Med en passion för konst och konstnären har Carl Kostyáls i samarbete med Gullringsbo öppnat upp för en ny konstscen i Stockholm. Hospitalet är det gamla mentalsjukhuset som blivit konsthall för en internationell konstvärld.
I en sjuttonhundratalsbyggnad ute vid Danviken håller ett av Sveriges mest intressanta gallerier hus. Platsens funktion sträcker sig femhundra år tillbaka och byggnaden som vi ser idag invigdes 1725. Arkitekturen har bevarats väl och resterna från kyrkan syns i takets insida. 1905 upphörde byggnadens funktion som mentalsjukhus och har nu fått ett nytt syfte i att husera konst på internationell nivå.
Idén om en konsthall på denna plats är ett samarbete mellan konsthandlaren och galleristen Carl Kostyál och konstsamlaren och fastighetsägaren Gullringsbo som köpte byggnaden 2020. Carl Kostyál är en välkänd profil i den internationella knstvärlden. Hans öga för konstsamlande och för nya lovande konstnärer ledde till att han startade gallerier både i London och i Milano. Hans galleri Isbrytaren i Stockholm var en välkänd destination för att uppleva nya stjärnor på konstmarknaden.
Kostyáls passion för konsten och konstnären skapar en sfär av olika konstnärskap som förs samman i hans gallerier och utställningar. Just passionen är det som lyfts fram när en av konstnärerna. Canyon Castator, som ställer ut berättar om deras relation.
– Carl såg en av mina utställningar i New York för ett par år sedan, och dagen därpå ringde han upp mig och ville att jag skulle ställa ut i hans galleri i London. Han är väldigt driven när det kommer till konst, men också duktig på att skapa bra förutsättningar för unga skapare. Han curerar konst, men bryr sig samtidigt väldigt mycket om konstnären och arbetet vilket göra tt relationen blir väldigt personlig.
Canyon Castator är verksam i Los Angeles där han jobbar i ett konstkollektiv. Canyon ställer ut tio stycken verk som tillsammans bildar en serie kallad The Hero Complex. Bakgrunden till serien kommer från hur människan i dagens samhälle har ett huvudkaraktärskomplex där alla är biroller till sin egna liv. Detta utspelar sig ofta online och har en djup påverkan på hur människan interagerar med varandra.
– Karaktärerna tvingas inte bara leva i den verkliga världen utan också i samma rum, utrymmet mellan dem är trångt. Det kan vara ett svar på de oändliga diskussioner som försiggår i kommentarsfälten på twitter eller Instagram. Människor är besatta av att ha rätt och vara mästare i sin historia - men för att vara en hjälte måste du kunna identifiera en skurk.
I en post-digital stil blandas flera olika material och tekniker. Det traditionella oljemåleriet blandas med screen-prints, neon-chalk, airbrush och spraytekniker. Tillsammans bildar motiven och materialen en helhet och samtida effekt. Det speglar sin samtid i både kontext och utförande då vissa material inte ens funnits tillgängliga mer än i fem år.
Ett av de mest uppmärksammade verken i Canyons utställning är det första verket besökaren möts av. Can’t Save Everyone föreställer en hukande Spiderman. Han har händerna över sitt nedböjda huvud och utanför tavlan på väggen så hänger en mask. Den anonymisering som sker bakom ansiktsmasken och huvudkaraktärskomplexet är ohållbart, visar Spiderman när han faller ihop på marken.
Till Kostyáls sfär av konstnärer hör även Camilla Engström. Camilla är svenskfödd men lever och arbetar i Los Angeles i samma studiokollektiv som Canyon. På hennes sociala medier syns videoklipp på Camilla som dansar mellan sina konstverk. I kontrast till Canyons extroverta målningar så upplevs Camillas harmoniska och böljande. Med färgglada landskap och moder jords bröst som vattnar naturen så får verken en spirituell känsla. Det meditativa meddelandet förhöjs med naturliga former och färger. Camilla är inte på plats, men en av kuratorerna berättar:
– De handlar om positivitet, glädje och kopplingen till moder jord. Hon är inspirerad av Hilma af Klint och Georgia O’keeffe och kopplar upp mot liknande spirituella element. Hennes konst kommer inifrån, den är intuitiv.
Detta är Camillas första utställning med Kostyál och i Sverige. Hennes skapandeprocess är instinktiv och följer ett särskilt tempo. Verken går in i varandra även under skapandet och ger en övergång från Canyons verk.
– Medan min utställning är som en tonåring med ett trumset är Camillas mer som en tamburin. På så sätt kompletterar de varandra och skapar en balans.
Hospitalet öppnade i maj 2021 med den ambitiös utställningen Stockholm sessions som visade upp verk från femtio olika framträdande konstnärer som Alex Gardner, Szabolcs Bozó och Jenna Gribbon av att nämna några. I andra utställningen American Psyche visades Austin Lee och Mark Thomas Gibsons måleri upp och i tredje utställningen, under Stockholm Art Week, visades Stockholm syndrome med David Bradley och Oli Epps verk upp. Tempot är högt och vill man uppleva en internationell konstscen är det hit man skall ta sig.
Utifrån ser Hospitalet ut som en byggarbetsplats, men väl inne så öppnar sig en ny värld upp. De lyckas förmedla en konstscen som inte tidigare visats i Stockholm och har potentialen att bli den nya samlingsplatsen för kultursuktande stockholmare. Hospitalet är en permanent satsning som är öppet och gratis för alla.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2021.
