Från att ha skapat glad indiepop i London och pinats av regnet i Göteborg har Frida Mirage landat i Malmö och debuterat med singeln Quick Game of Chess on my Chest. Vi hakade upp henne för att ställa några frågor.
Foto: Hugo Aldén
Hej Frida! Vem är Frida Mirage?
– Frida Mirage är mitt… relativt nyfunna artistnamn! Själva projektet har funnits länge medan jag har experimenterat fram mitt sound. Idag så känner jag att jag verkligen har hittat rätt. Från att ha skapat mestadels gladlynt indie pop musik i London till att sedan flytta hem till Sverige och istället fallit för kontraster, så har jag insett att jag kan vara både mörker och ljus, samtidigt. Som ett svart-vitt-schackgolv!
– Frida Mirage är helt enkelt en färgstark, kraftfull, kaxig… men också skör, känslosam och sårbar persona. Det är något av ett motstånd till alla som försökt dämpa mig som person genom åren. Istället för att folk ska få lov att säga att jag är “lite för mycket”, så är det jag som säger att de kanske är “lite för lite”.
Skiljer sig ditt alter ego något mot den du är utanför scenen?
– Jag vet inte om jag har så himla mycket alter ego ändå, jag är nog väldigt mycket mig själv på och av scen. Möjligtvis att jag får en extra liten sassy-kick i röven som Frida Mirage, så att jag kan ta ut svängarna. Till exempel, i musikvideon för ‘Quick Game of Chess on My Chest’ som kommer ut om en månad spelar jag en instabil partyprinsessa, som shottar ena sekunden och gråter på toan nästa. I början av inspelningen så försökte jag skådespela rollen, men bestämde mig sedan för att bara bli full på riktigt och fortsätta filma. Det slutade med att jag blev en instabil partyprinsessa på riktigt, skitbra!
Hur skulle du beskriva soundet? "Quiet to loud" har nämnts och det gillar man ju.
– Som jag snuddat på innan så är jag en sucker för kontraster. Jag älskar att ge lyssnaren känslan av överraskningar, så pass att dem alltid är lite på helspänn. När jag skriver mina låtar så använder jag inte kvintcirklar för att se vilket ackord eller anstränger mig för att hitta melodislingor som naturligt borde komma. Jag lekar istället runt hej vilt och går endast på öra. När låten är skriven tar jag den till bandet och så arrangerar vi musiken ihop. Soundet i sig skiljer sig mycket låt från låt. Vi har en jazzlåt som låter som om vi vore straight out of Aristocats. En annan skrev jag när jag var tolv, den skulle kunna vara med i en American Pie-film med sitt pop-punk-sound, eftersom jag lyssnade mycket på Avril Lavigne under den tiden. Återigen, jag tycker om att hålla lyssnarna “on their toes”. Den gemensamma nämnaren skulle jag dock säga är att vi har ett gitarrdrivet livesound, med influenser som är mer retro än samtida.
Du har precis släppt din debutsingel, Quick Game of Chess on My Chest, berätta - varför blev det debuten och vad handlar den om?
– Det kändes rätt och värdigt att släppa Quick Game of Chess on My Chest först, eftersom att det faktiskt var den första låten för detta projekt. Jag hade precis flyttat ner till Malmö för kärlekens skull, men fick mitt hjärta krossat istället. I min tomma ekande lägenhet skrev jag den med en flaska flaska Casillero Del Diablo och ett levande ljus som kompanjoner. Det var början av min kärlek för dessa kontraster som jag tjatar om. Jag kanske må ha spillt liten vin på mitt schackbräde och känt mig jävligt inspirerad! Quick Game of Chess on My Chest handlar därför om att övervinna obesvarad kärlek, som om det vore ett schackspel.
Nu är releasefesten done and dusted, vad har du mer i pipen?
– Ja så himla kul! Det blev en hejdundrande kväll med mycket lek och stoj och schack-tema dagen till ära. Dagen efter lirade jag och bandet på The Tivoli i Helsingborg; via en dansk-svenska tävlingen Popkorn Nordic där vi kommit till semi-final. Vi får se om det blir en final efter det. Sen har vi en spelning kvar för 2023 och det är på Grand i Malmö 15 december, där vi också kommer ha videopremiär för Quick Game of Chess on My Chest. Jag släpper fler singlar i början av nästa år och planerar just nu mitt första EP-släpp våren 2024.
Hur tycker du att Malmö är som indiekulturstad?
– Malmö är staden med stort S att vara i om man sysslar med kultur enligt mig. Jag är från Stockholm, har bott i Göteborg, London och nu Malmö. Det är väldigt svårt att navigera sig som indie generellt, men Malmö omfamnar verkligen alla som kommer hit och vill göra kul grejer. Under min tid här har jag varit på hundratals konserter, stora som små. Jag är på konstutställningar, filmvisningar, poesikvällar med mera flera dagar i veckan. Så fort något roligt händer så är alla man känner där! Jag tror delvis att det handlar om att folk liksom kan dyka upp för att “det är nära till allt” - den mest sagda meningen i Malmö. Men också för att communitykänslan är så stark här. Folk vill verkligen stötta varandra och bygga nätverket i staden på ett annat sätt än vad jag upplevt i min hemstad, där armbågarna är vassare. Jag tror starkt på att hjälpa varandra framåt och det är exakt det vi gör här i Malmö. Jag är extremt tacksam att jag valde att flytta hit och rekommenderar alla som vill satsa på sin grej att göra likadant!
