I boken Ordens asyl (Bonniers 2011) beskriver litteraturvetaren Anders Olsson hur exilförfattarnas språk rubbas när de bryter upp från hemlandet. I deras texter skapas gåtfulla luckor och tomrum som kanske inte funnits där om de inte lämnat verkligheten där hemma.
Jag tänker på det när jag landar i Stockholm en söndagsförmiddag i april, med trasig klänning efter en klubb i Neukölln som jag lämnat klockan sex samma morgon för att ta bussen till flygplatsen. Kanske känner man sig aldrig så smutsig som när man kommer till Stockholm efter ett par månader i Berlin. Centralstationen har byggts om till en galleria. Blondinbella är gravid. Joggande människor springer förbi mig när jag tar morgonens femte cigg på Hötorget där jag ställt mig för att fundera på om jag ska lyxa till det med en biljett till tunnelbanan. En biljett som motsvarar priset på två luncher i Kreuzberg. Allting är så rent och dyrt i Stockholm och så fort jag kommer dit känner jag hur jag inte räcker till. Varken mina känslor, min ekonomi eller mina texter lever upp till stadens krav på genomskinlighet.
På trettiotalet sökte sig författare som Gertrude Stein, T S Eliot, John Dos Passos och Ernest Hemingway till Paris för att finna ”det moderna”. Enligt Anders Olsson är modernismen en slags rörelse från periferin i Irland, Skandinavien, och Latinamerika mot ett centrum. Det geografiska centrat erbjuder en verkligare tid, känslan av att vara i nuet där allting äger rum. När jag pratar med svenskar i Berlin tycks motivet att lämna Stockholm för Berlin vara det motsatta. De vill slippa ifrån det påträngande nu som alla springer omkring i, den senaste Twitter-debatten, de nya moderaterna, de fräscha salladerna i Hornstulls galleria.
Jag slutade blogga när jag kom till Berlin. Avståndet mellan upplevelserna och Wordpress blåa ”publicera”-knapp kändes för första gången på länge ljusårslångt. Jag hade inte längre något internet på mobilen och kunde inte instagramma eller facebooka för att göra saker verkliga. Utan Spotify i hörlurarna tvingades jag lyssna. I Stockholm är musiken en madrass mellan mig och världen. Min smartphone dämpar stadens ljud och tillåter mig att fly in i en solipsism där mänskliga relationer administreras med knapptryck på sociala medier medan jag transporteras i underjordiska tunnlar mellan nätverkningsmöten. Det är en bra överlevnadsstrategi, man kommer aldrig tillräckligt nära för att drabbas.
Jag lämnade Stockholm för att uppleva något mer autentiskt och skriva något ärligare. Det går ibland flera dagar utan att jag hinner uppleva dagsljuset i Berlin. När jag tittar på texterna jag skrivit där ser de gränspsykotiska ut.
Många beskriver Berlin som ett svart hål som slukar en och får det gamla livet att kännas lite som något man drömt. Det är inte längre så självklart vilket liv som är det verkliga.
Bäst just nu
Locus Solus
Raymond Roussel
Sphinx
Den franska författaren Raymond Roussels (1877–1933) pjäser blev utbuade av alla utom surrealisterna. Han levde bakom fördragna gardiner i en slags husbuss där han satt och skrev dygnet runt på romaner som han trodde skulle göra honom världsberömd. Han blev naturligtvis förkrossad när det inte hände. Så här i efterhand kan man tycka att Locus Solus borde ha fått mer kredd: en underlig historia som ovanligt nog berättas i vi-form och handlar om några vänner som besöker en excentrisk professor på hans hemlighetsfulla gods.
Det eviga folket är inte rädda
Shani Boianjiu
Natur och kultur
Som 18-åring var författaren Shani Boianjiu (född 1987) vapeninstruktör i den israeliska armén. Det eviga folket är inte rädda är hennes debutroman, en humoristisk och brutal berättelse om tre tonårstjejer som gör militärtjänstgöring i Israel.
Dödsdömd
Damien Echols
Norstedts
För ett och ett halvt år sedan släpptes Damien Echols från högriskanstalten i Varner, Arkansas. Han hade suttit 18 år i fängelse och befann sig på death row, oskyldigt dömd till döden för mordet på tre barn. Dödsdömd är hans berättelse om fängelsetiden som han beskriver som ”en mörk och förvrängd version av klosterlivet”.
Texten publicerades i pappersutgåvan av Nöjesguiden, nummer 5/2013
