Första gången jag såg de svarta skönheterna till sandalhelveten var i våras då jag bodde i Berlin, hade en ledig dag och strosade runt på Friedrichstrasse. Inne på Quartier 205 fanns många fina, och apdyra, saker, och som vanligt var jag mest där för att titta.
Andra gången jag såg de jävlarna var de på 50% REA. Detta för tre veckor sedan, återigen tillbaka på Berlinsk mark. Visst tittade jag extra noga den gången, men bestämde mig ändock för att prislappen, trots rean, var mer ett skämt än något som människor faktiskt bör betala för ett par sandaler. Eller några skor överhuvudtaget.
Tredje gången jag såg dem var igår. Efter att jag hämtat upp ett par kära skor från Hope som desperat behövde ny sula, hos världens bästa skomakare (som beordrat mig att gå till en ortoped för att mina fötter är knasiga, men det kan vi diskutera mer en annan gång), fann jag mig återigen vid Friedrichstrasse och Quartier 205. Att sandalerna skulle gått ner till 70% kan ingen förnuftig människa hoppas på, men denna gången kändes gladiatorsandalerna jag hade på mig som skrot, redo att slängas i soptunnan, i jämförelse med de som stod och ropade mitt namn där på hyllan.
Mitt misstag, om man nu ska vara krass, var att överhuvudtaget hålla upp sandalen i handen. Tre sekunder senare kom en säljare som undrade vilken storlek jag har, och vips satt de jävlarna på fötterna mina. Framför spegeln såg jag verkligen skillnaden. Skrot, och Jimmy Choo. Jimmy Choo, och skrot. Det fanns egentligen inte så mycket att tänka på, men jag tog mig ändå en promenad med sms-skickande, telefonsamtal och frappucchinos, innan jag slutligen gick tillbaka för att dra fram Visa-kortet.
Visst försvann det några tusingar från kontot. Visst hade jag kunnat ha väldans mycket mer roligt än så för pengarna. Visst är det... äckligt. Ja, jag vet. Men ångrar jag mitt köp? Fan heller. Förtjänar jag dessa sandalerna? Nej, inte alls. Men jag ville ha dem, och då är det inte så mycket att göra åt saken. Låt oss bara kalla det en... tidig födelsedagspresent. Till mig själv.
För övrigt - Den som inom de närmsta två åren släpper in mig i en skoaffär kommer jag säga upp kontakten med. Förstått?
)
