Ulf Lundells Jack
Gubblegenden Ulf Lundell har förutom att göra sig känd som en av Sveriges mest älskade manliga musiker, också skrivit en hel del brev på sin skrivmaskin. Några av dem har blivit kända för allmänheten. Två av dem skickades till unga kända kvinnor, varav en publicerade sitt brev i den feministiska nittiotalsantologin Fittstim, vilket ledde till stort drama som till slut fick Lundell att byta förläggare. Den andra mottagaren har sitt brev inramat på väggen. Det första var det ökända kissbrev som Karolina Ramqvist fick runt 1999 efter att ha sågat Lundell i en recension. Det andra är det beundrarbrev som Veronica Maggio fick någon gång runt 2011 efter att, med sin musik, ha påmint Lundell om hans ungdoms dagar. Maggio berättar själv i Svenska Dagbladet att ”Han tackade för en bra skiva och skrev att Välkommen in tog honom tillbaka till då han var 20 år”.
Toni Holgersson gjorde en egen tolkning av Veronica Maggios Inga kläder genom att låta jaget bli du i texten: ”du vet hur jag ser ut i inga kläder”. Ison & Fille har använt hennes ”sena nätter, tomma glas” till en refräng i låten med samma namn och Håkan Hellström sjunger duett med henne på hennes senaste album. Det brukar sägas att kvinnor tvingas lära sig att identifiera sig med manliga huvudrollsinnehavare eftersom mannen alltid står för det neutrala som norm, men att män å sin sida däremot har problem med att identifiera sig med ett kvinnligt berättarjag. Män verkar generellt ha svårt att identifiera sig med kvinnors berättelser eftersom de läses som berättelser om det kvinnliga och inte det mänskliga. Det är därför fascinerande att så många män verkar tilltalas av och känna igen sig så mycket i just Maggios musik.
Tills det blir alldeles självklart, för Maggio berättar en ganska traditionell rockmanshistoria på många sätt. Duetten med Hellström beskriver känslan av lycka och med den vetskapen om alltings slut, medan Maggio går omkring i en t-shirt bland fimpar och tomglas med utslagna festpolare omkring sig som sover ruset av sig på soffan och i gräset utanför. Just festen som aldrig vill ta slut är ett återkommande tema i hennes texter. Fyllan, ruset och baksmällan är ständigt närvarande både fysiskt och själsligt.
Veronica är över 30 med barn precis som Håkan Hellström, och sänder, som Tomas Andersson Wij säger i Cafés septembernummer, ”på en tonårsfrekvens”. Hon vägrar att skriva tramsandliga låtar om moderskapet som Handens fem fingrar (mest känd är Lisa Nilssons tolkning, men det är Peter LeMarc som skrivit låten) och skriver istället en berättelse om att vilja göra bättre, bli en bättre person och tvinga kaoset och fyllan ur livet för något annat och ge upp ett liv som nästan odödlig. Ett tema som funnits med sedan 2008 och går som en röd tråd genom allt hon släppt sedan dess.
Hon befinner sig ständigt i den stora generationsromanen. På Wikipedia står det så här om du söker på ”generationsroman”: ”Begreppet syftar ofta på romaner om unga män som identifierar sig själva som vilsekomna i en stor värld”, sedan nämns Ulf Lundells Jack som ett exempel.
Det är Jack och hans vänner som står och röker i köket i Välkommen in. Jag är glad att de får sällskap av Veronica.
För övrigt: Det finns några spår på Veronica Maggios Handen i fickan fast jag bryr mig som jag verkligen älskar. Ett av dem är Bas gillar hörn, som ljudmässigt skiljer sig rätt mycket ifrån de övriga låtarna men… Vad betyder ”som bas gillar hörn”? Jag fattar ingenting.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2013.
