Simian Mobile Disco fortsätter att formulera livsmotton.
På sitt andra album Temporary Pleasure låter Simian Mobile Disco gästsångarna, den ena namnkunnigare än den andra, avlösa varandra. Ändå låter sig James Ford och Jas Shaw aldrig överskuggas, och Nöjesguiden träffade dem för att få veta hur. Bland annat!
Vilka var de viktigaste nya kunskaper ni använde i arbetet med ert andra album?
-- Vi är båda producenter, och att producera musik åt andra är en ständig läroprocess. Det är klart att vi tar med oss våra nya kunskaper till vår egen skapelseprocess sedan. Den här gången hade vi byggt vår egen studio och gjorde allt från grunden där. Dessutom lyssnar vi på helt annan musik nuförtiden. Vi var nog redan på väg in i techno när vi gjorde det första albumet, men mycket av det blev till medan vi fortfarande var inne på electro. (JF)
Innebär ny kunskap en baksida av frustration? ”Tänk om jag vi vetat det här när vi gjorde vårt förra album”?
-- På ett sätt. Men om man istället betraktar varje skiva som en dokumentation av en viss tidpunkt, ett visst fokus, en viss kunskapsnivå, då blir det inte så frustrerande. (JF)
Ni har uppgraderat avseende vokalgäster sedan debuten.
-- Viktigast är att vi har ett annorlunda förhållningssätt till sång. På det första albumet var sången manipulerad och upphackad. Då betraktade vi rösten bara som ännu ett instrument. Nu har vi haft större respekt för den mänskliga rösten och innehållet den bär fram. Och ”uppgradering”, jag vet inte. Det är ju inte så att vi närmade oss några superstjärnor, direkt, mer än kanske Beth Ditto. Vi funderade på vilken typ av röst som behövdes på olika spår, och sedan tog vi kontakt med folk vi kände eller åtminstone var bekanta med från festivaler eller så. (JF)
Fanns det folk som tackade nej?
-- Inte direkt, men det var några som inte besvarade våra förfrågningar. Nick Cave, till exempel. Det hade varit perfekt, men det får bli nästa gång. Vi skickade ut många fler förfrågningar än vi tänkt ha med, och trodde att några skulle göra sånt vi inte tyckte skulle passa. Men när nästan alla kom tillbaka med mäktiga texter och insjungningar bestämde vi oss för att ta med alltihop. (JF)
Fanns det folk som ni tackade nej till, alltså?
-- Av olika skäl kunde vi ha fått med – håll i dig – P Diddy. Men vi tänkte att det kanske inte var en så bra idé. (JS)
Vad handlar Audacity om, egentligen? Jag fattar ingenting.
-- Hahaha, inte vi heller. Vi skickade iväg grunderna till Chris Keating, och så fick vi tillbaka den sången. Vi bara tittade på varandra, skakade på huvudet och undrade vad han snackade om. ”Jag ville inte att det skulle låta förväntat, som Yeasayer, utan satsade mer på en N’Sync-approach”. Eh, jaha? Genom att räkna upp en massa namn? Mama Cass och Peter Tosh? Den är min absoluta favorit på skivan! (JF)
Finns det inte en risk att förlora sin egen personlighet med en ständig parad av gäst-lyriker och –sångare?
-- En risk finns det säkert, men vi är långtifrån att hamna där. Det här är ju en hemmaplatta, och våra produktionserfarenheter gör att vi har en naturlig fallenhet för redigerande. Vi skulle kunna göra åttaminuterstechno tills korna kommer hem, men det vore varken utmanande eller kul. Att remixa vårt låtbaserade album i den riktningen och göra en remixversion av skivan att spela ute däremot, det är jättespännande. En sorts motsatt process. Den håller vi på med just nu, faktiskt. (JF)
Så Simian Mobile Disco som studio- och liveband är väsensskilt från Simian Mobile Disco som DJ’s, med andra ord?
- Jag tycker ändå inte det. Det håller ihop. Men har man ett PA-system som tål de mäktigaste volymerna så vore det ju dumt att inte utnyttja det, och det innebär att man lämnar de där mest traditionella låtstrukturerna. På samma sätt är det delvis att uppträda som ett liveband, där man kan improvisera och bygga ut i de strukturer som finns på skivan. (JS)
Ni har sagt att ni valde titel till debuten, Attack Decay Sustain Release, för att det var ett bra motto för livet. Är det samma sak med Temporary Pleasure?
-- Helt sant! Oj, det har jag inte tänkt på, men självklart. Njutning kan bara uppskattas om den är tillfällig, och det är vad vi alltid eftersträvar. Titeln kom till efter en sådan där fantastisk och hedonistisk DJ-upplevelse, och övergående. (JF)
Annars är det ju en bra beskrivning på den brittiska dansscenens aktörer. Det dröjer inte länge innan man plötsligt är förra veckans smak och totalt passé.
-- Det rör sig snabbt, det är sant. Dubstep vill ingen ta i med tång idag, och bloggarna jagar ständigt nya upptäckter. Men vi spelar inte för de bloggarna. Det är så korkat och så tunt att bara spela det senaste. När vi DJ:ar är det skivor som har några år på nacken som får folk att reagera och komma fram och fråga vad det är, inte de senaste trenderna. (JF)
-- Det är klart att man kan hålla sig up-to-date, och ständigt kämpa för att stanna i den snabbaste delen av strömmen. Men för oss är det inte viktigt alls. Det viktiga är att fortsätta vara relevanta, och att inte upprepa oss. Visst, vi vill göra grejor enbart för vårt eget höga nöjes skull, men forumet för det är ju inte skivor, spelningar eller DJ-set. Med andra ord är inte Simian Mobile Disco forumet för det. (JS)
-- Att DJ:a ger mig chansen att testa en massa nytt material, och man kan höra saker i sin egen musik genom ett stort PA som man inte märker i studion. Samtidigt gäller det ju att vara lyhörd för publikens reaktioner. (JF)
-- Det där kan vara en fälla också. En crowd gillar det enklaste och dummaste, och det är lätt att falla för frestelsen att tillfredsställa det. Men det är i den spänningen som det riktigt intressanta uppstår, när musiken ska funka för att väcka klubbpubliken och samtidigt vara så leftfield att det är intressant för oss. (JS)
Transformationen från att ha varit fyrmannabandet Simian till att vara DJ:duon Simian Mobile Disco, var det ett plötsligt beslut eller en långsam process?
-- Simian var ett kollektiv där alla hade inflytande. Vi försökte väl mixa popens sångstrukturer med en del elektroniska experiment redan då, fast I mycket mindre skala. Samtidigt höll jag och Jas på med mixtapes och DJ:ade på efterfesterna efter våra spelningar. Det var det vi brann för. Simian Mobile Disco var ett skämtnamn för att sätta en etikett på det. När Simian sedan splittrades fortsatte jag och Jas med det namnet eftersom – det är inget att hymla om – det var så inarbetat att det hjälpte oss att få spelningar. (JF)
Så varför fortsatte ni behandla Simian Mobile Disco som ett hobbyprojekt även när det blev er huvudsakliga sysselsättning?
-- Helt enkelt därför att det var ett hobbyprojekt. Dagjobben som producenter var det som gav oss en inkomst. Inte ens när vi gjorde vårt första album såg vi det som vår huvudsysselsättning, även om det förstås blev större så fort vi skrev under den albumdealen. Men för att förtydliga kan man väl säga att den förra skivan gjordes på helgerna, när vi var lediga från produktionsjobben, medan den här har gjorts på måndagar, tisdagar och onsdagar när vi var lediga från DJ:andet. (JS)
Inte nog med det. Jag har läst att du ägnar en massa tid åt ett stort synthbygge, Jas.
- Fantastiskt! Det där var något vi ljög ihop till en pressrelease i början. Men nu har Jas faktiskt köpt just en gammal synth som han skruvar på. (JF)
- Vår ihopljugna biografi har blivit en självuppfyllande profetia. Min synth täcker en hel vägg i studion – Rick Wakeman skulle vara stolt över den – och jag jobbar ständigt på de.
Idag då? Är ni i första hand heta producenter (Arctic Monkeys senast för James del) och remixare, eller är ni i första hand Simian Mobile Disco?
- Vi har just fattat ett principbeslut om det. När ett band ska göra en skiva och vill ha dig som producent så är det jätteviktigt att de får göra det just nu. De ligger inte ett år framåt i planeringen. Hittills har jag lagt undan mitt eget skapande och hängt på i det, men nu tar vi en paus från producerandet under resten av året. (JF)
- Remixandet skulle vi aldrig ge upp. Det var de som gjorde vårt namn, och det är det bästa sättet att lära sig produktion, åtminstone om man jobbar som vi gör och bara behåller ett eller två ljud från originallåten och bygger en helt ny låt runt. Det tar lika lång tid att göra en remix som det tar att göra en helt egen låt från grunden. (JS)
Finns det någon särskild låt som det vore ett drömprojekt att få remixa?
- Vi har fått den frågan en gång förut, och den är oerhört svår. Favoritlåtarna är ju favoriter för att de låter som de gör, och de klassiska låtarna ska man nog lämna ifred. Hellre en Carl Craig-låt att jobba med än en David Bowie-låt, med andra ord. Men drömmen är en låt som har så spännande detaljer att jobba med att man blir inspirerad direkt, och då helst en låt som inte redan är allmän egendom i sin ursprungliga form. (JS)
Stad:
Artist:
Kategori:
