Inga scener skrämmer längre Madi Banja

12:10 25 Feb 2015

Vissa spelar bakom skärmar, andra har masker. För Madi Banja var höga skrik i schweiziska skogar det enda som fungerade mot rampljusskräcken. För Camila Astorga Díaz berättar han om envishet som drivkraft.

När Lorentz stängde sin konsert på Berns i Stockholm i slutet av förra året var Madi Banjas Inga problem den första låten som besökarna fick höra på dansgolvet. I Där dit vinden kommer, den i särklass mest spelade låten från det bejublade albumet, rappar Lorentz ”de behöver mera Banja i sitt liv. Fråga Madi Banja, Inga problem”.

”Förståru. Er tid är ute och nu är det äntligen vår tur.” Madi Banjas staccatoaktiga röst möter Vittorio Grassos mäktiga och grammis-vinnande ljudlandskap. Vi sitter på ett litet hotellrum på Avenyn i Göteborg, där Vittorio Grasso, eller Vito som han kallas, klickar upp spåren på sin dator och kommenterar dem kort. 
Madi Banja själv lutar sig tillbaka i sängen, lyfter armarna och dansar med. 
 
I Inga problem rappar du ”jag lärde mig svenska ifrån Skilda världar”. Hur kommer det sig?
– Jag var 13 när jag kom till Sverige från Gambia. Då, i slutet av 1999 gick Vita lögner och Skilda världar på tv. Det var inte som att jag visste något om själva historien, utan det var tillgängligt eftersom det var textat. Jag rappar ju också ”Enskededalen, det här är ni värda”, eftersom det var det stället jag kom till först. Det är där jag har bott halva mitt liv. Dalen (förort i södra Stockholm, reds.anm.) kommer alltid vara i mitt hjärta. 
Efter gymnasiet sökte sig Madi till Kalifornien. Han hamnade i Central Valley där han pluggade internationella relationer i tre år. 
– När jag hade möjligheten att åka tog jag den. Jag hade aldrig varit där tidigare, men hade hört att det var sol 24 timmar om dygnet, att det aldrig snöade och att football var populärt där.
Madi flyttade sedan tillbaka till Sverige och jobbade och pluggade om vartannat. Men efter ett par år tröttnade han på det statiska, att varje dag var den andra lik. Då bestämde han sig för att lämna allt och åka till Schweiz.
 
När jag kom till Schweiz var det verkligen vändpunkten. Jag sökte någonting men jag visste inte vad. Jag ville ha förändring, och hade gjort samma saker hela livet. Jag tänkte fuck it, nu ger jag mig iväg.
 
Kände du någon där?
– Inte direkt. Jag hade en kusin som jag inte var särskilt sams med, men träffade kompisar jag kunde bo hos. Jag var där i sex månader. 
 
Men hade du köpt enkelbiljett och tänkt stanna?
– Ja, jag gav mig bara iväg. Give, love and take. Får jag nog rör jag mig. 
 
Men det var också i Schweiz som Madi för första gången hamnade i rampljuset, trots att han alltid trott att han inte trivdes i det.
– Jag träffade ett gäng som ville starta en dj-grej. Det verkade som att de väntade på någon. Och samtidigt letade jag också efter någonting, så det var verkligen ett sammanträffande. Vi dj-ade ihop och en dag ville de ha mig på micken. De ville att jag skulle toasta. Men det slutade med att jag sjöng istället.
 
När kom du till insikt om att du ville flytta hem igen?
– Jag var hemma i Sverige på min sons tvåårskalas, och då träffade jag Vito och freestylade för honom. Det hade jag aldrig gjort förut och han verkade imponerad. Jag insåg att fan, det här är något jag verkligen vill göra. Vito är min bästa kompis men han hade aldrig hört mig rappa innan. 
 
Idag är Madi Banja 29 år. Men att han var barndomsvän med någon som höll på med musik professionellt hade inte tidigare påverkat hans beslut om att inte syssla med musik. 
– Även om jag älskar musik så jävla mycket och alltid går runt och mumlar för mig själv hatade jag verkligen rampljuset. Man kan inte övertala mig, jag är fruktansvärt envis. Så Vito har aldrig försökt, för han visste att jag inte ville det här. Att jag inte ville stå på scen och hellre höll mig i bakgrunden. Men allting ändrades när jag såg Vitos reaktion. Det var det gröna ljuset som jag behövde.
 
Men hur gjorde du för att börja skriva, eftersom du aldrig gjort det tidigare?
– Jag åkte tillbaka till Schweiz och tog promenader i skogen. Där kunde jag vara för mig själv och lära känna min röst. Jag skrek en del för att testa rösten men såg alltid till att ingen var i närheten. Jag var en dold talang, för jag visade inte det för någon. Jag har till och med försökt gömma det för mig själv.
 
Men tycker du inte själv det är spännande? Du har bytt inställning till musiken helt och hållet och är kanske en av Sveriges färskaste artister med en miljon spelningar på Spotify.
– Jo, absolut, folk har hållit på med musik hela sina liv. Jag började bara med det. Det är helt magiskt. Jag vet inte hur jag ska ta det här för det har gått otroligt snabbt. 
 
På Trädgårn i Göteborg, en lokal som egentligen lämpar sig bäst på sommaren, är det fullsatt när Sakarias inleder sin spelning. Det är P3 Gulds efterfest och Madi Banja ska spela sist. När Martin Sakarias, som tidigare rappade tillsammans med sin bror Lorentz, spelar står alla deras kompisar i trappan vid sidan av scenen och sjunger med. Madi Banja står en bit upp men verkar inte ens nervös. 
– Jag blir aldrig nervös, säger han och ler. Vad finns det att vara nervös över?
Det är egentligen hans andra spelning för kvällen och tredje någonsin. På Elite Park Hotel, där musikbranschen minglade efter galan, stod Madi Banja på scen med ett tjockt röktäcke framför sig. Där hade alla hört Inga problem och låten loopades så länge att det slut var Madi själv som fick ta sig samman och avsluta efter tio minuter.
Låten släpptes i början av vintern. Kritikerkåren var enhälliga och låten är nu högt upp på P3:s spellista och på dansgolven runtom i Sverige spelas den varm. Just nu, i början av 2015, har Inga problem spelats över 1,3 miljoner gånger på Spotify. 
 
På Trädgårn inleder han med den nyskrivna låten Mangidoff. 
– Det betyder ”jag är galen” på wolof, ett språk som talas i Gambia, som jag kommer ifrån. Jag kommer slänga in wolof där det passar på mina låtar, eftersom det är min identitet. Jag sjunger lite på wolof i Inga problem och vill gärna att de som lyssnar hör att jag kommer därifrån. Det ger mig lugn och ro att kunna uttrycka mig på mitt sätt.
 
Stad: 
Kategori: 
Publicerad i tidning: 

Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 02, 2015.

0 Kommentera

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Senaste filmrecensioner

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!