Henrik Venant ser ut som en helt vanlig småbarnspappa fast ovanligt snygg och med en självsäker utstrålning. Få kan ana att mannen i de vita shortsen är en skånsk punklegend med förflutet i bland annat TT-Reuter, New Bondage, Pojken med grodan i pannan och Den underjordiska lyxorkestern. Hans poetiska texter och välmejkade ansikte kom att förändra livet för många tonåringar under början av åttiotalet. I en recension i Nöjesguiden från 2003 skriver Patrik Forshage: "TT-Reuter var ett svenskt Joy Division, och fler än jag blev aldrig mer desamma".
[B]Tycker du att ditt inflytande över Musiksverige märks idag på något sätt?[/B]
- Jag vet att både Bob Hund och Soundtrack of our Lives har nämnt mig som inspirationskälla. Och när jag hörde Franz Ferdinand första gången slog det mig att det lät väldigt likt TT-Reuter och Garbochock. Deras producent Tore Johansson är en vän till mig från Malmö så de måste ha hört våra skivor genom honom. Det störde mig lite att deras musik kallas nyskapande fastän de låter exakt som vi lät då.
[B]Stämmer det att det är du som är Vilhelm i Unni Drougges punkroman Jag, jag, jag! ?[/B]
- Ja, usch. Unni Drougge var ju min tjej ett tag och vi delade lägenhet tillsammans på Bantorget i Lund. Jag tror aldrig jag har varit så nervös som när den där boken kom ut. Hon beskrev ju intima händelser mellan oss hemma hos mina föräldrar och så.
[B]Är punken död?[/B]
- Punk för mig är en inställning och en attityd och inte en musikstil eller ett mode. Det handlar om att spela "hellre än bra" och att inte vara rädd för auktoriteter. Jag hade hoppats på hiphopen som en ny upprorisk ungdomsrörelse men tyvärr är den mesta moderna hiphopen alldeles för välartad. n
Stad:
Kategori:
