Döskalle & mästerligt möter Musse Hasselvall

När Per Michael Carl ”Musse” Hasselvall rör sig står blixten stilla, oavsett om han...När Per Michael Carl ”Musse” Hasselvall rör sig står blixten stilla, oavsett om han upptäcker nya religioner med Jonas Leksell eller prövar på actionhjältelivet ihop med Jarmo Ek. Våra båda Pulitzeraspiranter gick en rond med den lille sluggern och knockades av hans timida sätt tills de förstod att de hade med en äkta neoman att göra.

Bara en mor kan älska en person som svettas naken i tv. Är din mamma stolt över dig?
    — Det får man nog säga att hon är.

Vem är den ultimata sidekicken? Har du någon drömsidekick?
    — Andreas  [Halldén, reds anm.] är såklart min absoluta favvo, han tog ju min sidekickoskuld. Jag gör gärna mer saker med Jonas Leksell, vi skrattade väldigt mycket. Han är väldigt rolig, han har en väldigt speciell typ av komisk timing. Annars skulle jag gärna göra något tillsammans med en tjej, till exempel Kim Buisson.

Du spelade Johan Widerbergs kompis i Rapport till himlen. Hänger ni fortfarande eller?
    — Exakt som du säger så spelade jag hans kompis. Fick i och för sig lite, men trots allt betalt för att spela hans kompis.

Vi har hört att du har ett bästa kondomminne. Kan du utveckla det lite?
    — Det brukar komma upp, jag skulle nog säga att jag har flera bra sådana minnen och det kommer sig av att jag svarade på frågor kring kondomanvändande på en sajt för att peppa folk att skydda sig.

Varför “Musse”?
    — Det var ett arbetsnamn från när jag fortfarande låg i magen, mammas barndomshamster hette så. Senare var det bara det som användes, när jag var tio år la jag till det.

Hasselvall låter också taget. Vilken planet kommer du ifrån egentligen?
    — Du har rätt, det är taget. Det var farfar som inte var helt nöjd med Svensson och först hade han tänkt ta namnet Högtorn eftersom han var så välhängd, men farmor gillade det inte, det var väl inget att skryta med tyckte hon.

Vi vet att du kan slåss, men när ser vi dig i Let’s Dance?
    — Jag tror inte vi kommer se mig där. Let’s Dance är väl överbefolkat med kampsportare, de har liksom för länge sedan fyllt kvoten för kampartister.

Vad är det för inneboende hat du går omkring med egentligen?
    — Vilket hat? Jag förstår inte.


Den där handgrejen du alltid gör på vimmelfoton — vad är grejen med den? Det ser mest ut som om du hållt ett spädbarn som du tappat utan att märka det.
    — Väldigt träffande beskrivning, det är precis så jag tänker för att få den där minen. Nej, jag tänker att kameramannen är min motståndare och att vi precis ska till att börja brottas.

Du och Paolo Roberto lever ju lite grann samma liv. Delar du även hans lilla hemlighet?
    — Vad är det för hemlighet? Och på vilket sätt lever vi samma liv?

Har du gått i terapi? I så fall, hur var det?
    — För lite är jag rädd, och tyvärr inte så mycket i vuxen ålder. En del när mina föräldrar skildes, då var jag 9-10 år och det var bara skit. Sedan har jag gått några gånger i familjeterapi med min syster, vi har emellanåt svårt att komma överens. Det var bra men inte tillräckligt många gånger. I vuxen ålder har jag haft en liten hobbyterapigrupp som var väldigt bra, men vi är dåliga på att få till det. Och senast, i tv-programmet Jonas & Musses religion hade vi en timme var med en indisk superpsykolog och han var såklart riktigt bra. I en timme sopade han backen med en ganska ordentligt.

Jag har en skön programidé: Tänk dig att du och en polare åker jorden runt och bara hänger med en kamera ständigt närvarande, inget vettigt behöver sägas eller ske, ni bara softar liksom. Vad tror du, kan det vara något?
    — Tror vi har sett nog av det konceptet nu...

Hombres blev ju en riktig tittarsuccé… kommentar?
    — Just det, det var just det som det inte blev. Det gick ju liksom käpprätt åt helvete. Tycker dock inte det var mitt eller den andra regissören Daniel DiGrados fel. Vi gjorde ett jävla bra jobb med dom förutsättningarna som fanns sedan räckte ju tyvärr inte det.

Skydd… är inte det lite töntigt?
    — Beror på vilket du tänker på.


Hur var det nu, snodde inte Wille Crafoord Josefin från dig en gång i tiden?
    — Vi var inte tillsammans när de började träffas så vitt jag vet, men du kanske vet något som jag inte vet...

Andra kända kvinnor du bestigit?
    — Jag var förlovad med Frida Hallgren på dagis men någon bestigning blev det inte. Räknas det?

Du är inte så stor. Vilket är det minsta utrymme du klämt in dig i?
    — Ett väldigt snålt väskutrymme på ett franskt tåg under min första tågluff.


Du är trettiofem år. Är du medveten om det? Vaknar du inte kallsvettig av panikångest om nätterna över att du lever en fjortonårings liv?
    — Aldrig. Jag skulle under inga omständigheter vilja vara yngre. Man har såklart börjat känna vissa begränsningar i kampsporten men det kompenseras av gubbstyrkan, den infann sig för ungefär tre år sedan. Jag älskar gubbstyrka.

Tv-personligheter har ju helt klart ett bästföredatum. Du har väl lagt undan till ålderns höst?
    — Jag håller med, jobbar på det.

Så när tänker du skaffa dig ett ordentligt jobb?
    — Jag extraknäckar redan lite vid sidan om.


Ingen barturné med Brinkenstjärna på gång? Han verkar ju annars kunna tälja guld med pennkniv, vad det uttrycket nu betyder.
    — Ingen sådan på gång. Han har inte hört av sig.

Yippee Ki-Yay var ju trivsam grabbteve, men hur finsk är den där “Jarmo” egentligen? Ibland glömde han ju helt bort sin brytning…
    — Han är exakt hur svensk som helst. Han heter Joachim Persson och är skådespelare. Och ja, han tappar finskan ibland, vi missade det vid vissa tillfällen eftersom man inte visste vem han var, Jarmo eller Joachim, de blandas ihop då och då. Eftersom nästan allt annat var på riktigt så kunde vi inte ta om.

Andreas Halldén utnämndes till neograbbarnas neograbb förra året. Hur kändes det att hamna först på femte plats?
    — Jag är medveten om att jag bara är en tidig prototyp av neograbben, jag är ju trots allt gammal nog att vara hans far. Det finns ingen jag hellre förlorar mot än Andreas.

Sedan snodde du och Zanyar Adami helt ogenerat fenomenet, men döpte om det till “Millenniemän”. Vad har du att säga till ditt försvar?
    — Det är han som har döpt det till det. Vi delar väldigt mycket åsikter kring det där, han är rolig att prata med. Dessutom är ”millenniemän” ett bra namn om man lyssnar på hans argument: män som blev vuxna under millennieskiftet. Det finns bara ett problem, millenniemannen låter lite som en seriemördare som fått ett smeknamn av Expressen.

Har du ett fadderbarn?
    — Nej, men två gudbarn.