Koks i lasten (1988)

Redaktion 16:29 1 Feb 1998



Av Magnus Gerrten och Fredrik Gerrten, nummer 2, 1988

Tidigare viskades det om att kokain hade slagit rot i Malmö. Det senaste året har drogen blivit dagstidningsstoff. Och i mitten av juni hålls den första stora kokainrättegången i Malmö. Denn största i Sverige hittills. Då dyker frågorna upp: Hur farligt är kokainet? Får vi en felaktig bild i pressen? Eller är kokainet ett heroin som slår rot hos välartade och socialt fungerande medborgare.? Två som inte tvekar en sekund på att kokain är förrädiskt och livsfarligt och måste stoppas NU är de två journalisterna Magnus och Fredrik Gertten, som var de första att börja skriva om drogens etablering i Malmö. Här berättar de varför och hur det gick till när de fick korn på det hela.

Kokain?

I Malmö??

Lördagseftermiddag, december 1986. Fika på Maritza med kaffe, wienerbröd och kvällstidningar.

Vi hade hört snacket på varsitt håll. Anders Albien på Kulturbolaget hade beklagat sig över drogbruket bland musiker – och att kokain hade börjat dyka upp. Vi hade också hört musiker i både Malmö och Stockholm prata om de nya vanorna.

Den första reaktionen var mest förvåning. Men ju mer vi diskuterade på Maritza, desto mer övertygade blev vi. Det här kan man inte bara rycka på axlarna åt!

Vi är inga moralister. Dricker gärna en öl eller flera på krogen. Men kokain är en drog som jämställs med heroin och amfetamin. Den är förrädisk – och har ett romantiskt skimmer kring sig. Kokain är betydligt farligare än det verkar vid första kontakten. Och i Malmö har vi nog med problem ändå. Först tänkte vi bara skriva en debattartikel. Vi ville att folk skulle få upp ögonen och inte vara så okritiska. När vi började prata med folk så visade det sig att många, många fler än vi väntat oss provat kokain. Vi pratade med missbrukare i Malmö som berättade att de sniffat kokain på Kulturbolagets loge och att Oves haft problem med kokainförsäljare. Per ”Plura” Jonsson i Eldkvarn berättade öppenhjärtligt om sitt missbruk.

Vid den tidpunkten visste vi förmodligen mer än polisen om kokain i Malmö. Då stod det inget om kokain i tidningarna och Malmöpolisen beslagtog inte mer än ett gram kokain om året. De sociala myndigheterna hade ännu inte kommit i kontakt med några kokainmissbrukare. Så är det inte nu längre.

I år startade socialförvaltningen i Malmö en speciell mottagning för så kallat socialt etablerade missbrukare. Alltså den typ av knarkare som fortfarande sköter sitt arbete och som utåt sett inte verkar ha några problem.

Den mottagningen fanns inte när vi kom i kontakt med Gustav, en 24-årig musiker i Malmö.

– Vi som tog kokain kände oss lite som ”hemliga klubben”. Ingen visste vad vi sysslade med. Jag tog det oregelbundet. Ibland två gånger i veckan, sen kunde det kanske dröja en månad. Det fanns inte så mycket koks i Malmö den första tiden. Det var inte förrän 1985 det blev lätt att få tag på.

– I början var allt bra och häftigt, men efter en tid kom problemen med otroliga depressioner. Jag kände mig inte som en missbrukare – ändå var det svårt att lägga av. Sista gången jag sniffade kokain mådde jag vansinnigt dåligt.

Gustav är en trevlig och öppen kille och i andra sammanhang mycket förnuftig. När vi satt i hans lägenhet och lyssnade på hans berättelse var det första gången vi fick en bild av hur kokainet drabbat en människa vi känner. Sedan dess har vi haft många sådana samtal. Egentligen alltför många. Varför tycker vi då så illa om kokain? Det är inte svårt att räkna upp ett antal argument.

Drogen anses vara psykiskt mer beroendeskapande än heroin (som ger fysiskt beroende). Den kastar missbrukaren mellan starka lustkänslor och djupa depressioner. Människor som tidigare inte haft självmordstankar kan under kokainmissbruk ta livet av sig. Det är omöjligt att räkna ut hur mycket kokain man tål. Giftet bryts ner olika i varje individ. Risken för en överdos är stor. Det finns dödsfall konstaterade efter 25 milligram kokain. En vanlig dos – en ”line” – ligger på minst 10 milligram. Dessutom är det svårt att veta hur rent kokain man köpt.

Genom att använda kokain stöder man ett helt system av förtryck. I kokainets hemländer Bolivia och Colombia har hela samhället fått underordna sig de otroligt rika knarkhandlarna. De som försöker bekämpa deras makt avrättas av lejda mördare. Det har ingen betydelse om de är ministrar, domare, journalister eller fackföreningsledare. Och naturligtvis gynnar kokainpengarna också gangstrar i vår egen hemstad.

Kokain är en dyr drog, även om den långsamt blir billigare. För att finansiera ett eget missbruka kan man tvingas bli kriminell – till exempel genom att börja sälja sig själv. Just nu rullas den största kokainhärvan i Sverige upp i Malmö. Flera malmöbor kommer att dömas till långa fängelsestraff. Också ett antal vanliga missbrukare i polisförhör. Etablerade och framgångsrika människor med bra jobb. En av huvudmännen – en 27-åring – misstänks ha tagit emot ett och ett halvt kilo kokain i Malmö, som han sedan levererat vidare. Polisen tror också att han ligger bakom ett smugglingsförsök där en kvinna greps med två kilo kokain i London. Hon avslöjade att hon skulle möta 27-åringen på Kastrup.

En av de missbrukare som har hörts av polisen i samband med härvan är Mats, 31. En kille som syns ofta på klubbarna och diskoteken.

– Det var förra sommaren som jag provade kokain för första gången. Det blev rätt ofta under en period. Jag köpte av en kompis och vid flera tillfällen drog vi i oss kokainet på toaletten på en klubb där jag är stamgäst.

Mats använder inte kokain längre. Men han är rädd för att dömas till fängelse för sitt kokaininnehav. Han riskerar att förlora sitt arbete om det kommer ut. Enligt polisen finns kokain på de flesta av Malmös större nöjesställen. Själva har vi pratat med folk som sett kokainhantering på Etage, Jacobs och O’Yes.

Lena är 23 år och en tjej som ofta är ute på klubbarna och diskoteken. Hon använder inte droger själv, men har ändå sett mycket av droghanteringen i nöjesvärlden.

– Första gången jag såg kokain var på Jacobs för ett år sedan. Det var några kompisar som räckte över en sedelbunt och fick lite kokain i utbyte. Jag blev förvånad över att just de här människorna använde kokain. Det är välklädda och prydliga människor, som man inte kan tänka sig sysslar med knark.

Lena umgås i gäng som använder kokain som en festdrog.

– Jag vet inte om jag känner helt fel sorts människor, men jag tycker det verkar väldigt utbrett.

– Det är ofta svårt att se om de använder kokain. De använder inga sprutor och ser inte ut som narkomaner. Flera av dem är stamgäster på klubbarna i centrum. De har VIP-kort och går före i kön. Kokainet gör att man orkar festa längre och hårdare. Men det kan vara svårt att slappna av efteråt. En del röker till och med heroin för att kunna sova efter en lång natts festande, berättade Lena. Vi ställde frågan till två krögare i Malmö. Vad har de sett och vad kan de göra för att stoppa knarket?

Christer Pehrson, Etage:

– Jag har aldrig själv sett kokain. Men jag vet att det finns på krogarna i Malmö. Och därför bör det rimligtvis också finnas på Etage. Förhoppningsvis så lite som möjligt. Vi har haft det uppe på personalmöte. De vi ser använda narkotika ska lyftas ut så fort som möjligt. Problemet är att det inte är lika lätt att upptäcka som till exempel en kille som tagit med sig en flaska sprit och ställt under bordet.

– Vi behöver mer information om kokain för att bättre kunna bekämpa det. Själv är jag motståndare till alla former av narkotika.

Victor Waldenström, O’Yes:

– Har man ett populärt ställe dras även folk som använder kokain dit. Jag skulle vilja ha ett samarbete med polisen och myndigheterna för att stoppa knarket. Det är inte rättvist att vi ska få skulden om någon av våra gäster grips i ett knarksammanhang. Vi på O’Yes går gärna i spetsen för ett drogfritt Malmö, men då måste polisen hjälpa oss.

Det är naturligtvis inte speciellt roligt för en krögare att prata om gästernas drogbruk. Men båda erkänner att problemet existerar i Malmös nöjesvärld. Vi känner en kille som sitter i fängelse bara för att han sålt kokain. Det tog bara två år för honom att fastna i ett kokainmissbruk han inte kunde ta sig ur.

Det är så – kokain verkar oskyldigt i början. Inte alls så farligt som experterna påstår. Men förr eller senare tappar man kontrollen över det ”oskyldiga” festsniffandet på krogtoaletterna. Allt talar för det. Inte minst erfarenheterna från USA, där flera miljoner missbrukar kokain dagligen. Än har vi inte behövt skriva artiklar om kokainöverdoser som våra amerikanska kolleger fått göra.

Än så länge.

Kokain kommer i allt större mängder till Europa och Sverige. Det är naturligtvis polisens och tullens sak att jaga smugglare och langare. Det enda vi kan göra är att skriva artiklar – och lita på att folk innerst inne inser att kokain inte är något annat än en livsfarlig drog.

Stad: 
Kategori: 
0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!