En svensk Gordon Ramsey

Det finns en gammal schablonbild av Kocken som en otrevlig fan, han som märker sina underhuggare med crème brûlée-brännaren och kastar kniv efter kallskänkorna. I söndags fick jag hans existens bekräftad ännu en gång. Vi hade tagit halvåttabåten på påskaftonsmorgon för att tillbringa helgen bland snötäckta, svinhala klippor på Finnhamn. Där erbjöds ett "påskpaket" bestående av övernattning, charmigt usel trerättersmiddag, iskallt rödvin (som inte ingick), frukostbuffé där allt man kunde tänka sig fanns uppdukat (förutom yoghurten, filmjölken, kaffet, tevattnet, gurkan, apelsinjuicen och äppeljuicen som var slut) och en lunch som måste ha varit fellevererad (på ett äldreboende någonstans i Stockholm satt man i samma stund och smörjde kråset). Dag två satt vi i varsin fåtölj och läste Bang och kollade helikopterolyckor på youtube när vi hörde ett samtal äga rum några meter bort. En kvinna var märkbart missnöjd med arrangemanget, hon var glutenallergiker och hade fått en skiva glutenfritt knäckebröd istället för västerbottenpaj. Mittemot henne satt den unge kocken som svarade hummande på hennes synpunkter. När hon var klar lutade han sig fram. "Vet du", väste han åt henne, "Du PISSAR på mig nu."