Lykke Eder-Ekman tillbringar festivalens sista dag med att prata om Sandra Beijers 40-årsfest och konstaterar att hennes mest psykiskt och fysiskt krävande resa är över.
10:15
Tora har en tröja från Polen med trycket ”You must understand there are computers how ich mommy you can you okay the ballerina everybody if number one”. Hon snyltar på vår hotellfrukost som är såhär: jag upptäcker att man kan köpa Kalles kaviar på burk. Vi äter fjorton croissanter tillsammans och det är ganska mysigt.
11:10
Pratar om terrorstaten Mediacentret där jag inte fick hämta ut min egen väska utan behövde, på order av hobbysnuten bakom disken (förlåt för killigt hat), få min pojkvän att beskriva väskan på sms. Han skrev att den var i ”blå grön bomullskanvass” och jag sa Okej bög vilket kläckte några skratt. Fick ändå inte väskan.
12:35
Clara kan inte komma på wow eftersom hon läser SCUM manifest och vaktar sådana där anorexihundar. Hon har så mycket fomo att hon börjar planera bokmässan i vår gruppchatt.
13:19
Pratar om Sandra Beijers fyrtioårsfest. Hon hade ringt in alla. Alltså Frändfors var där. Alla. Björn Werner lyfter upp henne i sexposition på story men hon äger det. Dsvdv.
14:25
Tora för monolog om förra nattens hemgång när en snubbe kallade en tjej för indian. ””Men alltså en snygg indian!”, sa han” Jag stirrar ut över vipområdets sjö och tuggar min margherita i trans.
17:10
På Krunegård gömmer sig många spöken i garderoben. Hamnar bakom en kille jag dejtat. Han är längst i publiken. En gång sa han rakt ut ”stel kram” när vi hälsade. Han justerar ideligen sina öronproppar men på ett icke-aggressivt sätt. Det finns de som har öronproppar och slåss för den rätten och så finns det de normala som inte gör det. Han är normal. Behöver inte hålla avstånd.
18:15
Krunegård är sådär. Mest för att han inte sjunger låten om att sova hos någon på nåder. Det enda jag vill ha nu är en lugn konsert. Rakt in i hjärtat.
19:03
Vi går till mediacentret. Tänker Det här är det bästa sättet att spenderar wow på. Med journalisterna. Skoja. Men genom att inte gå på wow alls.
19:50
Börjar prata om TikToks som att det är teveserier alla sett. Börjar även tappa min kognitiva förmåga. Det är från alla instagramreels jag scrollade på Krunegård.
20:46
Blir alltid hungrig på mediacentret för det finns steget precis innan mat. Alltså bananer och redbull. Man lurar magen att man lyckas vara så ätstörd tills man inte lyckas längre.
21:50
Min kille är jättekär i mig men också i en trollkarl som heter Isidor. Därför hänger de hela kvällen efter att ha ”träffats i moshpiten” på Skepta. Jag och Tora är trötta på mediacentret och dessutom undernärda efter banandieten så vi åker till MAX.
22:15
Om ni någonsin trodde att det här skulle bli rapportering från stay out west trodde ni fel. Det här är en rapport från det lilla livet.
22:21
Tora tror att det är närcon för att en autist går in på MAX. ”Det är något med den pastellfärgen”, säger hon. Den rosa enhörningskjolen swishar i vinddraget från entrén.
22:25
Jag får min halloumibörjare. Några tjejer bakom oss harmoniserar till cup song, de har alla buckethats på sig. Jag tänker på 2018. Min mest prövande resa både fysiskt och psykiskt är nu över. Jag har blottat min oskuld (på två sätt), bevittnat skam och sorg, mani och Göteborg. Mycket hände på Way out West 2024 men inte så mycket att någon missade något. I alla fall inte om du läste den här bloggen.
Puss, vi hörs
/Lykke
