Hur ofta snackar man om Grammisgalan 1996 nu för tiden? Klart står i alla fall att galan hade en helt annan stjärnglans i mitten av 90-talet.
Årets tv-händelse för Musiksverige och som tv-tittare fick man chansen att se någon full popidol tacka sin producent i tv. Mäktigt. 1996 vann Kent sin allra första Grammis i kategorin Årets pop/rock grupp. Att samma grupp vunnit flest svenska grammisar genom tiderna kanske inte kommer som någon större chock. Men vi har pratat nog om Kents 21 vinster. Nu har vi istället letat rätt på några andra vinnare och förlorare från samma gyllene år. Ja, just det, 1996.
Eva Dahlgren
Årets artist
Du utsågs till årets artist, vad betydde det?
– Jag minns att jag blev väldigt glad. Jag hade gjort ett för den tiden väldigt udda projekt med Radiosymfonikerna, Esa-Pekka Salonen och Anders Hillborg. Att få en Grammis för det kändes väldigt hoppfullt för kreativiteten och musikscenen i stort.
Hur såg resten av 90-talet ut för dig?
– Jag försvann in i en bubbla och stängde in mig i min studio för att spela in ett album på egen hand. Jag tittade inte ut särskit mycket, jag gifte mig och fick barn så omställningen var stor.
Du har ju en gedigen karriär både innan och efter -96, men om du skulle fatta dig kort. Vad har hänt sedan dess?
– Jag har gjort musik, turnerat, skrivit böcker och gjort en monologföreställning. Jag har också filmat dokumentär och reklamfilm. Och nu senast varit super 8-fotograf samt skrivit musik till dokumentären om Ingrid Bergman. Sen har jag även flyttat till USA på halvtid.
Vad gör du just nu?
– Jag ska ut på turné i Skandinavien med mitt första album på tio år.
Hur ser din relation till Kent ut?
– Jag gillar Kent mycket och har faktiskt som tradition att jag äter annandagskalkon med Markus Mustonen hos hans svärmor.
Vad tycker du om konceptet avskedsturné?
– Om man nu har tagit ett beslut att sluta så är det ju en fin gåva till fansen, men det förpliktigar.
Cecilia Vennersten
Årets låt: Det vackraste
Hur minns du Grammisgalan -96?
– Jag var helt ny på den svenska musikscenen så det var sjukt mycket att ta in. Året innan frågade mitt skivbolag om jag ville gå, men jag tackade nej eftersom jag skulle jobba på mitt vanliga jobb. Jag arbetade som kassörska på ett elektronikvaruhus på den tiden. Året därpå stod jag själv på scenen och tog emot pris för årets låt, det kändes overkligt. Att gå från ingenstans och vinna en Grammis med sin första utgivna låt var överväldigande. Det är fortfarande den enda låten från Melodifestivalen som har fått pris för årets låt.
Minns du inget från själva galan?
– Jo, jag kommer ihåg fragment. Som att jag träffade Eva Dahlgren, som alltid varit en idol. Dessutom minns jag att Robyn, som var nominerad i samma kategori som jag, var irriterad över att hon inte vann.
Hur många gånger har du fått frågan om att sjunga Det Vackraste på någons bröllop?
– Ha ha, det har jag ingen aning om. Men många fler än antalet gånger jag faktiskt har sjungit den på just bröllop, vilket är över 300.
Du var i ropet under den här tiden, men vad har hänt sedan dess?
– Mitten och slutet av 90-talet var en hektisk och en fantastisk tid på många sätt, men jag valde att dra mig undan media eftersom jag tröttnade på att vara med i sammanhang som inte hade med musik att göra. Men jag har haft privilegiet att kunna vara verksam som sångerska i alla år trots att jag inte har släppt skivor kontinuerligt. Det Vackraste blev en megahit i Norge, så under de senaste tio åren har jag gjort säkert 80 procent av alla jobb där. Sen har jag fått två barn och förverkligat en dröm om att starta ett kafé.
Vad gör du just nu?
– Jag ska göra några julkonserter i Norge. Men allra roligast är planerna om att ge ut nytt eget material under 2017.
Vad tycker du om Kent?
– Jag tycker att Jocke Berg är en fantastisk låtskrivare, hans texter är helt magiska. Ibland förstår jag inte alls vad de handlar om, men sättet som han får ihop orden på är genialiskt. Jag har faktiskt ofta undrat hur hans hjärna fungerar, var han får texterna ifrån? De liknar ingen annans.
Har du någon favoritlåt?
– Utan dina andetag, jag brukar sjunga den på bröllop. Ett tag hade jag till och med en dröm om att Jocke Berg skulle sjunga den om jag skulle gifta mig.
Kristofer Åström, sångare
Årets hårdrock: Fireside
Kommer du ihåg galan?
– Jo då, jag minns den som en ganska kul fest. Typ som en stor firmafest och att vårt pris kort efter att vi tagit emot det hamnade i pissoaren på herrtoan. Så det finns många branschgubbars DNA på det där priset.
Ni vann årets hårdrock, vad betydde det?
– Inte så mycket, men det är roligt att kunna säga att man har vunnit en Grammis.
Hur minns du den svenska musikscenen från mitten av 90-talet?
– Att alla band som såg ut som att de kunde hålla i en gitarr fick ett skivkontrakt. Och att väldigt många band lät ungefär likadant.
Är det stor skillnad mot hur det ser ut idag?
– Jag vet väldigt lite om musikscenen idag. Men det känns som att det nu för tiden istället finns väldigt många Idolartister som låter ungefär likadant.
Har betydelsen av att vinna en Grammis förändrats?
– För min del så har den aldrig haft någon stor betydelse och nu för tiden är den obefintlig. Har inte varit på en gala sedan 2003 och brukar inte ens se den på tv.
Vad gjorde Fireside annars på den här tiden?
– Gick på Nöjesguidenfester och drack gratisöl.
Om du skulle fatta dig kort, vad har hänt sedan dess?
– Same same, but different. Bandet har lagt ner och jag kör min egen sologrej. Jag har turnerat och släppt skivor i stadig takt.
Vad gör du just nu?
– Repar inför kommande spelningar och planerar framtida stordåd.
Till sist, vad tycker du om Kent?
– Jag har ingen direkt relation till dem. Trevliga killar, men jag har faktiskt aldrig lyssnat på dem.
David Birde, gitarrist, Brainpool, låt- och textskrivare
Nominerad i kategorin årets pop/rock grupp
Det var ett tag sedan man hörde något från Brainpool. Var är bandet idag?
– I dag är vi en trio som spelar progressiv orgeljazz. Så det är nog ett av många skäl till att det var länge sen man hörde om oss.
Har du några minnen från galafesten -96?
– De är oerhört dimmiga. Men jag minns att jag hade en mörkblå jacka med ett rött ankare på armen.
Hur kändes det när Kent vann kategorin årets pop/rock grupp och inte ni?
– Jag minns faktiskt varken att vi var nominerade i den kategorin eller att Kent vann den. Men eftersom förträngning tyder på trauma så kändes det sannolikt djupt orättvist och obehagligt. Förmodligen kändes det också väldigt väntat.
Har betydelsen av att vinna en Grammis förändrats?
– Jag vet alldeles för lite om såväl vinster och grammisar som förändring för att kunna ge ett balanserat svar på den frågan.
Hur minns du den svenska musikscenen från mitten av 90-talet?
– Jag minns den som paranoid, tävlingsinriktad, ogin och osympatisk. Men det var säkert mest vi.
Upplever du någon skillnad i jämförelse med hur det är idag?
– Jag har inga beröringspunkter med den svenska musikscenen. Men som utomstående betraktare tycker jag att det verkar som om de har det ganska trevligt tillsammans. De ser glada ut. Och friska. De verka äta rätt.
Hur såg ditt liv och karriär ut i övrigt under den här tiden?
– Både liv och karriär var på väg att gå åt helvete, så det var inte alls särskilt bra. Men tackar som frågar.
Om du skulle fatta dig kort. Vad har hänt sedan dess?
– Jan Kask hoppade av 1997, det gjorde inte vi. Sedan dess har vi sakta och metodiskt transformerats till någonting vars enda likhet med den tidens Brainpool, förutom namnet, är Jens Janssons midjemått.
Vad håller du på med just nu?
– Jag har precis lärt mig italienska. Har också blivit satanist. På dagarna jobbar jag på Garbergs Malmö.
Har du någon relation till Kent?
– Jag har av olika anledningar inte haft förmånen att lyssna på Kents musik mer än i ytterligt små portioner de senaste 20 åren. På ett personligt plan tycker jag att de är toppenkillar allihop och stötte vi på varandra på stan hade vi säkert pratat en stund. Dessvärre är jag nästan aldrig i Eskilstuna.
Avskedsturné, bra eller dåligt?
– Jag gillar det. Betydligt fler borde göra det.
Andra grammisvinnare 1996
Årets nykomling: Sophie Zelmani – Sophie Zelmani
Årets album: Just D - Plast
Bäste manlige pop/rockartist: Peter LeMarc
Årets kvinnliga pop/rockartist: Rebecka Törnqvist
Årets musikvideo: Just D - Hubbabubba
Årets modern dans: Infinite Mass
Årets klassiska album: Sven-David Sandström - The High Mass
Årets barn: Bröderna Slut
Årets visa/folk: Groupa
Årets dansband: Candela
Årets textförfattare: Nils Hellberg
Årets kompositör: Anders Hillborg
Årets jazz: Gunnar Bergsten
Årets producent: Pål Svenre
Juryns specialpris: Kent Nyberg för hans skivomslag
Läs också: Kent – dom som försvann.
