I en herrans massa år har vi delat ut Malmö/Lundapriset till personer och företeelser som har betytt extra mycket för staden under det gångna året. Nöjesguidens jury har vid flera tillfällen under 2009 sammanträtt och debatterat häftigt vem, vad eller vilka som förtjänar att belönas för sin exceptionella briljans. Den 12 februari utses vinnarna på Hipp.
KAFÈ
Chez Madame
Malmöhusvägen 8
I en tid då kaféutbudet blir allt mer Espresso Housefierat och Möllan gentrifieras successivt känns det befriande med kaféägare som vill göra något eget. Ekologiska kakor och juicer som inte följer standardmodell 1A i en förtjusande mysig miljö är mer än man vågar hoppas på, men Chez Madame fixar det galant. De hyfsade priserna imponerar dessutom på oss i lågkonjunkturtider.
Karolina Brobeck från Chez Madame
Vad tycker ni om kafékulturen i Malmö?
–Vi startade Chez Madame för att vi ville erbjuda ekologiska och vegetariska alternativ och göra lite roligare grejer än de som fanns. Få sticker ut i Malmö, det är alltid samma kakor som erbjuds fastän det är olika kaféer.
Vad är planerna för framtiden?
–Vi ska erbjuda uppiggande och nyttiga juicer. Jag är filmare och vill gärna förena film och musik med kaféet, ha filmklubb och spelningar exempelvis.
Patisserie David
Östergatan 7b
Här äter vi de läckraste och vackraste bakverk man kan tänka sig i en klassisk, trivsam miljö, serverade av ägare som har en livstid av avancerad fransk konditori-utbildning och erfarenhet bakom sig. Passionen de lägger ned i sina ljuva små skapelser gör oss smått berusade. Inte av chockartad blodsockerhöjning som brukligt är när man går på kafé i Malmö utan av nogsamt välavvägda smakkombinationer och en synergi av tradition och originalitet.
David och Mia Fernandes från Patisseri David
Varför behöver Malmö era bakelser?
–Vi öppnade 2003 eftersom det inte fanns något liknande franskt konditori i Malmö. Tidigare bodde vi i Luxemburg och där fanns det ett mycket större utbud. Som liten hämtade jag min kakao från bakdörren i min morbrors bakeri. Han jobbade bara med enkla råvaror och gjorde allt från scratch. Det gör vi med så att de riktiga smakerna kommer ut.
Vad är roligast?
–Jag har ett väldigt passionerat förhållande till det här, har arbetat med det i 22 år och utbildade mig i Frankrike. Våra bakelser hittar man ingen annanstans. Det roligaste är nog att blåsa socker, det är som att blåsa glas men inte så varmt.
Blir era barn inte tjocka?
–De är så trötta på kakor att de bara vill äta frukt.
Slottsträdgården
Karlskronaplan 7
På sommaren känns det som att hamna i en drömsk sagovärld när man besöker Slottsträdgården. Båtar glider stillsamt förbi på ån och ett trädgårdsland vid sidan av serveringen förstärker den lantligt eskapistiska känslan. Barnfamiljer trängs med hipsters och kakorna och mackorna är precis så ekologiska och matiga som man längtar efter. Det är behagligt tyst och fridfullt på Slottsträdgårdens café, nästan för bra för att vara sant i en oljudsstinn storstad som Malmö. Hit går vi så ofta vi kan.
_____________________________________________________________________
MEDIA
Efter arbetet
Det är modigt att återuppväcka en tidning som redan har gått i graven en gång. Det är särskilt modigt att göra det mitt i en brinnande finanskris och Den Stora Papperstidningsdöden. Efter arbetet har rott i land just detta projekt på ett imponerande smidigt sätt och för varje dag som går fyller de en allt större yta av det tomrum som alla tjatborgerliga nyhetstidningar i Skåne skapar. De är en relevant och ärlig röst som behövs.
Petter larsson, Linnea Nilsson och Johanna Forsberg från Efter arbetet
Varför startade ni en tidning som redan lagts ned en gång?
–Det behövdes eftersom Skåne är så dominerat av borgerliga tidningar. Det behövdes utrymme för en vänsterledarsida. Det finns ett vakuum i tidningsklimatet i Skåne, det behövs andra analyser och konkurrens på nyhetsområdet. Vi är en jätteviktig röst inför valet. Vänstern har reformerat sig till döds och nu kommer backlashen.
Hur ser ni på papperstidningens död?
–Vi lägger ut allt på internet och det lönar sig eftersom man sprids mer då. Papperstidningen behövs också, det är en annan läsekrets som köper den. Vi har dessutom utökat vår verksamhet med debattkvällar på Inkonst som blivit populära.
Mammut
Lukas Moodysson klamrar sig inte fast vid någon trött gammal image som skapare av samtida svensk films mest allmängiltiga och säljande berättelser. Han vågar bege sig ut mot det mer abstrakta och nischade utan rädsla för att tappa publik och det är modigt. Mammut är ett exempel på det: det är ett komplext drama som illustrerar oöverkomliga avstånd mellan människor på ett vackert och kongenialt sätt utan att bli insmickrande och publikanpassad.
Lukas Moodysson Manusförfattare och regissör till Mammut
Vad inspireras du mest av?
–Allting.
Vad är svårast med att göra en film?
–Allting.
Vad skulle du vilja göra för slags film nästa gång?
–Jag vet inte om det blir några fler. Vi får se.
Popponny
Det behövs popkulturbevakande bloggar som tar sig själv på allvar i Sverige. Modiga och ambitiösa bloggar som inte bortrationaliserar sig själva som ett komplement till traditionella medier utan faktiskt kan tänka sig att konkurrera med dessa på riktigt. Att Popponny inte bara gör detta utan även bevakar popkultur på ett rasande smart och roligt sätt är inte direkt till deras nackdel på vägen upp.
_____________________________________________________________________
KONST
Galleri Elastic
Ola Gustafsson älskar sina konstnärer. Så till den grad att han kuskar runt med deras verk på internationella konstmässor, för fram deras namn till separatutställningar på museer och konsthallar, genererar artiklar och blänkare i kreddiga utländska tidskrifter samt ägnar månader åt att spackla sig spinkig i Galleri Elastics nya fina lokaler på Monbijougatan. Vi vet vad detta kostar i
energi och mod och pengar som sällan räcker till. Vi gillar det.
Viktor Rosdahl
Ur motståndet i de stundtals äckliga, bedagade, upphittade saker som utgör underlag för hans måleri, förlöser Viktor Rosdahl deras inneboende historia och blandar den med sina egna funderingar kring livet och staden. Fram växer något oförutsägbart med drag av det senmedeltida
måleriets bildvärld, via industrialismens nygotiska katedraler till det kanske huvudsakliga motivet i seendets periferi. Allt med en sällsynt och säregen precision i såväl tanke som teknik.
Hur har ditt konstskapande förändrats genom åren?
–Jag har hållit på med det här sedan 1996 då jag sögs in i det. Nu jobbar jag längre med varje verk och de är mer individuella.
Vad är det roligaste du har gjort?
–Det är ett verk jag gjorde av ett hål i en kyrkogårdsmur på Industrigatan. Erosionen hade skapat hålet och jag gjorde en målning i det. Det tog sex månader och den fick sitta kvar i hålet i 14 månader. Jag gillar ödeplatser, de intresserar mig. Jag kan vilja fylla en grå mur med visioner. En fabrik som låg i Stadshagen i Stockholm var särskilt fantastisk. Det flög runt fåglar inuti. Det var talande att fabriksarbetarna hade försvunnit efter att företaget flyttat ut ur fabrikskroppen men där pågick fortfarande arbete, fast av andra sorters flyttfåglar.
Mathias Kristersson
Insmord i ”något sött” bjöd han på sig själv inför publik och ett tusental levande flugor under fyra höstdagar. Mathias Kristersson är annars en lågmäld skildrare av mellanmänsklig kommunikation och den brist därpå som så ofta uppstår. I tomrum och pauseringar präglade på diverse narrativa objekt. Ord och dess frånvaro. Vemodigt och frustrerande men aldrig sentimentalt. Därtill är han alltför stringent.
_____________________________________________________________________
MUSIK
Gaby and the Guns
De senaste tre åren har bandets fjäderlätta melodier planterat sig i Malmös kollektiva medvetande som ett samtidsfångande och terapeutiskt bakgrundsljud. Det kan låta obekymrat och sockerljuvt till en början men de intrikata ackordföljderna skildrar också det svårbeskrivbara vemod som folk som är tjugonånting brukar vara bekanta med. Texterna djupnar för varje ny låt trion producerar och det är tydligt att bandet är något av det viktigaste i musikväg som tillkommit i sydsverige de senaste åren.
Brothers of End
När gamla bekanta ansikten dyker upp och formulerar sin begåvning på ett nytt sätt blir resultatet ibland ovanligt lyckat. Brothers of End har med debutalbumet låtit lyssnaren ställas ansikte mot ansikte med den svenska lövskogens mest fuktslagna eftermiddagsskymning. Lågmält tassande popmusik med melodier som skulle få självaste Neil Young att vilja sälja sin gitarr.
This is Head
Denna malmökvartett skäms inte för upprepningar. Minut efter minut förädlas ödsliga krautrytmer med mystisk discopunk. Från mun till mun, via Lissvikremixer och obskyra butiksspelningar, har ryktet om Sveriges nya liveupplevelse viskats fram. Om debutalbumet besitter samma slagkraft kommer till och med de gamla ökenfäderna att klappa små monotona taktslag med sina händer.
Adam Jakobsson, Björn Wiking, Henric Claesson och Tom Malmros från This is Head
När kom ni till?
–Vi har funnits sedan juli 2008 då vi uppstod som av en händelse. Vi jobbade i Studio Möllan och började lägga ihop saker. Vi jobbar väldigt snabbt och spontant och utan någon direkt säkerhet i det vi gör.
Vad har ni för inspirationskällor?
–Vi blir peppade när vi hittar något som alla gillar, eller när man bara spelar och märker att det känns rätt. Det var inte väntat att folk skulle brinna för det här så mycket. Vi har jobbat i en bubbla med den nya skivan nu så det är väldigt kul att bli uppmärksammade utanför den.
_____________________________________________________________________
KLUBB
Kristallen
Att köra ett kombinerat klubb- och föreläsningskoncept där besökarna inte endast väntas hinka i sig öl och dansa på kommando utan också få utmanande tankeställare, projektioner, dekorationer, föredrag och happenings serverade var ett modigt och välbehövligt initiativ. Kristallen har fyllt ett tomrum i Malmös homogena klubbliv och det hoppas vi att de fortsätter med.
Cecilia Flink från klubb Kristallen
Varför startade ni Kristallen?
–Vi kände att det fanns ett tomrum, en önskan och en idé att göra en klubb som vi själva ville gå till. Vi ville komma bort från klubbkonceptet där det bara ingår öl och dans och ha flera inslag, som att inleda med en föreläsning och ha scenografi i det hela.
Vilka är era ambitioner för framtiden?
–Målet är att fortsätta överraska, vi står ganska mycket inför en utmaning nu. Vi vill inte stagnera.
Kontrapunkt
Kontrapunkt lyckas kombinera både aktivism, kultur och klubb i sina sköna lokaler. Deras färgsprakande klubbar är befriande icke-konventionella när man jämför med andra förutsägbara och sterila malmöställen. De känns lite som en slags pseudosvartklubbar, lika okonstlat avslappnade och jordnära med musik som väcker en ur snyggtechno-dvalan. De är väldigt mycket bakgata utan att bli för svårtillgängliga.
All Out Dubstep
När Stockholm hade coola subversiva dubstepklubbar i obskyra förortslokaler harvade Malmös klubbliv i samma gamla minimaltechnofetischistiska hjulspår. Vi längtade efter den massiva kittlande djupbas som bara dubsteppen bjuder på, och våra böner blev besvarade. All Out Dubsteps hisnande popularitet 2009 är lättförklarad.
_____________________________________________________________________
BAR OCH MÖTEPLATS
Belle epoque
Södra Skolgatan 43
Det är vanligt att nyöppnade restauranger glömmer vikten av charm och originalitet i all sin iver att imponera med förrätter med svåra namn. Belle epoque har överraskande nog inte gjort det. Allt på restaurangen är genomtänkt, personligt och behagligt, från den ljuva, välvalda musiken till det franskt gedigna och delikata matutbudet.
Martin Jönsson från Belle epoque
Varför startade ni Belle epoque?
–Många barflugor har nog tänkt att man borde starta eget men när vi faktiskt fick ett erbjudande var det inte lösa fantasier längre. Vi kände att om vi ville behålla någon sorts trovärdighet bland våra vänner hade vi inte något val. Det var bara att göra det.
Vad hade ni för ambition?
–Vi hade satt den gamla serien Cheers som förebild för atmosfären. Vi ville skapa ett ställe där folk kände sig som hemma, eller lyxhemma. Men vi kom på att de åt ju aldrig i den där serien. Vi hade turen att få in kocken August Lill.
Banca de la musica
Stortorget 11
Malmös uteliv kan ibland te sig lite väl förutsägbart med sin hipsterängsliga minimaltechno och sina medelklassiga dansgolv. När Banca de la musica förde in lite latinska rytmer i stadens biologiska kretslopp kändes det originellt och gediget på ett sätt som är ovanligt här. Få innovativa klubbidéer har känt så säkra i sig själva som Banca de la musica gör.
Hipp
Kalendegatan 12
Hipp är ett anrikt malmöställe som trots det inte känns mossigt eller konservativt. De gör inte avkall på nytänkandet för att de bevarar sina goda traditioner och lyckas vara både avslappnat afterworkställe och förnäm restaurang samtidigt. Det är inte svårt att känna sig hemma där, oavsett om man är fan av Möllan eller Lilla torg.
_____________________________________________________________________
SCEN
Potato Potato
Teater ska vara billigt, helst inte dyrare än en öl på krogen, enkelt och tillgängligt för alla. Det är scenkonstnätverket Potato Potatos filosofi. Sedan starten för ett drygt år sedan har de hunnit med både scenkonst-festivaler, improvisationsmaraton och yatzifester. Potato Potato är befriande driftiga och opretentiösa på ett sätt som inspirerar och injicerar liv i kulturmalmö.
Lilith Performance Studio
Med stigande beundran har vi konstaterat att Elin Lundgrens och Petter Petterssons engagemang och tydliga konstnärliga visioner har lett till att Malmö blivit en stad att räkna med även i internationella performancesammanhang. Men kanske var det först när Jillian MacDonald genomförde sin enorma vampyr- och zombieperformance i bokskogen, med över 100 statister, som vi verkligen fattade vad Lilith var kapabla till. Imponerande!
Fredrik Gunnarsson
Fredrik Gunnarsson har något så mot-sägelsefullt som en lågmäld kraftfullhet i sitt sätt att agera på scen. Med sin lägsta röst kan han fylla ut en fullsatt lokal och nå in i publiksjälens innersta rum. Han kan fylla den färglösaste karaktär med personlighet och växla fascinerande snabbt mellan nedtonat nihilistisk och desperat, ångeststinn. Han når längre än många Dramaten-veteraner med sina enastående monologer och det är underbart att se hur han vårdar språkets förmåga att ta en publik bortom det den förväntat sig.
Varför blir man skådespelare?
–Du vet den där reklamen för Norrlands Guld, ”När du vill vara dig själv för en stund”? Ibland vill jag slippa vara mig själv för en stund. Kliva in i en annan persons liv, avveckla mig själv och utveckla andra inom sig själv.
Hur blir man någon annan?
–Att ha ett väldigt bra manus hjälper. Tvärtemot vad många tror är det skönt med mycket text. Karaktären träder fram i texten. Det är viktigt att försöka förstå hur andra människor reagerar och varför. Det är ett slags detektivarbete, en blandning av psykologi och att försöka låtsas så bra att det inte syns. Man tar saker från sitt eget liv och drar paralleller till dem. Det svåraste är att lyssna på scen, att inte bara låtsas utan att man verkligen lyssnar.
_____________________________________________________________________
KROG
Trio
Tegelgårdsgatan 5
Restaurangen har på ett år gett Malmö stjärnglans på kroghimlen och namnet Trio viskas just nu över hela landet och även över gränsen. De tre killarna på Trio lyckas ge sina gäster en fullständig upplevelse och lägger all sin energi och hela sitt hjärta för att sammanföra otroligt rena smaker och vågade överraskningar med viner på ett absolut magiskt vis. Avsmakningsmenyn utgörs av små tekniska experiment på tallriken med annorlunda råvaror som berättar om trions fantasiförmåga. Allt samlas i ett minne som etsar sig fast.
Eric Berne från Trio
Varför startade ni Trio?
–Alla tre har jobbat länge i restaurangbranschen på inspirerande ställen. Vi ville ha vårt eget ställe och förverkliga vår dröm. Det vi önskar oss nu är mer tid, vi har så mycket idéer.
Vad inspireras ni av?
–Vi är inspirerade av naturen och av det naturliga och lokala. Vår råvarumedvetenhet och passion står i centrum.
The Vision
Jungfrugatan 12
Vi fick äntligen lite blingbling vid havet när The Vision trotsade hårda vindar och öppnade Malmös mest bländande restaurang. I absolut vitt och med guld i allt från gångjärn till dessert. Med en välkomponerad meny som är intressant utan att någonsin bli märklig visar The Vision att lyx kan vara för alla. Tack vare det är Västra hamnen fortfarande Malmös riviera.
Asien
Ystadsgatan 17
Ryktena om vilken soppa som är den bästa på Asien florerar lika intensivt på stan som ryktena om de rätter som inte står på menyn. Asien gick från att vara ett hak på hörnan till att bli en ständigt välbesökt krog med vällagade vietnamesiska rätter. Buljongen kokar länge under van hand, de karakteristiska fräscha kryddorna kommer högvis och malmöborna visar hur mycket de gillar stället genom att återkomma om och om igen.
_____________________________________________________________________
LITTERATUR
Josefin Adolfsson Farlighetslagen
Liksom i debuten har Josefine Adolfssons andra bok Farlighetslagen dokumentära anslag. Genom två resor till Kuba skildras landets utveckling parallellt med huvud-personens dito och förändringar i Sverige. Allt frammanat genom en driven, nästintill filmisk, dialog som varvas med autentiska citat och passager. Åsikter, idéer och upplevelser går isär och smälter samman, precis som ordväxlingen mellan berättelsens Jenny och Mario.
Pär Thörn Tidsstudiemannen
Pär Thörns produktiva och säregna författarskap har kallats för Sveriges just nu viktigaste. Med rötterna i sextiotalets Fluxusrörelse och författare som Åke Hodell och Sten Hanson har han gång på gång gett sig ut på lika underhållande som samhällsengagerade konceptuella utflykter. I Tidsstudiemannen har han skrivit en biografisk kortroman över 91 kapitel där varje kapitel i snitt består av 14,4945054 meningar.
Kristian Lundberg Yarden
I sin poesi har Kristian Lundberg iakttagande skildrat staden och platsen Malmö. I romanen Yarden befinner han sig mitt i den, mitt i sitt eget och stadens ofrånkomliga klassbundna arv. En stenhård skildring av att daglöneslita i hamnen utan möjlighet att få varken ekonomi eller tillvaro att gå ihop. En postmarxistisk skildring av samhället och dess bortglömda, kall som stål.
_____________________________________________________________________
FORM/SHOPPING
Apokalyps Labotek
På ett smart och fyndigt sätt omvandlar designerduon Petra Lilja and Jenny Nordberg våra sopor till både vackra och användbara vardagsföremål. Tvål gjord på frityroljan från Malmös många falafelhak och fiskbensparkett gjort av återvunna bildäck är bara ett par av de enkla men geniala produkter Apokalyps har att erbjuda. Hade fler ekoprodukter varit så fiffiga och snygga som Apokalyps skulle det vara betydligt lättare att vara klimatsmart.
Industrigatan 20E
Lina Ekstrand
Lina Ekstrand är en ung grafisk formgivare och illustratör som tidigt har hittat ett eget genuint uttrycksätt. Förföriskt vackra blyertsteckningar kombineras med tusch och digital grafik till lekfullt drömska kompositioner där det glamourösa förflutna möter samtiden, ofta med romantiska och sensuella undertoner. Linas bilder lämnar oss med en varm känsla i bröstet och en längtan till en annan tid och plats. Verksam i såväl Sverige som utomlands har hennes illustrationer smyckat de mest skilda medier och ting – allt från klubbposters och modemagasin till Skånetrafikens nya Pågatåg.
Hi on Life
Claesgatan 8
Äntligen har Malmö fått en butik där rättvist producerat och ekologiskt mode inte betyder new age, juteväv och murriga naturfärger. I butiken trängs istället snygga och spännande kläder i urban tappning från såväl kända som okända märken. Butikens utbud kommer som en välkommen vitamininjektion i det annars lite vintertrötta modemalmö. Här kan man med lätthet spendera en alldeles för stor del av sina surt förvärvade slantar, fast ändå med lite bättre samvete än vanligt.
Malin Busck från Hi on Life
Kändes det inte läskigt att öppna en butik mitt under finanskrisen?
–Vi öppnade dessutom fredagen den 13 mars 2008, och då kunde det ju bara bli bättre! Vi hade inget att jämföra med och vi gillar utmaningar.
Varför startade ni Hi on Life?
–Vi saknade en mix av rättviseproducerat och längtade efter en massa nya roliga märken efter att ha besökt Köpenhamn Fashion Week. Jag skulle inte kunna jobba med mode om man visste att det var barnarbetat. Från början letade vi på internet, nu ser vi saker vi gillar på mässor. Svenskt mode är så stöpt i en viss form, alla går svartklädda i oversizetröjor och har hårknut, det är så boring! Vi vill inte vara det typiskt skandinaviska. Ibland hittar vi gamla vintagelager i en bod ute på landet.
_____________________________________________________________________
GLÄDJESPRIDARE
Kong
Nordenskiöldsgatan 19
Bara själva idén att hosta en klubb med det lysande namnet Instead of Gospel förtjänar en belöning. Att erbjuda möjligheten att avnjuta allt från föreläsningar om alkemi till akustisk blues på måndagar då man verkligen kan behöva reboota hjärnan efter helgen är ett modigt och genialt initiativ. Kong är ett drivhus för kreativa och nytänkande människor och de syresätter Malmös kulturklimat på ett sätt som inte känns pretto men vågar vara annorlunda.
Fantastisk filmfestival
Film är mer än blockbusters i tjusiga förpackningar som folket viljelöst matas med av ondskefulla multibolag. Det är mer än tjeckiska stumfilmer från tjugotalet som experterna oreflekterat placerar in i kvalitetsfacket. Fantastisk filmfestival skulle inte klara sig ekonomiskt om det inte vore för den enorma kärlek som de drivande hyser till film av alla möjliga obskyra slag – hög och låg, fin och ful, opassande och opretentiös. De är en uppiggande kulturinjektion i det retrogardistiska Lund.
Krets
Kristianstadsgatan 16
För att våga satsa ideellt på att skapa rum för konst krävs det en del mod och en del galenskap. De som driver Krets har definitivt båda delarna. De bjuder in konstnärer som hejdlöst använder sig av allt från björnar, Star Trek, vanitasmotiv och färgsprakande geometriska formationer i sina verk och lyckas på så vis vara ett rum där malmöfolk kan tillfredsställa sina behov av eskapism och uppochnervändande av invanda tankeföreställningar.
Cindy Lee från Galleri Krets
Varför startade ni Krets?
–Det fanns ett tomrum och vi ville ha ett ställe att hänga på där vi kunde visa upp saker som inte fanns. Allt vi gör är politiskt i någon mån. Vi ville inte att det skulle kosta att titta på konst.
Hur orkar ni ?
–Det är jättemycket arbete, särskilt när man pluggar vid sidan av. Vi tänker på det hela tiden, var vi än är... Men det är så jävla roligt att leva sin dröm såhär även om man inte får betalt. Det är nog tur att mitt sociala liv finns inom Krets, annars skulle jag inte haft något.
_____________________________________________________________________
Text: Per Bergström, Karin Ericson, Sofia Leander, Sofia Petersen, Isabelle Ståhl, Carl Rosenqvist.
Jury: Isabelle Ståhl (ordförande), Sofia Petersen, Josefin Lindberg, Per Bergström, Tone Schunnesson, Hanna Hallborg, Carl Rosenqvist, Sofia Leander, Martin Theander, Karin Ericson, Daniel Broman, Staffan Lindberg.
Foto: Christian Andersson
