Girl in Red gör årets enda Sverigespelning på Way Out West i augusti. För Nöjesguiden berättar hon om turnélivet och den nya musiken som är på gång.
Norska Marie Ulven debuterade under namnet Girl in Red 2018, men först under förra året släpptes hennes debutalbum If I Could Make It Go Quiet som omedelbart blev hyllat. Det tog henne från indiescenen till en större, internationell scen. Sedan restriktionerna släpptes har hon turnerat konstant, med ett visst uppehåll på grund av röstproblem. När jag får tag i Girl in Red över telefon befinner hon sig i Frankrike och ska strax spela på en festival där.
– Jag hade en skada på mina stämband. Jag behövde inte operera men om jag inte hade pausat så hade jag antagligen behövt det. Under två månader fick jag inte sjunga och jag pratade knappt. Det var tufft. Men nu mår jag bättre och dricker mycket vatten. Jag är väldigt oroad över min röst, men det känns bra att vara tillbaka.
Du slog igenom under pandemin, är det annorlunda att turnera nu?
– Det beror verkligen på vart du är och vilket sorts ställe man spelar på. Jag skulle fortfarande säga att jag bara håller på att slå igenom. Jag vet aldrig hur många personer som kommer dyka upp, ibland är det mer, ibland mindre. Nu har jag genuint ingen aning om var jag är, jag vet inte var festivalen är och jag vet inte vad för slags festival det är. Jag vet bara att jag ska spela. Även om jag haft framgång med mitt album så behöver det nog manifestera sig i världen mer.
Hur är det att turnera hela tiden?
– Det är överväldigande. Jag har svårt att sova på bussen. Det kan bli för mycket. Jag är glad att jag har den här möjligheten, men det tär verkligen på ens mentala hälsa och kropp. Jag tror inte att många vet att det inte bara är kul. Det är väldigt mycket hårt arbete och du offrar ditt välmående när du konstant reser runt. Oftast kommer vi till en stad samma dag som spelningen och åker direkt efter. Min längsta paus i sommar är två veckor. Jag tror att jag ska turnera reste av året, eller det är så det känns i alla fall.
Hur överlever du?
– Jag har personer som hjälper mig, det är bra. Annars tycker jag om att bara ta det lugnt, ligga i min säng på bussen och bara inte prata med folk, utan bara få vara ensam ibland. När jag inte turnerar tycker jag om att vandra och vara med min hund. Jag vill inte göra så mycket planer och ta det lugnt när jag kan.
Vilken är din favoritkonsert som du gjort än så länge?
– Jag har spelat så många konserter nu att jag kan inte minnas vilken som är min favorit. Men jag har en favoritdel av mina konserter. Det är i slutet när folk börjar slappna av lite mer, när de inte är så uppknäppta som i början av konserten. När de blir mer delaktiga och har kul. Många som hört min musik innan, speciellt de äldre låtarna, kanske tror att jag ska vara mer mjuk och försiktig live, men det är faktiskt en riktig rockshow med moshpits. Det är roligt, mina låtar är hårda live.
På ditt album så kändes det som att alla pusselbitar föll samman, håller du med om det?
– Jag känner att albumet blev vad det skulle bli. Mitt nya album kommer bryta av igen. Jag känner inte att jag har hittat mitt sound. Utan det är bara det jag gillar för stunden. Det förra albumet handlade om att utveckla mina kunskaper inom produktion och låtskrivande. Den nya musiken är annorlunda, det är aldrig en statisk grej.
Kan du berätta något mer om musiken eller när den släpps?
– Jag kan inte säga något. Men tre ord – den är bättre!
Du samarbetade med Finneas på låten Serotonin, hur kom det sig?
– Jag höll på med låten och ville ha någon annans öron på den. Jag hörde av mig till min A&R och eftersom vi var på samma skivbolag då föreslog han Finneas. Jag skickade låten till honom och han tyckte verkligen om den. Det var väldigt avslappnat. Vi pratade i telefon ett par gånger och skickade låten fram och tillbaka. Han la till lite slagverkselement. Jag tycker den låten är fet.
I augusti spelar du i Sverige, känns det som att vara hemma när du spelar i Skandinavien?
– Jag har faktiskt inte spelat så mycket i Skandinavien. De flesta av mina fans finns i USA och det är där jag har gjort flest egna konserter. Jag ska till Finland för första gången i helgen. Jag har inte ens spelat så mycket hemma i Norge. Men inget känns hemma på det sätt som Oslo. Skandinavien har definitivt bättre vatten och andra saker som man är van vid hemma. Jag har spelat i Sverige någon gång innan, så det blir ganska nytt. Förhoppningsvis hinner jag se några av de andra konserterna och äta lite mat, jag älskar god mat.
Vad lyssnar du på just nu?
– Jag lyssnar mest på mina egna demos för stunden. Men jag lyssnar mycket på en norsk artist som heter Cezinando han släppte nyligen en väldigt bra EP. Annars lyssnar jag mycket på en låt som heter Barely on My Mind av The Regrettes. Jag upptäckte nyligen ett band som heter Nu Genea. Jag lyssnar på en massa konstiga men bra saker.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 07, 2022.
