda konstnär som stryker omkring också. [B]Vart går ni själva helst för att dansa? [/B] -- Vi dansar nog inte så mycket. En gång var vi på Rio-Rio. [B]Vad är hemligheten bakom ett fullsatt dansgolv? [/B] -- Att dansgolvet är väldigt litet, som på Oboi. [B]Vad händer under 2005? [/B] -- Oboi fortsätter. Vi vet inte riktigt hur. Oboi-katten skaffar fina, röda lackstövlar. [B]Gay2004. [/B] Bögar som föredrar skägg framför schlager! Sunk framför glam! Aldrig förr har det verkat lika lockande att vara svag för likakönade som när Nicklas Hultman och Johan Olsson bestämde sig för att starta klubb. Ett verkligt välkommet nytillskott i det annars alltför likriktade Gaygöteborg. Nicklas Hultman och Johan Olsson [B]Hur är det egentligen att driva gayklubb i Götet? [/B] -- Göteborg är en grymt konservativ och likriktad gaystad, därför får vi extra mycket kärlek från dom som gillar oss. [B]Vart går ni själva helst för att dansa? [/B] Johan: Jag har aldrig haft så roligt som när han dansade wienervals flera timmar i sträck på ett gayställe i Berlin en sen söndagseftermiddag tidigare i år. Nicklas: Jag väljer George & the Dragon i London, att dansa i en trång bar vars inredning var täckt av ett lager damm och massor av skäggiga killar... det funkar. [B]Vem är drömgästen? [/B] Nicklas: Joel Gibb från Hidden Cameras. Johan: Han som springer framför en bil i Radioheadvideon till [I]Karma Police[/I], Johan har till och med skrivit en låt till honom. [B]Vart tog ni egentligen vägen? Och när kommer ni tillbaka? [/B] -- Vi tog en paus för att planera vad vi egentligen ville uppnå, så att varje ny kväll inte var som kvällen innan. Vi kommer tillbaka på annandagen med Xmas Special på Uppåt Framåt och kör sen med ojämna mellanrum hela våren. TEATER [B]Pusterviksteatern[/B] Gamla Pusterviksteatern gick in i ett helt nytt skede när suffixet slopades och ledningen meddelade att huset vid Järntorget skulle bli en mötesplats för allsköns "scenkonst". Vi på Nöjesguiden var till en början skeptiska till konceptet, men när programmet tillkännagavs i slutet av sommaren kom våra fördomar på skam. Så här piggt har Pustervik inte varit på länge. Eller vad sägs om namn som Lars Norén, Johannes Anyuru, Jens Östberg, Anna Vnuk, Lesbian Pulp-O-Rama, Jo Strömgren, Rani Nair... för att bara nämna några av Pusterviks höstgäster. Ett antal estradsamtal och sköna klubbar på det och resultatet är givet: en strålande succé. Birgitta Winnberg-Rydh, före detta konstnärlig ledare och Hellen Smittenberg, nuvarande konstnärlig ledare, Pustervik [B]Ni bytte inte bara namn i vintras, ni bytte skylt också. Från den där hejiga grejen med clownerna och aporna eller vad det var till en enkel röd punkt. Har Pustervik förändrats på några fler sätt? [/B] Birgitta: Nu erbjuder huset inte endast teater utan all slags scenkonst. Det har blivit en mötesplats för offentliga samtal, café, bar... Huset har helt enkelt blivit synligare. Att gamla Pusterviksteatern blev just Pustervik var ett naturligt steg, eftersom huset hetat det länge i folkmun. [B]Ni har haft ett kanonprogram i höst. Hur tänkte ni när ni satte ihop det? [/B] Birgitta: Vi ville följa upp förnyelsen genom att verkligen visa upp alla typer av sceniska uttryck och på så sätt understryka att huset är till för alla. [B]Att man förknippar de flesta av årets stora teaterupplevelser till en gästspelsscen som er tyder onekligen på något. Vad tycker ni själva om Göteborgs teaterliv? [/B] Hellen: Det har ju varit bättre än i år. Birgitta: Pustervik är ett viktigt komplement till vad som i övrigt erbjuds på teaterscenerna i stan. [B]Någon drömgäst ni skulle vilja se hos er? [/B] Hellen: Teater- och cirkuskollektivet Fura dels baus från Spanien och Ariadne Mnouchkin med Théâtre du Soleïl från Frankrike. [B]Lars Norén eller Jens Östberg? [/B] Birgitta: Båda två. Hellen: Gärna på samma scen samtidigt. [B]Vinnare:[/B] [B]TOMAS FORSER[/B] Epitetet "grå eminens" låter både daterat och lite larvigt, men frågan är om det inte är just en grå eminens Expressen/GT:s Tomas Forser är i svensk teaterkritik. Alltid distinkt, mycket erfaren och -- framför allt -- alltid läsvärd. Forser yrkesgärning kännetecknas av det riktigt god teaterkritik eftersträvar: att fungera som ett akademiskt utvecklingssamtal om teaterkonsten, där konst och kritik korsbefruktar varandra. [B]Du är den förste kritiker som nominerats till Nöjesguidens teaterpris och det beror på din stora kunskap och kompetens. Hur hedrad känner du dig? [/B] -- Heder är ett belastat ord. Men jag gillar att jag är nominerad och att skälen är "kunskap" och "kompetens". [B]Vad kännetecknar en god teaterkritiker? [/B] -- En bra teaterkritiker är en som kan göra något av det som sker på scenen synligt. Läsaren som sett föreställningen skall kunna säga om skådespelaren som beskrivs -- ja, det var ju det hon gjorde. Det handlar om att på frimärksstora textutrymmen i ord försöka visualisera en visuell konstform. Bland mycket annat svårt. [B]Hur elak får en kritiker bli? [/B] -- Hur elak som helst, men bara om han eller hon vågar ta ansvar för sina ord. Man skall kunna se regissör eller skådespelare i ögonen efter en sågning. För övrigt är elakheter formuleringsfrestelser som man inte bör falla för lätt för. [B]Har du någonsin ångrat någon av dina sågningar? Du har exempelvis inte varit så snäll mot Teater Bhopa på sistone. [/B] -- Kommer inte på någon sågning som jag ångrat. Men litet väl positiv har jag säkert varit några gånger. Där finns en lokal bonus som rimmar illa med det kritiska uppdraget. En göteborgskritiker måste kunna skriva lika kritiskt om göteborgsföreställningar som om stockholmsföreställningar. Några av Bhopas föreställningar de senaste åren har varit svaga. Men det gruppen står för -- humor, scenisk fantasi och scenisk samtidskommentar -- gillar jag skarpt. [B]Leif Zern eller Amelie Björck? [/B] -- Leif Zern vinner över oss alla. [B]FÅNGARNAS DILEMMA[/B] Hur sceniskt tacksamt är diplomati och konfliktlösning, lyder den retoriska frågan? Hur tacksamt som helst, det givna svaret. Med [I]Fångarnas dilemma[/I] tog Stadsteatern steget in på den politisk-filosofiska arenan och resultatet blev ovanligt inspirerat. En snortajt ensemble och fast regi fick hela publiken att engagera sig i Carina Bobergs försök att mäkla fred i ett påhittat inbördeskrigsdrabbat land. Politisk och existentiell teater på en och samma gång. Av bästa sort till på köpet. [B]Jasenko Selimovic, hur ser du på [I]Fångarnas dilemma[/I] så här ett år efter premiären? Hur nöjd är du med uppsättningen på en skala från ett till fem? [/B] -- Jag ger den en fyra. [B]Men uppsättningen var knappast en publikmagnet. Hur kommer det sig? [/B] -- Den var aldrig menad att vara det. Publiken är inte det enda sättet att mäta kvalitet med, även om den ibland är en viktig del. [B]Teaterchef, regissör, debattör och senast påläst programledare i TV. Hinner du sova dina nödvändiga sju timmar per natt egentligen? [/B] -- Ja, mer än sju. Jag älskar att sova. Även på dagen. [B]Ryktet säger att du har rätt hett temperament. Stämmer det? [/B] -- Många rykten har jag hört under mina sju år här. Men detta var helt nytt. Nej. Det stämmer inte. [B]Staffan Valdemar Holm eller Björn Melander? [/B] -- Björn Melander. KROG [B]La Cucina Italiana[/B] Han har stretat på i ett par år borta på Skånegatan, den sociale italienaren Pietro Fioriniello. Ständigt i farten med nya projekt, teman och konstiga idéer. Som att sälja pilgrimsmusslor ur en container eller servera soppa på Korsvägen. 2004 var året då de köksliga resultaten kom i fas med Pietros roliga idéer. Vår syn på italiensk mat förändras ständigt efter besök på La Cucina Italiana. Pietro Fioriniello, La Cucina Italiana [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Kläder. Mode. Design. Allt som är vackert helt enkelt. [B]Hur skulle du beskriva en typisk La Cucina Italiana-gäst? [/B] -- Vi har mycket stamgäster. Mycket affärsfolk och lokala stjärnkockar som Ulf Wagner och Leif Mannerström. Fast en gång försökte Leif få bord, men då var det fullt. [B]Vilken var den roligaste händelsen under 2004? [/B] -- Besöket från Michelinguiden tidigare i år. [B]Vilken kommer bli den roligaste händelsen under 2005? [/B] -- Att få ett omdöme i Guide Michelin och att min nya kokbok kommer ut på engelska. [B]Highlands[/B] På Highlands arbetar sanna restaurangmänniskor -- från garderobiär till kökschef. Men det kommer man långt. Highlands restauranglokal är den mest spännande i Kroggöteborg. Det är som att svänga in i en Harry Potter-värld direkt efter entrédörren. Getost och äppelskivor, fasan med mördeg, skotsk lax från Loch Fyne och haggis kändes förvånansvärt rätt 2004. Leroy och David, ägare till Highlands [B]Vad inspirerar er? [/B] -- Vårt hemland och våra familjer. [B]Hur skulle du beskriva en typisk Highlands-gäst? [/B] -- Inte typisk alls. Väldigt blandad. [B]Vilken var den roligaste händelsen under 2004? [/B] -- Att starta Highlands. [B]Vilken kommer bli den roligaste händelsen under 2005? [/B] -- Att kunna ge mer av Skottland till Göteborg. [B]Vinnare:[/B] [B]Uppåt Framåt[/B] Uppåt Framåt var precis det vi behövde 2004. En rolig bar där konstiga konststudenter, nikotinberoende journalister, depraverade popmusiker och andra ungdomar intresserade av Göteborgs uteliv kunde samlas under samma tak. Uppåt Framåt uppgraderade hela den alternativa generation till ett liv i rena rum med ny belysning. Tack. John, Victor och Lasse [B]Vad inspirerar er? [/B] -- Kreativa människor. [B]Typisk Uppåt Framåt-gäst? [/B] -- Snäll. [B]Roligast 2004? [/B] -- När vi fick utskänkningstillstånd samma dag som vi öppnade. [B]Roligast 2005? [/B] -- Klassresan! LÄSNING [B]Vinnare:[/B] [B]Birgitta Stenberg[/B] I [I]Alla vilda[/I] gökar och krökar Birgitta Stenberg runt på Mallorca. Men den som till äventyrs trodde att Stenbergs senaste skulle vara en trött upprepning av hennes beryktade självbiografiska romansvit trodde helt fel. [I]Alla vilda[/I] är en ovanligt vital skildring av idéklimatet, kärleken och dekadensen i efterkrigstidens Europa. Och dessutom ett stycke fängslande queerhistoria. [B][I]Alla vilda[/I] heter din senaste bok. Hur vild är du själv nuförtiden? [/B] -- Jag har lugnat mig betydligt, lever i en lycklig relation med ett par. Det är rena himmelriket ibland. [B]Du är en av Sveriges tuffaste kvinnor. Hur känns det att vara hela rikets queermormor? [/B] -- Om det är sant är det förträffligt, queermormor är dessutom en förtjusande titel. Har du hittat på den själv? [B]En annan av Sveriges tuffaste kvinnor, Kerstin Thorvall, tyckte att [I]Alla vilda[/I] var för snuskig och att karaktärerna "inte gör annat än att ligga och slicka varandra". Kommentar? [/B] -- Kerstin Thorvall räknar jag till mina vänner och såna står det fritt att tycka vad de vill. Hur skulle vänskapen annars se ut? [B]Vad har du egentligen emot jämställdhetsminister Jens Orback? [/B] -- Jag har ingenting emot Jens Orback, han gör säkert så gott han kan. Göran Persson däremot, som valt honom till jämställdhetsminister, får mig att höja ögonbrynen. Persson verkar bli en allt halare ål i strömmen av brutna vallöften, fördröjande utredningar, tystnader. [B]Tove Janson eller Radclyffe Hall? [/B] -- Tove Janson hade ett bredare register och vackrare språk, jag väljer henne. [B]Christine Falkenland[/B] Att läsa Christine Falkenlands diktsamling [I]Om honom[/I] är som att smita in osedd i en neurotisk terapigrupp. Hon tar på ett hudlöst och rått sätt upp katastrofala händelser som vi alla utsätter oss för i jakten på kärlek, uppskattning och trygghet. Hennes stil är inte hämmad eller strypt av versmått och rim utan knyts harmoniskt, nästan musikaliskt, ihop av en drift av att göra upp med händelser ur livet vi andra gömmer i rodnad och skam. [B]Vad inspirerar dig? [/B] -- Jag inspireras av Schubert, möten, den plötsliga sprickan i verkligheten. Och min son Maximilian. [B]Vilken var den roligaste händelsen under 2004? [/B] -- För mig, yrkesmässigt, att vilja och kunna skriva en liten barnbok. [B]Vilken kommer bli den roligaste händelsen under 2005? [/B] -- Att de hopplösa ekonomiska villkoren för författare och konstnärer som i ett trollslag förändras! Tänk om det kunde bli som på Irland! [B]Lotta Lotass[/B] Med [I]Tredje flykthastigheten[/I] når Lotta Lotass bokstavligen nya höjder. Hennes dokumentärt baserade berättelse om pionjärerna inom det sovjetiska rymdprogrammet präglas av en täthet av sällan skådat slag. Hennes språk bär en särhet där kärleken till tekniska detaljer förenas med en poetisk ekvilibrism. [B]Ditt språk rymmer stor musikalitet. Ljudet och frånvaron av ljud präglar [I]Tredje flykthastigheten[/I] och även dina andra böcker. Vad betyder ljud och musik för dig? [/B] -- När jag skriver arbetar jag mycket med rytm. Men lyssnar nästan aldrig på musik. I övrigt är jag nog ovanligt beroende av tystnad. Och vind, regn och fågelsång. [B]Dina böcker beskriver karga miljöer med smällkalla vintrar, från den sibiriska tundran till norra Svealands ogästvänliga skogar. Hittills har ingen roman utspelat sig i Göteborg. Vad gillar du Göteborgsvädret? [/B] -- Jag gillar verkligen Göteborgsvädret. Speciellt diset. Tänkte på det senast idag. Men jag skulle vilja ha mer snö. Mycket mer. [B]Har du några förebilder, litterära eller andra? [/B] -- Jag har många förebilder. Men när det gäller de litterära försöker jag att inte tänka alltför mycket på dem när jag skriver. Det känns som om jag då bara skulle bli sittande i stum beundran över hur bra det kan vara och bedrövelse över hur jag själv aldrig tycks nå dit. [B]Du tycks ha ett nära förhållande till maskiner. Har du några favoriter? [/B] -- Ja. Min favoritmaskin just nu är den gående kabelgrävmaskinen Ursa Major. Varje skopa tar 218 ton! [B]Vad händer 2005? [/B] -- När det gäller [I]Tredje flykthastigheten[/I] så ges den under året ut i Holland, Danmark och Tyskland. Min nya roman [I]skymning:gryning[/I] kommer under hösten. Och förhoppningsvis har en pjäs jag jobbar med just nu premiär på Teater Bhopa. Kafé [B]Nöller[/B] Haga har alldeles för länge dominerats av kullerstenar, vindspel och mastodontbullar. Men sedan Nöller bestämde sig för att flytta in i göteborgska pittoreskens huvudkvarter börjar vi äntligen ana förändring. Deras uppdaterade kaféverksamhet ger oss hopp om ett Haga bortom såpbubbelblåsande teddybjörnar. Marc Nöller [B]Att starta ett kafé är knappast en originell idé. Vad skiljer Nöller från andra ställen i stan? [/B] -- Hos Nöller espressobar skall varje gäst minnas besöket som en ovanlig positiv upplevelse. Upplevelsen serveras i en internationell miljö av bland andra, 2003 års segrare i Göteborgs baristatävling. [B]Vad tycker ni om omgivningarna i Haga? [/B] -- Haga är Göteborgs "gamla stan" med en oerhört trevlig publik, vi älskar Haga. [B]Vart går ni själva helst för att ta en kopp kaffe? [/B] -- Bar Centro, som vi anser är outstanding när det gäller miljö och kaffekompetens. [B]Vilken är den vanligaste beställningen hos er? [/B] -- De flesta gäster kommer för vårt goda Illy-kaffe och våra speciellt goda grillade ciabatta, foccacia och panini. [B]Vilka nyheter kan vi vänta oss på kaffefronten 2005? [/B] -- Utöver koffeinfritt espresso och laktosfri mjölk, som finns idag, vill vi utöka vårt ansvarstagande genom att kunna servera kravmärkt espresso. Du kommer även kunna prova exotiska kaffedrinkar. [B]Vinnare:[/B] [B]Café con Leche[/B] Länge, länge verkade det som om kaféinnehavare bara hade två alternativ. Italienskt eller franskt. Panini med espresso eller baguette med au lait. Men så kom Café con Leche, och plötsligt breddades horisonten. Numer kallar vi oss stolt spanienvänner och föredrar att kalla en sådan där liten kopp starkt svart för cortado. Anders Hedlund, Café con Leche [B]Beskriv den vanligaste besökaren hos Café con Leche. [/B] -- Väldigt svårt! Musiker runt 30 år eller mamma med barn. [B]Varför tror ni att så få kaféer hittar sin inspiration i Spanien? [/B] -- Spanien har väl inte den bästa traditionen på kaffe, inte som Italien. Men, vi kände att temat kändes spännande med tapas + kaffe. Dessutom var vi väldigt trötta på baguetter, pajer och bakad potatis. [B]Vad tror ni blir nästa stora grej i kaffevärlden? [/B] -- Stora supersized budgetcaféer med lite off lägen med mycket bättre priser. Vi tycker att dagens citypriser på fika är på tok för höga. [B]Vart får ni själva helst för att ta en kopp kaffe? [/B] -- Zenit, Bar Centro, Expresso... [B]Hur många procent av alla era kunder har med sig en barnvagn? [/B] -- Stundtals mitt på dagen väldigt många men "over all" 15 procent. Mama Java Den snyggt upplysta kaffebaren på Linnégatan har bara funnits ett litet, litet tag, men har redan hittat en trogen publik. Här dominerar kvalitet bland såväl inredning som utbud. Och det är inget som vi är bortskämda med i de här kvarteren. Martin Stjernman, Mama Java [B]Hur kom ni egentligen på idén att starta ett kafé? Finns det inte redan alldeles för många? [/B] -- Vi har vuxit upp med cafékulturen och sett trenderna ute i världen. Med intresse för mat och dryck och ambition att bygga upp något eget, låg en espressobar liksom i luften. Är man intresserad av kaffe med bra kvalitet så finns det för få. [B]Vad gör Mama Java unikt? [/B] -- Servicen, kaffet serveras alltid av någon av bröderna Stjernman som vet hur det skall smaka. [B]Glas eller mugg? [/B] -- Helt beroende på vad som serveras. [B]Vart går ni själva helst för att ta en kopp kaffe? [/B] -- De få gånger vi lämnar Mama Javas fyra väggar och inte gör vårat eget kaffe går vi till da Matteo eller Mahogny Coffee Bar. [B]Vad kommer folk att beställa mest av under 2005? [/B] -- För alla som tröttnat på Latte -- Mama Java maracchino. Smaker som kittlar; varm foccaccia med honung, balsamvinäger, vhevré och italienskt späck. MEDIA [B]Vinnare:[/B] [B]Kaliber[/B] Det vore taskigt att skriva att det varit lite si och så med magasinen för granskande journalistik i radio. Åtminstone med dem som producerats i Göteborg. Men så är det tyvärr. Med P1:s Kaliber är dock hedern återupprättad. Den jämrigt drivna tremannaredaktionen har under året grävt upp det ena stinkande liket efter det andra utan att för en sekund tappa i trovärdighet eller aktualitet. Vi lyfter lyckligt på hatten och konstaterar att inget glatt superlativ riktigt räcker till för att täcka Kalibers gedigna arbete och journalistiska skicklighet. [B]Scoop efter scoop efter scoop. Kaliber har fått en flygande start. Hade ni räknat med ett sådant genomslag, Kristina Hedberg, programledare för Kaliber? [/B] -- Ja. Eller alltså, vi hade ju de förväntningarna på oss, både från andra och från oss själva. En relativt resursstark redaktion bör ju leverera. Men jag tycker själv att vi har mer kvar att ge. De riktigt världsomvälvande grejerna ligger framför oss. [B]Om jag hade varit en medelålders manlig journalistgubbe hade jag påpekat att redaktionen består av tre rätt unga kvinnor. Hur mycket stryk hade jag fått om jag frågat hur det påverkar arbetet? [/B] -- Jag slåss inte för en sån grej. Jag tror det påverkar redaktionen att vi är en rätt homogen grupp. Tre svennekärringar med småbarn. Det ger styrka att vi drar åt samma håll och att dagishämtningar är en självklar del av planeringen. Men dynamiken och idéarbetet tar stryk ibland. Fast tre svennefarsor hade haft samma svaga punkt. [B]Ni har pugilisten Babe Didrikson på er hemsida. Varför? [/B] -- Det är en slump. Men en bra slump. Webbredaktören på P1 i Stockholm tog fram några svartvita arkivbilder när hon la upp vår första sida, inför starten. Vi tyckte boxartjejen såg ut som en som slet, jobbade ur underläge, men vägrade ge upp. Det är en vision, såna vill vi vara. Sen läste jag på i höstas om vem hon var... "Babe", bara det! Det är ju ett coolt namn, eller hur? Hon boxades egentligen inte särskilt mycket, ställde upp i tre friidrottsgrenar i OS 1932 och tog medalj i alla. En begåvad slitvarg som nådde framgång. [B]Kaliber, Front och Konflikt heter Sveriges Radios granskande samhällsmagasin. Vem är det som döper programmen egentligen? Anders Björck? ÖB? [/B] -- Ja, hur visste du det? [B]-- Jan Guillou eller Janne Josefsson? [/B] -- Jag väljer en för resultaten och en att ta med mig ut på krogen. Säger inte vem som duger till vad. [B]Picknick[/B] Sedan Terese, Elin och Ida flyttade ner till Göteborg från Umeå blev allt lite roligare. Förutom att ställa till med störtsköna fester och vardagsrumskonserter ger de ut fansinet Picknick. Ingen annanstans hittar vi exklusiva intervjuer med Andreas Dorau, Flying Lizards och ett brev till folket från fängelset, signerat Television Personalities-legenden Dan Treacy. Allt i behändigt A5-format och med tidlös klipp-och-klistra-estetik. Terese, Elin och Ida, Picknick [B]Vem är ni mest nöjda över att ha fått en intervju med? [/B] -- En kvinna vi alla blev glada över att spåra upp var Johnny Johnson från The Siddeleys. Mytisk, charmant och lögnaktig. Finns det någon ni gärna skulle vilja få tag på, men misslyckats med? Vår jakt efter Alex Taylor pågick febrilt i flera nummer, men vi kom aldrig närmre än hennes uppeldade fuskpäls. [B]Vilket tycker ni är tidernas bästa fanzine? [/B] -- Pardon My Friends. [B]Nämn tre måsten på en schyst picknick. [/B] Man behöver alltid häftklamrar, trycksvärta och klistermärken. [B]Kommer det någonsin något nytt nummer? [/B] -- Nej, nej. Picknick är död nu och vi tänker inte gräva upp hennes gamla kvarlevor. [B]CP-MAGASINET[/B] SVT överraskar! Tack vare CP-magasinet[/I] har årets supermongo utsetts, och vi har bekantat oss med rullstols-whiggers och funktionshindrade som gör silly walks på catwalken. Allt inom ramarna för public service. En verklig prestation. Agneta Behlin-Kildén, CP-magasinet. [B]Hur kom ni på idén till CP-magasinet? [/B] -- Idén till CP-magasinet fick Marcos Hellberg och Jonas Franksson vars banor korsades av en händelse vid inspelningen av ett reportage till ett helt annat program. [B]Vad är ni mest nöjda med? Något särskilt inslag? [/B] -- Mest nöjd måste man vara med att programmets attityd gick hem. Det var självklart en balansgång att hitta rätt. Ett fantastiskt reportage att minnas är Jonas Frankssons intervju med Annika Lantz och Jonas "Steken" Magnussons om de tre strejkande i Kungälv. [B]När blir det ok med cp-skadade programledare i TV? [/B] -- Jonas Franksson som ju är cp-skadad var en alldeles utmärkt programledare så det är redan ok. [B]CP-magasinet är slut. Vad gör ni istället? [/B] -- Alla jobbar på i andra projekt eller har återgått till sin vardag. [B]Vad blir nästa års tv-händelse? [/B] -- Det är för tidigt att sia om men självklart gav CP-magasinet mersmak. Att tänja på gränserna är alltid lika spännande. GLÄDJESPRIDARE [B]KOLONI[/B] När Christian Pallin kom till Göteborg och startade Koloni blev det genast kul med musik igen. Rätt vad det var hamnade man i någon mystisk källare där italienska neohippies spelade med fiolstråke på sina dreadlocks. Mot strömmen, antibuskis och fullkomligt experimentell är Koloni den friska fläkt som vi har längtat efter. Christian Pallin, Koloni [B]Du arrangerade spelningar och annat i Stockholm tidigare. Hur skiljer det sig att jobba här? [/B] -- En skillnad är att det är lite öppnare klimat i Göteborg, det är inte lika skitnödigt trendkänsligt som i Stockholm. [B]Hela den här experimentella musikscenen Koloni jobbar med lever ju lite i skymundan. När tar du över Storan? [/B] -- Jag förstår inte frågan. [B]Nämen, allvarligt då: vad pysslar Koloni med 2005? [/B] -- Samma sak som nu fast förhoppningsvis lite mer regelbundet. [B]Vilken var årets musikhändelse? [/B] -- Lightning Bolt på Nefertiti. [B]Dot[/B] Landets bästa skivaffär ligger på, eh, landet. Eller på internet. Hursomhelst heter den dotshop.se och erbjuder titlar som vi gett upp hoppet om att hitta i Sverige, till priser som klår allt annat i Europa. Dessutom driver Anders och Åsa Dot både distributionsbolag, klubb och skivbolag. Var de hittar energin till allt detta har vi ingen aning om, men vi börjar misstänka att det där med frisk luft kanske inte är så tokigt ändå. Anders Bernsten, Dot [B]Hur kom ni på tanken att väcka liv i Dot igen? [/B] -- En räcka anledningar, där lust, kreativitet, nätverk, fina omständigheter och ett tomrum att fylla var de avgörande faktorerna. Vi såg att vår kunskap räcker långt, för första gången blickar vi mot en nära framtid där plånbokstjocklek och traditionella strukturer åker utför. Vi står i början av en renässans för det smarta småfolket. [B]Vilken var årets musikaliska höjdpunkt 2004? [/B] -- Flera. Chronomad, Destroyer, Khonnor, Susanna & The Magic Orchestra, Max Richter och Johann Johannsson. [B]Blir det aldrig långtråkigt på landet? [/B] Näe. Landet är snällt, varsamt och luktar gott. [B]Varför kan inte alla sälja skivor lika billigt som ni? [/B] -- För att de sitter fast i stora fasta kostnader, gammalt tänk och har andra mål än vi. [B]Vad händer härnäst? [/B] -- Först kommer en fin uppdatering av vår nätbutik och distrosite i början av året, tätt följd av en internationell lansering och ett antal spännande nya akter och skivbolag. Dessutom blir det en serie helaftonskonserter och arrangemang. [B]Vinnare:[/B] [B]Big Love[/B] Någonstans vid Kvilletorget på Hisingen möts det bästa av två världar: Borlänge och New York. Daniel och Margo har startat det lilla galleriet Big Love och det är hit vi går för att se på ny intressant konst, sjunga karaoke och kolla på konserter. Big Love är en frisk fläkt i den lite för ofta stela gallerivärlden. En sann källa till glädje. Daniel Rehn, Big Love. [B]Varför ligger ni så avsides? Hittar folk till Hisingen? [/B] -- Vi var nog till en början mest ute på Hisingen av diverse slumpmässiga skäl. Men där fanns gott om lediga lokaler, och Margot tyckte att det påminde om Williamsburg i Brooklyn där hon bott för några år sen. I början hade nog folk problem med läget, den psykologiska gränsen hos göteborgare var stan tar slut är ju vid Götaälvbron/Älvsborgsbron. Men så snart de åkt över tycker det att stället är intressant, Kville och Lundby är ju på väg att bli riktigt bra. [B]Hur hamnade ni i Göteborg? [/B] -- Jag flyttade från Stockholm för att jag behövde komma bort från för mycket stillastående. Behövde uppbrott och utveckling, och merparten av min familj bor här. Margot hade fått en tjänst i som researcher och designer här i Göteborg. Vi träffades genom en intervju hon gjorde med mig angående ett projekt hon jobbade med. [B]Vad tycker ni om konstscenen i stan? Finns det några ni känner samhörighet med? [/B] -- Konstscenen i Göteborg är på väg att bli riktigt intressant. Vi är ju ett gäng 70-talister som dragit igång en dialog i alla fall. Det är på tiden att det blir ändring i galleriutbudet! Med platser som Win-Win, Garden, Jeans och Box så finns det gott om plats för en intressant utveckling. [B]Vad var årets konsthändelse? [/B] -- Det måste ha varit när galleri Big Loves konstnärer blev utmanade av House of Win-Wins respektive i ett konstbattle, och gick segrande ut från bortaplan med god marginal. Nog för att det battlats förr och skapats kladd i stundens hetta, men det var nog absolut den mest kreativa dialog jag personligen haft sen folkhögskoletiden. [B]Vad har Big Love för planer för 2005? [/B] -- Big Love fortsätter att möta konsten med öppet hjärta.