Sällan har en film blivit så unisont hyllad som hennes regi- och skådisdebut Återträffen. Samtidigt minns väl de flesta den enormt kontroversiella, iscensatta psykosen på Liljeholmsbron i Stockholm och påföljande konstprojektet Okänd kvinna 2009–349701. Döskalle & Mästerligt stämde träff för att undersöka det höga och låga i Anna Odell.
betyg: 6 Känns din film Återträffen någonstans som ren revansch?
– Nej. Jag förstår att det kan vara svårt att tro på. Men på det sättet känner jag mig så fri jag kan bli från de här människorna. Att jag gör något som har anknytning till mig själv och till min historia är för att när man gör det kan man ibland komma åt någonting som överträffar det påhittade.
betyg: 1 Kan du skapa utanför din egen sinnesvärld, eller måste det grundas i något som är ditt eget?
– Jag tror inte att det måste grunda sig i något jag själv varit med om, men det måste nog vara något som engagerar mig för att jag ska behålla intresset, eftersom projekt jag gör ofta blir ganska stora.
betyg: 6 Vilken är din favoritkomedi?
– Den första jag tänker på är Allt faller, den tycker jag är fantastisk i det att skådespelarna på ett sätt spelar bilden av sig själva.
betyg: 1 Är du en ”svältande konstnär”, eller har du ett jobb du tjänar pengar på vid sidan av?
– Nej, då är jag en svältande konstnär. Jag lever på väldigt lite pengar. Jag tycker att det är fel att man värderar konstnärligt arbete så lågt i jämförelse med andra yrken! Men jag har hellre lite pengar och gör det jag brinner för.
betyg: 6 Hur ofta kommer folk fram till dig på stan?
– Ganska ofta. De flesta säger ”Där är du! Igår såg jag din film! Jag måste bara säga att den var fantastisk!” Det är som att alla har råkat se den just igår.
betyg: 1 Är de arga?
– Inte efter filmen. Förra gången hände det, efter Okänd kvinna, men inte nu.
betyg: 6 Tycker du att domen mot dig, i och med Okänd kvinna, var riktig juridiskt sett?
– Jag hade träffat en advokat, jag trodde att det jag skulle göra inte var straffbart, men det visade det sig ju vara. Det är lite missvisande för folk tror att våldsamt motstånd har med våld att göra, men om polisen säger åt dig att du ska följa med och du klamrar dig fast vid en lyktstolpe, då är det våldsamt motstånd. Men det enda våld som används står ju polisen för. Det oredliga förfarandet tycker jag är väldigt märkligt att jag fälldes för. Det är en sak om man hade hävdat att jag kostade mycket pengar, men enligt domstolen blev det inte mer än kostnaden för tvångsinjektionerna man gav mig. Folk hade sagt att ”ett dygns vård är många tusen”, ”polisutryckningen kostade pengar”, men sjukhuset behövde inte kalla in någon extra personal, och polisen hade inget annat larm som de behövde åka på. Därför var det en kostnad som, oavsett om jag hade varit där eller inte, fanns för samhället. Att man då dömer mig för att jag fått tvångsinjektioner… Det handlade om 35 kronor och 60 öre. Vad jag har förstått brukar man inte dömas när det handlar om under 100 kronor, så det känns som att det var väldigt mycket att de ville tillgodose folkets ilska över det här.
betyg: 1 Får man göra vad som helst i konstens namn?
– Nej. Man har inte större frihet där än man har i något annat sammanhang. Däremot är våra lagar och regler inget som är beständigt. Med ett noggrant övervägande och med syftet att lyfta något som är problematiskt tycker jag att det finns ett värde i att röra sig i gränslandet.
betyg: 6 Vad vill du vara känd för?
– Mitt mål har aldrig varit att bli ”känd”, bara. På det sättet är jag nog ganska nöjd, det verkar som att folk känner igen mig för att jag är konstnär. Ska jag vara känd är det en ganska bra anledning till att vara det.
betyg: 1 Så varför lät du inte en skådespelare gestalta dig i Återträffen?
– Vi pratade mycket om det. Men dels såg jag ett stort värde i att den som spelade mig skulle ha erfarenheten, och att dra in verkligheten bland skådespelarna. Jag ville nå en känsla av att när vi agerar skulle det kunna vara på riktigt. Att hitta någon annan som har de erfarenheter jag har, och som kan tänka sig att söka upp sina gamla klasskompisar, skulle vara väldigt svårt.
betyg: 6 Det är få svenska filmer som hyllas som din. Äta sova dö, kanske. Vad är problemet med svensk film?
– Det gäller kanske inte bara svensk film, men jag tror att man har en alldeles för färdig bild av vad det ska bli. Det är som att fylla i en målarbok med förritade teckningar. Det säger sig själv att det finns väldigt tydliga begränsningar i att arbeta på det sättet.
betyg: 6 Äter du kött?
– Ja, tyvärr. Det är inget jag är stolt över. Det är väl en blandning av lathet och järnbrist.
betyg: 1 När du iscensatte psykosen på Liljeholmsbron skrev överläkaren David Eberhard en artikel i DN om att du borde klippa dig och skaffa ett riktigt jobb. Erkänn att en del av dig vill lyda?
– Nej, absolut inte. Däremot var det väldigt tacksamt för mig som konstnär att han uttryckte sig på det sättet han gjorde. Det jag ville med mitt projekt var ju att titta på om och när psykiatrin använder sin makt på felaktiga sätt. Det där var ju som att jag bara behövde ställa mig upp och fråga: ”Finns det några läkare här som inte agerar så professionellt?” för att han skulle räcka upp handen. Men det är tragiskt att samhället accepterar att en överläkare agerar så. Det säger ganska mycket om honom som läkare att han i Dagens Medicin sa att ”om hon nu tycker det här är så kul kan hon komma till mig så att jag personligen kan spruta henne full med Haldol, det blir en fin liten installation”.
betyg: 6 Ärligt nu. Vad tycker du om Keeping up with the Kardashians?
– Vad är det? Det har jag missat. Går det på SVT?
Texten är även publicerad i Nöjesguiden #10.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2013.
