Foto Hanna Richter och Eveline Johnsson
Elin Ivre är folkdräktsnörd och Beckmanselev. För två år sedan lät hon göra en helt svart folkdräkt, baserad på mönstren för Vingåkersdräkten. Nu medverkar hon i utställningen Spetskonst på Vadstena slott. Sanna Samuelsson träffar henne i ett spirande försommarstockholm, mitt bland skolavslutningsklädda tonåringar i skira vita klänningar, ofta med spetsdetaljer. Men hantverk, och framförallt folkdräkter, är serious business, visar det sig.
–Folkdräktsvärlden är elitistisk. Om man inte kommer från en plats som har en folkdräkt ”kan man inte förstå hur det känns” att ha den där blodskopplingen. Det har jag som är från Stockholm fått höra, även om jag gått två år på Sätergläntan, nördat ner mig och verkligen värdesätter materialen.
Elin Ivre läste folklig sömnad på Sätergläntan, en skola i Insjön, Dalarna, som ägs av Svenska hemslöjdsrörelsen. En stor kontrast till Beckmans.
– Skolan ligger på ett berg som kallas för ”frustrationens berg”, där man syr hela dagarna. På folkligt mode läser man både modern sömnad och folklig sömnad, perioden före 1860 då symaskinerna kom. Man rekonstruerar gamla plagg och lär sig handstygn. Man syr och syr och syr och två år av ens liv går. Det är crazy, men roligt.
När Elin skulle göra sitt avslutnings-projekt på Sätergläntan ville hon först göra en folkdräkt från Rättvik fast helt i svart. Det var mer kontroversiellt än vad man kan tro.
– Jag fick höra att det skulle göra folk illa berörda. En klasskamrat som kom från en dalaby sa: ”Elin, jag respekterar dig men gör du det här med min dräkt är det inte okej.” Jag valde Vinångersdräkten istället. Det blev lyckat och spred sig oväntat mycket.
Fick du några negativa reaktioner?
– Jag hade fått ett stipendium och skulle stå i Vingåker en sommardag. Jag stod där i min svarta dräkt i hettan. Då kom en kvinna förbi som var klädd i samma dräkt, fast i färg. Hon gick fram till mig utan att säga någonting, och drog i min tröja. Sedan gick hon iväg med bestämda steg. Och jag stod kvar där: hej hej.
Men i Dalarna är de lite mer extrema?
– Ja. Bland det värsta är att gå ”slimsklädd”. Då bär man folkdräktplagg med vanliga plagg. Antingen bär man dräkt eller så är man civil. Slims är den äckliga blandningen. Men jag skulle säga att den attityden gör att traditionen riskerar att försvinna.
Fokus på handsömnaden gör att Elin har lite andra prioriteringar än de flesta på Beckmans.
– Nu med spetsutställningen har jag suttit och sytt fållar i x antal timmar som jag hade kunnat sy på maskin på några minuter. För att jag tycker att det är viktigt. Men tidsmässigt och kommersiellt kan man inte jobba så.
Vad skulle plaggen kosta, med allt arbete inräknat?
– Jag räknade ut ett pris för den svarta dräkten en gång. Då satte jag 70 000 kronor, med provision inräknat. Bara materialet kostar 10 000. Jag vet inte hur många timmar jag har lagt ner.
Många förstår kanske inte hur mycket arbete som har lagts ned?
– Jag tänker mycket på textilindustrin, vad som har hänt i och med den. Förut var textilier värdefulla. Det kan man förstå när man suttit och gjort allt själv. Men idag handlar textilier om H&M. Det är klart att man inte värdesätter det på samma sätt. En klänning på H&M kostar 300 kronor, och en dyr kanske 900 kronor. Syr jag en klänning kan jag knappt få material för 900. Sedan arbetet på det. Det är inte rimligt, det är någon som blir utnyttjad.
Hur använder du dig av folkdräkter nu på Beckmans?
– Jag vill inte fastna i ett fack så jag har inte använt mig av folkdräkter så mycket. Men det kommer upp naturligt. Det är intressanta frågeställningar och identitetsmarkörer som kan relateras till idag. Subkulturer, till exempel, kan jämföras med en liten by i Dalarna.
Inom herrmode finns det stort intresse för det gamla, med ”heritage” och så vidare. Inom dammode finns det inte samma intresse. Kan det komma att ändras?
– Herrmode har snävare ramar, då blir det mer naturligt att man tittar bakåt. På dam är det mer flexibelt, då blir det inte lika relevant. Men det finns ju helt klart ett retrointresse även inom dammode. Jag pratade med en folkdräktsskräddare som sa att var trettionde år kan man försörja sig på att sy folkdräkter… Så då lär det väl komma snart. Eller det borde kanske ha kommit nu. ν
Spetskonst som Elin Ivre medverkar i pågår på Vadstena slott fram till den 19 augusti.
