Infantil mass

Det kanske verkar gulligt vid en första anblick. En charmig form av naivism. Okonstlat och ärligt på något sätt. Men precis som Stalins mustasch gav ett mysigt intryck, så döljer även denna rörelse ett ondskefullt ansikte, och i förlängningen ett hot mot den fria, tänkande människan. Vi kallar det infantilismen. Det är egentligen inget nytt fenomen. Redan i mitten av 90-talet kunde man se tydliga infantila strömningar i samhället. Erik Haag intervjuade vuxna människor på barnspråk i TV och på klubbarna var godishalsbandet en fullt accepterad modeaccessoar. Sedan dess har infantilismens landvinningar i det kollektiva medvetandet bara fortsatt. Ibland har det varit uppenbart, som den omåttliga fascinationen för Hello Kitty-prylar bland fullt könsmogna människor, men oftare har det skett i det fördolda, förklätt som folklighet eller puttrig nostalgi, som den massiva uppslutningen bakom den fullkomligt befängda idén att ge Astrid Lindgren nobelpriset i litteratur. Infantilismen har ingenting att göra med att människor beter sig som ungdomar längre. Trettioåringar som köper sina kläder på Boutique Sportif är inte automatiskt infantila. När en fyrtioårig popjournalist som är hård på indiepop kräks i ett dike på Emmaboda gör han det inte för att han är infantil, utan för att han är full. Infantilism är något helt annat än vuxna människor som bryter mot konventioner. Infantilismen bottnar i en rädsla för att bli vuxen - en rädsla för att utvecklas, att prova nya saker, att få sina värderingar omprövade. Den infantile försöker därför återinträda i barnstadiet. Trevande söker han eller hon efter trygghet i form av nostalgiska barndomssymboler och en förenklad världsbild. Slutstadiet blir en obstinat, inskränkt individ med ett djupt rotat förakt mot alla former av intellektualism och nytänkande. Infantilismen måste stoppas. Och den kan stoppas. Än är det inte för sent. Men för att kunna bekämpa det onda måste du kunna identifiera det. Nöjesguiden går här igenom de mest kända symptomen på den nya folksjukdomen. Musiken All musik som innehåller inslag av kazoo, daterade casiosynthar eller en sån där konstig flöjt med ett fånigt litet handtag är att betrakta som infantil. Låtar där det förekommer en elorgel är infantila om de är inspelade i Malmö. Överhuvudtaget all musik som är (eller låter som den är) inspelad i någons kök bör förkastas. Detsamma gäller sångerskor som lagt sig till med en exotisk brytning, respektive band på vilkas releasefester det förekommer ballonger. Infantilismen har rönt störst genomslagskraft inom indiepopen vars mest drabbade anhängare kallar sig själva för "poppojkar" respektive "popflickor". Modet Det renodlade infantila modet är tack och lov en tämligen marginell avart idag och förekommer företrädelsevis på gamla arkivbilder på Peter Siepen, samt i vissa sekvenser av dokusåpan Baren. Exempel är alla kläder med motiv hämtade från barnböcker, tecknad film och dataspel. Glitter och en överdriven användning av läppglans måste också betraktas som infantila element. Åsikterna går isär om huruvida sparade festivalarmband är ett symptom på infantilism eller bara riktigt kefft i största allmänhet. Dataspelsnostalgin Att spela dataspel är inte infantilt i sig - men att i lyriska ordalag tjata om The Final Cartridge, Decathlon och Tac2-joysticks som om de utgjorde något slags kulturarv är obeskrivligt bakåtsträvande och infantilt. Den gravaste formen av dataspelsinfantilism yttrar sig i så kallade emulatorer som förvridna hjärnor installerar i snabba, moderna datorer för att få dem att fungera sämre och efterlikna gamla, slöa burkar. Aktivisterna Infantilismen är en rörelse bestående av ett okänt antal sinsemellan oberoende agerande celler. Det går inte att peka ut någon enskild ledare, men tre personer som verkat för infantilismen och inspirerat infantila i hela landet är Erik Haag, Mark Levengood och Peter Siepen. Man bör också vara på sin vakt mot Alice Bah som nyligen fick pris för att hon "uttrycker sig så lättförståeligt". Anti-intellektualismen Infantilismens slutstadium är ett fullständigt kollapsat intellekt. Vägen dit är snårig och strävan efter banalisering och förenkling tar sig många märkliga uttryck. En infantil människa vägrar till exempel att sortera posterna i sin adressbok på efternamn. En infantil människa koketterar också gärna över sin brist på formell utbildning. Skolväsendet är enligt infantilisten en världsomspännande komplott mot allt som är roligt, och den infantile längtar andaktsfullt efter den dag då hela Disney World förenas i en motattack mot tråkmånsarna. Vuxenpoängen För att markera sin alienation gentemot vuxenvärlden utstöter infantilisten gärna ett "Wooo! Vuxenpoäng!" vid en eventuell konfrontation med saker och företeelser som inte är sanktionerade av Rasmus Nalle och hans vänner. Icakort, bostadsrätter och vin på flaska utgör följaktligen exempel på sådana onämnbara tabun. Maten Infantilistens rädsla för det okända och förakt för det komplexa kombinerat med strävan efter att återuppleva barndomen ger ofta upphov till en böjelse för mycket enkel mat, gärna med ett nostalgiskt värde. En portion snabbmakaroner med falukorv och ketchup kan upplevas som maximal trygghet. Infantilisten söker sig också gärna till "säkra" inrättningar som till exempel McDonalds, respektive mat som normalt sammanknippas med barn såsom pannkakor och plättar. Drottningsylt och Muu-mjölk har stort symbolvärde inom infantila kretsar. Att däremot hälla kaffe i en infantilist är ungefär som att bjuda Dennis Lyxén på blodpudding. Hånglet Den infantile varelsen knullar inte. Den infantile hånglar. Den infantile lever nämligen i en enda stor, rosa klassfest med godisregn, läskeblask, muffins och Freestyle. Denna asexuella läggning är en välsignelse för mänskligheten då det hindrar den infekterade själen att föra vidare sina sjuka tankar och värderingar till kommande generationer. Filmerna Det viktigaste för den infantile biobesökaren är att han/hon får gå ut ur salongen oförändrad. Det är också viktigt att filmen inte är på franska. En perfekt film för infantilisten innehåller en biljakt, några sköna flabb och riktigt mycket bas. Tecknat går också bra - så länge det är tekniskt välgjort. E-jargonen Kanske blir infantilismen som mest tydlig när den uttrycks i skrift. Tidiga symptom är användandet av smileys för att, liksom med en trumvirvel, förtydliga att någonting är ett skämt. Sedan har vi yttringar i form av löjliga förkortningar, till exempel ROTFLOL, som tyder på en elakartad utveckling. Tramsigast av allt är dock bruket av asterisker som omsluter ett verb för att beskriva att händelsen utspelas i den så kallade cyberrymden. Bubblare Midimusik, Harry Potter, A-teens, skivomslag med naivistiska illustrationer på omslaget, Sodastream och apor