Jagets oberoende

I dag är det svårt att föreställa sig en tid då den självutlämnande romanen var något nytt och lite hotfullt. När Agneta Klingspor gav ut sina personliga böcker om sex och relationer på 1970-talet skrev en manlig recensent att han kräktes när han läste dem. När jag läser hennes nyutgivna Dagböckerna 1962–1992 och Tji fick du. Tidsbok (Atlas 2013) är det inte de ingående skildringarna av sexuella erfarenheter som känns utmanande, utan dåtidens politisering av det privata. Det unga berättarjaget skildrar en tid då demonstranter och ockupanter inte behövde vara maskerade eftersom de välkomnades av de boende kring Medborgarplatsen. Det känns otänkbart i dagens galleriafierade, fräscha och copywriter-bebodda Södermalm.

Klingspor blir vuxen i en tid då politik inte bara handlar om några extra hundralappar i plånboken varje månad. Den är något kroppsnära som man inte bara pratar om utan praktiserar. Man försöker spränga dysfunktionella relationsstrukturer istället för att gå och träna tillsammans och köpa fler vackra bruksföremål från Svenskt tenn som dämpar ångesten.

Jag har växt upp i en tid som hyllar jagets oberoende, då man måste göra sig osårbar för att ha en chans i utbytbarhetsekonomins one night stand-kultur. Att försöka förändra sättet man arrangerar romantiska relationer på och se kopplingen mellan dem och en underliggande dysfunktionell familjestruktur anses närmast naivt och idealistiskt: idag anses det bättre att odla sitt oberoende och satsa på karriären, gå vidare istället för att förändra.

På årets bokmässa, den genomkommersialiserade bokindustrins Mordor, intervjuade jag Klingspor på Expressens kulturscen och frågade henne om skillnaderna mellan idag och igår. Hon var inte genomgående positiv inför dåtidens förhållningssätt till relationer. Visst pratade man mer på den tiden, men ibland drog det kanske mest ut på lidandet, tyckte hon. Jag kan ändå inte låta bli att romantisera hennes sextio- och sjuttiotal. Då riktade man ilskan mot samhället istället för mot den egna kroppen, man gick ut och demonstrerade istället för att ta ett pass på Sats. Hennes nyutgivna dagböcker är ett oumbärligt stycke samtidshistoria.

Bäst just nu

Dublinesk

Enrique Vila-Matas

Tranan

Efter en ovanligt intensiv dröm bestämmer sig bokförläggaren Riba för att åka till James Joyces och Ulysses hemstad Dublin för att hålla en begravnings-ceremoni för den tryckta boken. I ett Barcelona där regnet aldrig slutar falla, i ett Dublin lika konkret som drömskt, ter sig gränserna mellan Riba och de vänner och litterära gestalter han omger sig med allt otydligare. Dublinesk är en förunderlig roman som kretsar kring hur litteraturen och livet frambesvärjer varandra. 

Teorin om Bloom

Tiqqun

Korpen Koloni

”Bloom” är det radikala franska författarkollektivet Tiqquns benämning på tillståndet efter individualismen, när vi inte längre uppmanas att renodla någon inre essens eller substans, utan tvärtom fostras till att vara maximalt formbara – i stånd att anta vilken karaktär som helst, när som helst. Ett svenskt exempel hittas hos Anton Abele, moderat riksdagsledamot, som uttrycker sig så här om sin ambition: ”Det har (...) länge varit en nyckel för mig att anpassa mig efter olika situationer som jag försätts i, och alltid göra mitt bästa för att passa in så bra som möjligt.” Författarkollektivet Tiqquns radikala texter gestaltar ett nuvarande tillstånd av tomhet och främlingskap, men låter oss ibland ana en väg ut ur rollspelets sociala öken, en väg mot en sann gemenskap. 

Tiden second hand. Slutet för den röda människan

Svetlana Aleksijevitj

Ersatz

I över 20 år har Svetlana Aleksijevitj rest runt i de forna sovjetrepublikerna och sökt upp kvinnor och män med olika bakgrunder och erfarenheter. Tiden second hand är det fascinerande resultatet av den resan. Hon tecknar en bild av Sovjetunionen där drömmar om en ny människa rasar samman i krig, läger och umbäranden. När Sovjet en dag går under blir bara sovjetmänniskan kvar och kastas ut i en osäker och obegriplig tillvaro. 

Imperium

Christian Kracht

Ersatz

1900-talet gryr och nudisten och vegetarianen Engelhardt vill rädda världen. Därför instiftar han en ny religion kring kokosnötens underbara egenskaper. Med den utgångspunkten försöker han grunda ett nytt rike, där han kan förverkliga en utopi som ska förlösa inte bara honom själv utan hela mänskligheten, fjärran den destruktiva europeiska civilisation som står på tröskeln till moderniteten och de katastrofala världskrigen. Men i det paradisiska Söderhavet hamnar nöt- och soldyrkaren i en vansinnesspiral som ger en föraning om nittonhundratalets fasor. Christian Krachts trollbindande bok är ett roligt, makabert och virtuost skrivet porträtt av en skälvande tid som på många sätt påminner om vår egen.

Texten har också publicerats i Nöjesguiden #9.