Av Per Andersson, nummer 2, 1990
Det har först hänt ingenting och ingenting i lite drygt två decennium – och nu händer allt. Kabel och satelliter och TV3. Reklam i TV, på nåt sätt i varje fall. Och i en annonskampanj har nya TV3 slagit upp dörren till en ny tv-vision. För att inte tala om alla nya jobb. Frågan är bara om alla dessa människor finns? Och kan de i så fall ge oss en kul TV?
Alla har sett annonserna och under åttiotalets sista vinter har de varit ett stående samtalsämne vid de bardiskar där yngre journalister och andra halvkreativa mediamänniskor möts. Otroligt. Ett helt nytt läge. Nu djävlar lossnar det. Och då gäller det att komma med tåget. Glasnost!
Vill du göra TV, säger en annons, så hör bara av dig. Vi behöver massor av unga pigga medarbetare. Har du manusidéer, säger en annan, så skicka in dem till oss. Vi vill ha dem. För vi ska starta en ny svensk T V-kanal. !!!
Av sorlet i dessa kretsar att döma har snart sagt alla skickat något. De som inte tänkt skicka något har snart börjat känna sig dumma och slängt iväg åtminstone en liten lapp -Glöm inte mig! Jag hör också till TV-generationen! Jag är också bildberusad!
TV4:s annonskampanj har väckt vilda förhoppningar. Två årtiondens oförlösta TV-drömmar och löskokta programidéer har fokuserats i en ångande åstundan till denna utlovade nya svenska kanal.
"Alla som är under tretti går omkring med ståkuk", säger en ung deltagare i loppet.
– Tolv, trettontusen svar får vi nog in, säger TV4:s marknadschef Göran Arvinius med ett soligt flin. Det är helt fantastiskt! Även folk i min egen bekantskapskrets kommer och sticker till mig lappar med programförslag, folk som jag aldrig skulle tro gick och tänkte ut TV-program. Det finns tydligen en liten producent i oss alla!
Det var Jan Stenbecks TV3 som etablerade svensk reklam-TV i det allmänna medvetandet. Men det ärTV4 som, utan att ens ha börjat sända, har fått landets unga mediamänniskor att tro på Det Nya Klimatet. Där man förut bara såg Sveriges Televisions höga murar, ser man nu - som i en uppenbarelse - en helt ny öppen arbetsmarknad.
Vad TV4 blir, mer än en lyckad annonskampanj, är mycket oklart. Även för Göran Arvinius och hans kollegor i kärntruppen.
DET NYA KLIMATET OCH DE TRE VÄGARNA DIT
Vad man vet är att reklam är på väg in i svensk TV. Inte i satelliternas och kablarnas andradivision utan i den riktiga televisionen, den som man i branschen kallar marksänd - ett uttryck som visserligen är korrekt men som missar poängen. För det är ju inte det att sändarna står på marken som gör skillnaden mellan riktig TV och annan. Skillnaden är att riktig TV är offentlig, och offentligheten är varje riktigt massmediums livsluft. En lika nödvändig ingrediens för en slagkraftig mediaskräll som syret är för en krutexplosion. I ett massmedium som inte är offentligt smäller det aldrig på allvar.
(Ett litet tankeexperiment som bevisar detta: föreställ er att Robert Aschbergs "Diskutabelt" hade gått i SVT i stället förTV3 - då hade kvällstidningarna refererat varje svordom, utbrott och halsbloss, på sidorna 6,7 och mitten dagen efter sändning. Och omvänt: hade "Här är ditt liv" gått i T V3 hade kvällstidningarna inte gett utförliga refererat av varje utbrott, kram och snyftning dagen efter sändning. Säkert som amen i kyrkan.)
Reklam är på väg in i svensk TV. Vad det betyder kan diskuteras, och blir diskuterat, i det oändliga. Men ur unga journalisters och halvkreativa mediamänniskors perspektiv har TV-reklam bara en intressant följd:, mer jobb, fler jobb, åtkomliga jobb. Det Nya Klimatet.
Det kan gå till på tre sätt.
Antingen startas en ny svensk riktig TV-kanal som blir reklamfinansierad. En sådan tredje kanal förespråkar kulturminister Bengt Göransson, hans statssekreterare Sverker Gustavsson föreslår en sådan i sin reklam-TV-utredning, majoriteten av remissinstanserna håller med honom, moderaterna vill ha en tredje kanal, folkpartiet har i en egen rapport gett sitt stöd åt en tredje kanal.
Eller också blir det som Sveriges Radios styrelse och LO:s ordförande Stig Malm till mångas förvåning föreslog under senhösten: inför reklam men lägg den i SVT, i ettan eller i tvåan eller i båda. På så vis får man reklampengarna utan att förlora monopolbolaget under samhällets kontroll (och monopolbolaget slipper bli ett fattighus).
Och just vid årsskiftet började rykten sippra ut om att de mäktiga kretsarna dryftar en listig kompromiss. Ett både-och-förslag som kan föra tankarna till linje 2 i kärnkraftsomröstningen: starta en tredje reklamfinansierad kanal, släpp samtidigt in reklam i en av SVT:s kanaler och bevara den andra som ren och obefläckad public service - som dock låter sig bekostas av reklampengar från broderkanalen. Då ska väl alla kunna vara nöjda och samla sig i en bred politisk majoritet. (Frågan är bara om reklammarknaden är stor nog för två kanaler.)
Vad socialdemokratin tycker vet inte ens socialdemokratin själv. Det stora partiet håller på att bestämma sig. Partikongressen 1987 sa blankt nej till reklam i TV. I höst hålls en ny kongress som förväntas säga ja, vilket av alternativen de kommer att stödja är ännu en öppen fråga.
För TV4, och några andra, kan det vara en fråga om liv och död. Redan i vår börjar SVT göra dagliga publikmätningar. Det motiveras med att man vill ha en allmänt bättre koll på vad som händer när utbudet ökar - men det innebär ju också att man har börjat ta fram ett förkrossande underlag för annonssäljarna, om det nu blir reklam i SVT. ("Satellit-TV?" kommer de att säga med ett säljande leende, "vad ska du med det till, när du kan köpa plats i den äkta varan, i SVT, mitt emellan Bosse Larsson och Bengt Öste!!!")
Men det finns de som menar att Det Nya Klimatet kommer att förverkligas, oavsett var reklamen hamnar.
TV4 OCH JAKTEN PÅ DEN TREDJE MARKSÄNDAREN
Vad är då TV4, bakom den upphetsande annonskampanjen?
– Vår profil är att vara en svensk, ung, nyskapande och offensiv TV-kanal. En komplett kanal med nyheter, sport, familjeprogram, underhållning, drama - och programmen ska till 60 procent vara svenska produktioner. Vi kommer att sysselsätta 1800 människor med att producera program och reklaminslag! Det är en helt ny industri, en svensk TV-industri, som kommer att uppstå!
TV4:s marknadschef Göran Arvinius låter lika upphetsande som annonserna.
– Våra ägare plöjer ner 500 miljoner i starten, vi börjar sända i september...
Det låter jätteupphetsande.
– ... på kabel och satellit.
Det lät mindre upphetsande. Men Arvinius har, föga överraskande, några ord till kablarnas och satelliternas försvar.
– Kabelnätet byggs ut i rasande tempo. Om ett år har runt hälften av alla svenska hushåll kabel-TV. Det är ungefär samma täckning som DN i Stockholm. Vid mitten av 90-talet kommer 75 procent av hushållen att ha kabel-TV. Så det är absolut inte ett ointressant medium.
Nä. Men ponera att det blir reklam i SVT, vem i hela världen skulle då vilja köpa reklamplats i en aldrig så komplett svensk kabelkanal? Den allmänna uppfattningen är att ingen skulle vara intresserad, och Arvinius medger i nästa andetag:
– Målet för hela det här projektet är naturligtvis att få den tredje marksändarrättigheten. Det är vad alltihop är inriktat på.
Och det är alltså inte ens beslutat att det blir en tredje marksändarrättighet. Och blir det en tredje kanal finns det även andra tunga spelare som vill ha den. Och ändå vräker ägarna in en halv miljard.TV4 är ett vågspel av svindlande proportioner. Det började för fyra år sedan när Ingemar Leijonborg slutade som fictionchef på TV1 och startade bolaget Nordisk Television/ TV4, först med Proventus som finansiär. Bolaget ägs nu av Wallenbergsfärens investmentbolag Investor och Providentia, tillsammans med Lantbrukarnas Riksförbund, förlaget Natur & Kultur, försäkringsbolaget SPP. En liten kopia av SVT:s uppbyggnad med de s.k. folkrörelserna som ägare?
– Ägarsammansättningen är också utformad speciellt för att TV4 ska bli den tredje marksända kanalen, säger Arvinius.
Men nu har TV4 tröttnat på att vänta, eller kanske vågade de inte fortsätta vara osynliga, den 15 september 1990 börjar de sända via satellit. Med 60 procent svensk produktion och egna nyheter i full skala (Lars Weiss som startade 20:00 och Janne Andersson som startade ABC-Nytt, Stockholmsområdets regionalnyheter, är värvade som chefer). Det blir inte den stora revolutionen, men det blir en ny svensk satellitkanal som är mycket ambitiösare än föregångarna - redan det kommer att sluka en försvarlig mängd program.
Vem ska göra alla dessa program, lyder den stående följdfrågan.
Det finns två teorier på den punkten.
Den ena är en vision av en guldålder: Över hela landet myllrar det av begåvade ungdomar som inte släppts in i det slutna SVT, där genomsnittsåldern för producenter är 51 år. Öppna en dörr för dem, ge dem några hjälpande händer, och så ska vi få se på ny, ung, lysande television!
Den andra teorin är mer pessimistisk: Det är ruggigt svårt att göra bra TV. Det finns inget utbildat folk, det är ont om erfaret folk, bra idéer är alltid sällsynta. Så ju mer sändningstid det blir, desto mer skit kommer vi arma tittare att bli utsatta för.
TV4 håller förstås på den första teorin, guldåldern.
MEN VEM SKA DÅ GÖRA PROGRAMMEN? OCH HUR?
TV4 SKA ARBETA ENLIGT CHANNEL 4 modellen - en liten personal på stationen som beställer programmen av fristående produktionsbolag, med undantag för nyhetsredaktionen ska inte en enda producerande människa vara anställd. Modellen är uppkallad efter den engelska kanal som varit åttiotalets klart lysande stjärna på den internationella TV-himlen, och i den svenska debatten har man länge svängt "Channel 4-modellen" omkring sig som en helig trollformel. Men redan efter en liten stunds eftertanke inser man att denna modell inte åstadkommer något på egen hand, ju. Och så är vi tillbaka vid frågan om vem som ska göra programmen.
– Det är helt centralt för TV4 att öka den svenska TV-produktionen. Det är egentligen det som motiverar vår tillkomst, säger June Carlsson, den f.d. programledaren för 20:00 som efter närmre tjugo års arbete med nyheter i Kanal 1 gick över till TV4 1987. Hon har ingått i den hårda kärnan som finslipat strategin, när kanalen nu går över till sändande organisation är hon chef för fakta och journalistik som ligger utanför nyheterna.
– Det finns massor av duktiga journalister, massor av begåvade bildmänniskor, och massor av intresserade. Men det saknas förstås folk med erfarenhet.
– Nu tar vi ansvar för att utbilda nya TV-medarbetare, och för att få in fria producenter och beställningsfilmare i ett TV-tänkande som de inte haft anledning att utveckla tidigare.
– Jag är övertygad om att det går. Men det blir inte lätt, och det är absolut inget som ligger serverat för oss. Det finns en enorm vilja därute att lära sig det här mediet, det vore synd att inte ta till vara den.
Under vintern och våren har TV4 en programledarutbildning, med 24 blivande mediapersonligheter som valts ut bland något tusental sökande.
– Vi måste jobba mycket med formen och presentationen. Det är något av mitt hjärtebarn. Och vi ska ha våra egna programledare, som vi lanserar, och de ska vara välutbildade. Det är rent av en del av TV4:s profil, som jag ser den, att presentationen ska vara mycket professionell.
– Form och presentation är också viktiga for att få programmen att se ut som TV4. Det får ju inte se ut som femtio produktionsbolag som har fått ett gemensamt sändningsutrymme.
Om vi vänder på frågan, då. Vad är det June vill ha av alla dessa TV-sugna unga journalister? Vad är det för program hon har tänkt sig?
Hon vill förstås inte ge bort några godbitar till konkurrenterna som redan sänder, men ett konkret exempel kan hon ge.
– Vi ska ha ett ordentligt ekonomiprogram, den idén är ju inte så märkvärdig men det är ändå ett program man saknar. Det ska inte vara begränsat till privatekonomi eller konsumentfrågor, utan ett brett program på bra sändningstid som ska försöka hitta en stor publik. Som en Veckans Affärer i TV. I pressen har ju ekonomijournalistiken ynglat av sig enormt under 80-talet, det finns massor av folk som har aktier och intresset för näringslivet är stort. Det är mycket konstigt att SVT inte har gjort ett sådant program för länge sen.
– Men vi ska också ha specialiserade program. Om jakt. Om golf. Program som inte vänder sig till den stora publiken, utan till en liten, aktiv, trogen publik. Det finns en hel rad ämnen man kan täcka i sådana program, där man inte behöver begränsa sig av att jaga ratingsiffror.
– Andra tankar som vi tänkte för två år sedan har redan blivit gamla. Ett resemagasin har till exempel redan dykt upp i SVT. Man måste försöka tänka på vad som ligger runt nästa hörn.
Och runt nästa hörn ser June Carlsson klar och ren journalistik.
– Nu har det varit "infotainment" överallt, och en del sådant kan väl vara bra. Men när vi kommer igång tror jag publiken är mogen för renare, rakare journalistiska program.
– 1 grunden måste all TV vara underhållande - men det betyder inget annat än att man måste fånga tittarna. Inte minst 20:00 visade att man kan syssla med tunga, allvarliga ämnen utan att tittarna tröttnar. Det handlar om rätt förhållningssätt och professionalism. "60 minutes" är år efter år ett av USA:s mest sedda program. Jag tänker inte ge mig och säga att allvarligt samhällsmaterial måste få dåliga ratingsiffror.
Och hon ser en blomstertid för svenska TV-reportage.
- Jag vill återupprätta reportaget, och det är det väl många som vill. Jag vill se reportage om svensk nutid och verklighet, med mer journalistiskt driv och aktualitet än vad som finns i den dokumentärfilmtradition vi har.
GÅR SVT TROTS ALLT SEGRANDE UR TUMULTET
– SEN GÄLLER FÖRSTÅS ALLMÄNT ATT vi måste göra allt bättre, helt enkelt. Och bättre utnyttja T V-mediets unika egenskaper, närvaro, timing, nu-känsla. Vi har ny lätt utrustning som gör att vi kan ha en kamera i varenda buske på ett helt annat sätt än SVT klarar. Och även i de gamla vanliga bevakningsområdena ska vi nog kunna hitta andra saker än SVT med sin åldrande medarbetarskara.
– TV4, med all sin entusiasm och pionjäranda, är en vitamininjektion. Det har effekt inte minst på SVT.
Säger Ignas Scheynius, den unge mannen bakom SVT:s förbättrade sätt att hantera långfilm.
Det är ju så med det stora monopolbolaget att det är både uselt och lysande, precis som Sverige självt. När man ser de patetiska, licensinköpta plankningarna av utländska shower, med skådespelare eller sportjournalister som försöker spela programledare, när man ser hur det självständiga public serviceföretaget känner sig tvingade att komplettera sitt utbud med TV-versioner av kvällspressens jönsigaste sidor som "Uppdraget" och "Trekvart" – då önskar man att någon ville lägga ner företaget och börja om från början. Men när man ser sådant som "Dokument utifrån" eller "Bullen" blir man glad, när man ser stora komplicerade direktsändningar som "Daily Live" hanteras smidigt och säkert, när man ser dokumentärredaktionens samarbeten med Tom Alandh och andra – då inser man vilket enormt yrkes, kunnande det finns i vårt gamla TV-hus.
Och när man ser hur långfilmen på knappt ett år har lyfts fram ur det sömniga bakvattnet, fått profil och presentation och riktning – då ser det ut som att SVT fortfarande är mottagligt för goda idéer.
– Jo, men det har varit en arbetsseger, säger Scheynius. Man måste hela tiden följa sina idéer och trycka på så att de blir genomförda. Det har varit många som kommit med goda idéer, lagt fram dem, och sen har ingenting hänt.
Scheynius, som kom in i TV genom Filmkrönikan, knöts i mars -89 till långfilmsredaktionen. 1990 kommer SVT att visa 400 långfilmer (tidigare rekord var 250), många av dem i serier, många med inledande intervjuer och presentationer, alla under den nya långfilmsvinjetten som visar att det är en och samma redaktion som ligger bakom alltihop. Det hänger samman.
– Det är naturligtvis filmerna, inköp och programsättning, som är huvudsaken, men vinjetten är viktig - och det är nästan exakt samma vinjett i ettan som i tvåan, vilket är fullständigt revolutionerande för SVT. Man måste låta redaktionerna profilera sig mer, då kan SVT bli mycket rikare. Och samtidigt måste kanalerna börja samarbeta - det enda vettiga är att slå ihop dem, se dem som en enhet som har två kanaler till sitt förfogande.
Så sant. När man hör dem leka reklam-TV för våra licenspengar ("Kanal 1 - Den Första Kanalen!", "TV2 - Sverigekanalen!") blir man också trött. Men Ignas Scheynius har alltså hopp om SVT.
Så mycket hopp att han, efter moget övervägande, tackade nej till det feta anbudet att bli inköpschef för allt utländskt material på T V4.
Han ger tre skäl, det ena är helt enkelt att man inte vet vad TV4 blir.
– Jag fick intrycket att man åtminstone de första åren skulle vara tvungen att arbeta med en lite blek och annonsvänlig inriktning. Och det gick inte att få något besked om hur mycket pengar jag skulle ha att röra mig med, och det är ju oerhört viktigt för resultatet.
Det andra är att han inte är färdig med SVT.
– Det skulle kännas trist att lämna detta arbetet oavslutat. Hittills har jag fått gehör för mina idéer.
Det tredje är att SVT ser ut att piggna till.
– Det ska införas en ny organisation i år, som ger större handlingsfrihet och integritet. SVT har ju länge jobbat med en extremt stark centralisering av besluten. Men det har inte gått så bra. Nu har de tydligen insett att man måste ge folk förtroende att genomföra sina idéer.
En av Scheynius idéer är natt-TV
– TV måste bli djärvare, egensinnigare och mer okonventionellt. Natt-TV skulle ge utrymme för sådant. Man skulle helt enkelt använda den lediga sändningstiden på natten till att sända experimentprogram, kortfilm, unga oslipade produktioner av alla möjliga slag.
– Jag tror att det mycket väl kan bli SVT som går stärkt och vitaliserad ur det här tumultet. Man anställer inte längre några nya producenter, istället lägger man ut jobben på alla de produktionsbolag som även jobbar åt satellitkanalerna. Det finns kompetens i TV-huset, det som saknas är djärvhet och öppenhet, och det finns hos produktionsbolagen.
Det låter bekant. Det är ju "Channel 4-modellen"! Här också? Ser ut att bli en strålande marknad för produktionsbolagen.
MED TRAFIKMAGASINET SOM FÖREBILD
MEKANO HAR VARIT ÅTTIOTALETS mest omtalade reklam- och beställningsfilmbolag. Där arbetar bröderna Johan och Anders Skog, åttiotalets mest omtalade unga svenska reklamfilmare. Nu när det är nittiotal och det ska bli glasnost i TV har Mekano startat ett dotterbolag – Mekano Television, som bearbetar TV-kanalerna med programförslag.
– Precis som alla andra har vi börjat rota i våra programidéer, säger Johan Skog. Vi hade ett möte där vi listade 40 konkreta programförslag, en del nya och en del som vi hade på lager sen tidigare.
- Vi har ju lämnat massor av programförslag till SVT genom åren. Massor. Men det är inte många som har blivit gjorda. En serie stadsporträtt som vi gjorde tillsammans med Bobo Karlsson och "Nattövning", ett konstvideoprogram av Peter Meyer där vi mest var produktionsbolag åt honom. Det är allt.
Nu är det stor idémönstring inför Det Nya Klimatet. Ett litet program som bröderna Skog har gjort testinspelningar på går under arbetsnamnet "Audition".
– Vi har varit runt med en mobil studio och låtit folk gå in och göra något - vad som helst - på en minut. Sen redigerar vi ihop bitarna till tiominutersblock. Det har blivit rätt fantastiskt. Det är otroligt vad folk kan göra på en minut.
Men det mest ambitiösa projektet är ett förslag till ett musik- och trendprogram för TV4, som verkar vara mycket väl förankrat i den blivande kanalens ledning. Skivproducenten Magnus Frykberg är en av programledarna, journalisten Jan Gradvall som ibland medarbetar i denna tidning ingår i arbetsgruppen.
– När Anders och jag gjorde "Nattpatrullen" förTV3 satte vi formen först, säger Johan Skog. Nu arbetar vi tvärtom. Det är ett billigt, enkelt, traditionellt program till formen, men extremt kunnigt. Vi kan alltid få det att se modernt ut, det vi satsar energin på är det journalistiska innehållet.
(Ett litet prov på hur föga vaket SVT kan vara när det vill sig illa: när Skog och de andra för ett år sedan presenterade samma förslag för Kanal 1 blev svaret nej, för "det är ju precis det samma som Toppstationen med Clabbe af Geijerstam ska göra"!)
– Detta är väl det tredje förslaget till pop-program jag arbetat med, sen orkar jag inte med sådant längre, säger Skog. Nu vill jag göra matprogram. Och ett New Age-program - det skriver jag på nu.
Och hela tiden har Johan Skog en förebild hämtad från SVT.
– Trafikmagasinet. Det tycker jag är ett av TV:s absolut bästa program. De vet precis vad de sysslar med. Och de är inte så djävla pedagogiska, utan tillåter sig att vara initierade, gå in på detalj. Jag har ingen bil, inte ens körkort, men jag tycker Trafikmagasinet är enormt intressant ändå. De bryr sig om det de pratar om, de kan förmedla det och de vågar vara smala - då blir det intressant även för den som inte kan ett dugg! Det är den stora förebilden. Vårt pop-program är som Trafikmagasinet!
PÅ BESÖK HOS DET ETABLERADE PRODUKTIONSBOLAGET
JAN STENBECKS TV3 BLEV INTE NÅGON större sensation som massmedium. De öppnar en annonsmarknad för svensk TV-reklam, och sen sätter de sig i London och sänder i huvudsak inköpta engelska och amerikanska program. Nu ska de till och med lägga ner sina egna nyheter. Den mest påtagliga effekten av TV3 är att folk har börjat säga "SVT är faktiskt bra". Men TV3 har två egna produktioner med viss ambition och båda har blivit uppmärksammade - Robert Aschbergs skrikiga debattprogram "Diskutabelt" och det mediakritiska magasinet "Stoppa pressarna". Båda görs av Strix Television, ett Stenbeck-ägt produktionsbolag - och det bolaget har sedan starten för ett år sedan blivit något av en sensation inom kretsarna av TV-sugna journalister och halvkreativa mediamänniskor. Varje vecka ringer femton-tjugo ambitiösa ungdomar och söker jobb eller praktikplats, eller lägger fram programidéer.
Strix är nämligen ett produktionsbolag som bara gör TV - ännu ett tecken på Det Nya Klimatet. Tidigare har produktionsbolagen gjort reklam- och beställningsfilm, rockvideor, TV, allt i en enda röra. Strix äger i sin tur Rally TV som producerar reklam- och beställningsfilm.
– Så att vi håller i sär journalistik och reklam, som man gör på tidningar, säger Strix-chefen Pelle Törnberg, tidigare redaktionschef på Radio Stockholm.
Strix ägs av Jan Stenbeck, men arbetar åt alla som köper TV-program: TV3, Kanal 1, TV2.
– Stenbeck tog kontakt med mig och Robban Aschberg och undrade om vi ville starta ett produktionsbolag. I första hand för att producera "Diskutabelt" åt TV3, men också för att han tror på TV-produktion som affärsidé. Vi ställde som krav att få jobba över hela fältet, och inte bara vara ett serviceorgan åt TV3.
Kärnan av fast anställda på Strix är fem personer, på Rally T V fyra. För närvarande är runt 35 medarbetare projekt-anställda för att arbeta med de produktioner som är igång. Och det är inte lite Pelle Törnberg räknar upp. För TV3 "Diskutabelt", "Stoppa pressarna", ett matprogram, "Kungliga journalen", och en handfull enskilda program. För Kanal 1 "Sputnik", ett par dokumentärer, och reportage till "Trekvart". För TV2 en längre dokumentär och några televiseringar av konserter.
Dessutom driver Strix en lokal-TV-station i Bergen, Norge.
– Ja, det är väldigt mycket program vi får ut av så få medarbetare. Vi arbetar enkelt och billigt och alla får vara beredda att göra allt. Det är tröttande, men roligt.
Redaktionen som gör "Sputnik", en halvtimmes stökigt ungdomsprogram i veckan åt Kanal 1, består av tre personer.
– Det är nog världsrekord, säger Nicola Söderlund, en av Sputnik-redaktörerna, som också gör beställningsfilm i eget bolag och har jobbat med "Daily Live" och "Stina med Sven" på SVT.
– Programmet produceras under veckan, på tisdag natt sätter vi ihop det och så sänds det på torsdag. Det blir väldigt slitigt ibland, men kul förstås. Men det är ju inte bara vi tre som gör programmet, vi jobbar mycket med frilansande inslagsmakare - ibland folk som är helt gröna.
Strix har inte valt sin lågbudgetlinje bara för att bygga upp en trevlig och kamratlig stämning mellan medarbetarna. Som Pelle Törnberg ser det är billiga produktionssätt en absolut nödvändighet om alla de talanger som förmodas myllra i buskarna ska kunna göra TV för de allt fler kanalerna.
– Hur ska TV4 kunna hålla 60 procent egen produktion när SVT knappt klarar 50 procent? Den enda lösningen är att man blir oheligare, opretentiösare, informellare i sitt sätt att arbeta än monopolet har varit.
– TV-världen borde också utsättas för en desktop-revolution, så att den uppblåsta och romantiska föreställningen om mediet bryts ner. Jag har alltid hävdat att VHS-teknik går att använda för TV - när materialet har dokumentära kvaliteter som är så starka att bildkvaliteten blir underordnad. På vår lokal-TV-station i Bergen använder vi bara super-VHS. Där har vi en möjlighet att testa nya människor som är helt unik, bara efter ett par veckor kan de sitta som programledare.
Pelle Törnberg har sin egen variant av teorin om guldåldern.
Det stora problemet för TV-bolag i Sverige idag är bristen på kompetenta medarbetare. Vilka egenskaper är det som behövs? Jo, det ska vara idérika slitvargar som är bra på att berätta en historia och som är duktiga på research - och research kan betyda allt från att ta sig förbi en vakthund till sekreterare för att få ett uttalande av rätt person, till att hitta en parkeringsplats för reportagebilen.
– Människor med de egenskaperna hittar man på tidnings- och radioredaktioner. Så det är i första hand journalister man ska värva. Sen får man hitta andra människor som är specialister på vårt medium, som kan göra TV av deras idéer.
Strix arbetar med två sådana specialister. Svensken Peter Goldman, veteran med internationella meriter, som bland annat gjorde Beatles första videor. Och amerikanen Mikey Rosenfeld, f.d. producent hos CBS som ensam med en kamera gjort guerrilla-TV från Libanon och Gazaremsan, och som nu engagerar sig i Bergens lokal-TV
– Men jag börjar också längta mer och mer efter nittiotalets ojournalistiska underhållare. Som kommer in och är helt frisk och ny. Det måste finnas massor av duktigt folk på... sjukhus? Reklambyråer? Posten?
En aning om vad Törnberg vill med icke-journalister i TV fick man för några år sedan i "Oförutsett", som han producerade för SVT. Kristina Lugn, Jörn Donner och Bert Karlsson frågade ut en känd och viktig person per program. Det var fullständigt unikt och underbart.
– Tycker du det? Roligt att det är någon som gillar det. Jag tycker väl själv att programmet blev OK, fast det fick för stor dignitet, det skulle ha legat senare. Men jag tycker vi lyckades med att göra ett program som var helt uppbyggt kring dessa tre människor och deras temperament
– Felet som SVT ofta gör är att de försöker sno även den typen av program från utlandet. Som när de gör "Oldsberg för närvarande" med "David Letterman Show" som förebild. De tror att det är en programform som går att kopiera - men det är ju en människa!
SEX, LÖGNER OCH QUIZZAR
Undertiden närmar sig den 15 september och TV4:s premiär. Medarbetare kontrakteras och chefer anställs på löpande band. Någon nöjeschef har de när detta skrivs inte hittat. Det är ute på stan att Hannes Holm blivit erbjuden jobbet men tackat nej, och TV4 har diskussioner igång med en handfull journalister och TV-personer med sinne för humor och förankring i rockkulturen. Nöjesavdelningens arbete spänner över såväl journalistisk bevakning av musik- och nöjesbranscherna som egna shower, underhållningsprogram och korta komedier.
I väntan på nöjeschefen sköts förberedelserna av Tomas Alfredson och Ola Olsson, som läser programförslagen och under vintern ska sätta igång provproduktioner av de bästa.
Tomas Alfredson, son till gamle Alfredson, regisserade lågbudget-videorna till "Listan" och skrev "Schedblad" tillsammans med pappa Hans. Han är "ungdomskontrollant" i duon. Han talar sig varm om Johan Skogs m fl enkla men vederhäftiga musik- och trendmagasin, och han utlovar att med T V4 ska vi äntligen få ett bra svenskt rockprogram.
– Vi är igång med några andra pilotproduktioner också. En topplista i lite annorlunda form, några gameshows... jag vågar inte berätta mer exakt för det är kanske så bra idéer att någon snor dem.
– Förslagen vi har fått in är väl som i alla liknande sammanhang - nio av tio är inte så bra, men det gäller att känna igen det tionde, bra förslaget när man läser det.
– Egentligen tror jag inte man behöver stöka om så enormt mycket för att det ska se nytt och modernt ut. Se på "Sex, lies & videotape", till exempel. Det är en film som egentligen är rätt traditionell i sin berättelse och sin dramatiska konflikt men den är genomförd på ett otroligt friskt och ungt sätt. På samma sätt tror jag att det finns mycket att göra i TV:s utförande, som ingen har provat. TV är det yngsta mediet men samtidigt det mest konservativa, åtminstone i Sverige. Och om vi fyller de traditionella grundformerna med nya ansikten, nya tankar, ny musik, ny grafik, och får det att se lite snyggt ut - då räcker det långt.
– Se på vad Ignas Scheynius har gjort med långfilmen i SVT. Det är ett bra exempel på hur lite det egentligen behövs för att gpra ny och bra TV.
Den andra hälften av TV4:s nöjesduo, Ola Olsson, är berömd och omdebatterad som den som införde den s.k. Dallas-dramaturgin i Sveriges Television, skapare av bland annat "Varuhuset" och "Det var då", men även folkliga moderniteter i underhållningsområdet som "Razzel". På TV4 har han ett finger med i all underhållning och fiction.
– Vi satsar ju på ungdomen och just på underhållningssidan betyder det att vi gör quizzar, lekar, korsord, topplistor och allt det där. Men sen ska vi också ha familjeunderhållning på fredag- och lördag-kvällar, typ "Razzel" eller "Nöjesmaskinen".
– Det finns nog inte så mycket att hitta på när det gäller grundformen. Allt har gjorts. Men i utförandet ska det vara nytt. Och svenskt. Vi undviker att köpa in utländska program och kopiera dem. Något kan väl vara köpt, men det blir övervägande egna originalprogram.
Vilket par. En norrmalmsk media-hipster som pratar om "Sex, lies & videotape" och en amerikaniserad folkhemsunderhållare som talar om "quizzar" (uttalas "kvissar"). Men det är ju faktiskt tänkbart att det i brytningen mellan dem kan komma fram utmärkt TV. Det vet vi inte förrän den 15 september, och allt är möjligt i Det Nya Klimatet.
När det gäller drama skissar Ola Olsson raskt upp en produktion som ser svindlande ut. TV4 ska alltid ha en följetong rullande. Den första, "Destination Nordsjön" i 30 avsnitt, är redan inspelad med Sonet som producerande bolag. Nästa spelas in under våren, 32 avsnitt av "Rosenholm" i skånsk slottsmiljö med gott om hästar och hästsport. Samtidigt ska en deckarserie i åtta entimmesavsnitt spelas in. Och under sommaren och hösten görs sex TV-filmer av långfilmslängd.
– Det är alltså inte TV-teater, utan en motsvarighet till amerikanska TV-movies. Enklare berättelser och lägre budget än biograffilm, som tar upp aktuella ämnen med samhällsanknytning.
Ingen utomstående förstår hur det ska gå till, menTV4 säger att det finns produktionsbolag så det räcker för all denna dramaproduktion.
"OM MAN BARA SPRUTAR IN TILLRÄCKLIGT MED PENGAR..."
En ung tv- och fillmakare som hunnit vara med ett tag säger:
– Den där reserven av oupptäckt talang överdrivs kraftigt. Det är lite kusligt att TV4 ska ha 60 procent egen produktion och nästan helt litar till en massa folk som skall komma direkt in från ingenstans eller från skolbänken. Och som skall göra bättre program än SVT har lyckats göra!
– De flesta som håller på med att göra TV i Sverige är inte särskilt duktiga - varför skulle det då finnas en hel uppsättning andra människor som är duktigare men inte har kommit igång? Och film och TV är till största delen hantverkskunnande, om man bara har kul idéer kommer man inte långt.
TV4:s marknadschef Göran Arvinius säger:
– "Vem ska göra det? Vem ska göra det?", det tjatar somliga om hela tiden. Men pengar brukar ju ha en fantastisk inverkan på varje bransch. Finns det tillräckligt med pengar kommer det också fram talang. Se på restaurangbranschen! För tio-femton år sen fanns bara Tore Wretman, men nu vimlar det av bra kragar och krögare.
NÅGRA TV-PROGRAM VI SKULLE VILJA SE
HELA SANNINGEN
TV3 var först med sitt "Stoppa pressarna", men numera har varje kanal ett massmediakritiskt magasin "Hela sanningen" skiljer sig från mängden genom att lämna studion, och använda reportageform för sina påhopp på slarviga kollegor. Varje vecka berättas "hela sanningen" om en nyhet som väckt uppseende, luckor fylls i, bakgrunder ges, källor klagar över att ha blivit felciterade och journalister klagar över att ha varit stressade. Programmet rekonstruerar nyhetsmaskinens arbete, och eftersom journalistiskt arbete i sig har en dramaturgiskt tacksam form blir programmet både spännande och folkbildande.
STORA JOURNALEN
Namnet på detta snartiga mode- och designprogram anspelar förstas på Ingrid Schreweiius klassiska lilla journalen", och hela programmet är en skamlös stöld av hennes form, idé och arbetssätt. Den enda - och avgörande - skillnaden är att det här handlar om dagens mode och design.
DISKETTSTATIONEN
Redan på åttiotalet kom datorerna in i de flesta svenskars vardagsliv, men det dröjde ett tag innan TV fattade galoppen Programledarinnan, den femtonåriga Lisa Chiang, är en virtuos hacker och en av nittiotalets stora mediakändisar Med knivskarpa och hemkänsla bevakar hon och hennes redaktion såväl hemdatormarknaden som datorteknikens användning i allt från musikproduktion till löneutbetalningar. Deras reportageserie om databrott i den svenska bankvärlden vinner stora journalistpriset och tvingar fram ny lagstiftning, samt tre bankdirektörers avgång sedan det avslöjats att de låtit skyla över en stor datoriserad stöldhärva för att inte förstöra kundernas förtroende för banken Lisas lillebror Bo har sin egen krönika, "Veckans programmeringsknep", i slutet av sändningen. {Signaturmelodin är en remix av Count Basies "Whirly Bird" som på sin tid inledde Eric Bergstens Tekniskt magasin".)
DOKUMENT INIFRÅN
"Dokument utifrån" är fortfarande något av det absolut bästa i TV, men detta nya program är ännu bättre. Den ökande arbetsmarknaden för TV-journalistik har lett till att en stor och kompetent yrkeskår har växt fram på bara några år. Här gör de TV-reportage i klassisk BBC-stil – underbart genomarbetade, konkreta, detaljerade, sammanhängande, faktakontrollerade, balanserade men hårdslående - om det nutida Sverige, från Ystad till Haparanda!
KORTFILMSBIOGRAFEN
En så självklar idé att det gick några år in på nittiotalet innan någon kom på den - sedan blev den en av decenniets stora succéer. Det timslånga programmet (med tre fasta speltider i veckan så att man kan gå till biografen när det passar en) visade till en början godbitar ur den kortfilmsproduktion som redan fanns: elevfilmer från Dl, novellfilmerna från Växthuset, entusiasters verk på Super 8 och VHS, de fria filmarnas kortfilmer som på den tiden bara visades på Filmens Dag. Men snart blev "Kortfilmsbiografen" en av de viktigaste scenerna för rörlig bildkonst i landet, alla filmare - unga som gamla - har nu börjat bombardera redaktionen med nya berättelser på högst 15 minuter {ett stenhårt krav). Många av filmerna går sedan som förspel på biograferna, etter till långfilmer i TV.
KULTURLIV
Att det var så lite som behövdes för att göra ett banbrytande kulturprogram!? Och att det skulle dröja så länge innan någon kom på det!!'? Här appliceras för första gången normalenergisk journalistisk arbetsmetod på kulturområdet. Här talas det äntligen om kultur i normalt samtalstempo, reportagens klippteknik är rapp och effektiv, och redaktionen har en förkärlek för närmast aggressiv branschbevakning. Åttiotalets schablonform för TV:s kulturbevakning – släpiga och generöst pauserande röster, till långa stillastående bildmontage och ljumt eftertänksamma syntklanger - är redan bortblåst och bortglömd.
LOKALNYTT-SVERIGE
"Sverige är inte litet, det är Stockholms som är litet och problemet är att Stockholm alltför länge har trott sig vara heta Sverige", säger programledaren en 36-årig journalist som aldrig tidigare haft ett fast jobb och som under sin långa bana som vikarie har arbetat med kommunbevakning i 112 kommuner.
1 varje program görs ett ingående reportage om en lokalpolitisk fråga någonstans i Sverige, från det besynnerliga spelet kring kommunala byggnadsentreprenader i Malmö till de parodiska förvecklingarna kring trafiksignalen i korsningen Storgatan-Smedgatan i Gällivare. "Den roligaste politik som finns är kommunpolitik", fortsätter programledaren, "många tvivlade på att det skulle gå att lansera kommunpolitik som riksmaterial - men det gick ju bra!" Jaminsann, tittarsiffrorna är skyhöga.
LOKALNYTT-EUROPA
Denna europeiska samproduktion startades med den svenska succémodellen som förebild. Här kastas vi rakt in i heta lokala konflikter från hela kontinenten - avloppssystemets förfall i Krakow, bostadssaneringen i Lyon, fifflet kring cafélicenser i Salzburg. Förbluffande spännande.
KÄNN DIG BLÅST!
Detta rasande konsumentmagasin har ibland beskyllts för att vara "infotainment", som det hette på åttiotalet, men det är ingen tvekan om att redaktionen är besjälad av äkta vitglödgad världsförbättramit. Med lättrörlig handkamera och outtröttliga reportrar jagas alltför sluga affärsmän ända in i sovrummet om det behövs för att tvinga ur dem en kommentar Redaktionens grundsyn har ibland
DE STORA SPELARNA
Nu ska vi inte låta oss luras avTV4:s annonskampanj. Om det nu blir en tredje, reklamfinansierad och marksänd svensk TV-kanal är det inte alls säkert att det är TV4 som ska ta hand om den Det finns fler stora, tunga, maktiga spelare på banan och ett intensivt manövrerande och påtryckande är i gång sedan många år. Om beslutet om en tredje kanal kommer blir det vilt slagsmål mellan elefanterna som alla har sina för- och nackdelar. Det troligaste är väl att ingen av dem får förtroendet ensam, utan att två av kamparna allierar sig, sopar mattan med de andra och vinner kanalen.
BONNIER FÖRETAGEN
Har redan långfilmskanalen SF-Succé, betal-TV som utmanar Esseltes Film-Net. Bonnier slår sig för bröstet och pekar på sin långa publicistiska tradition – Dagens Nyheter, Expressen, förlaget – och SF:s tyngd på filmområdet. Felet är bara att Bonnier redan är för starka i den svenska mediavärlden. Inte ska deras monopolliknande städning förstärkas ytterligare med en TV-kanal?, säger motståndarna
ESSELTE
Har den framgångsrika betal-TV-kanalen Fiim-Net, som visar långfilm, och den lilla programsändande satellitkanalen TV Plus, som inte gjort större väsen av sig. Dessutom stor videodistributör, med spirande verksamhet på biografmarknaden År det allt? Nej, Esselte har också ekonomisk råstyrka och en stark ambition att bli ett stort mediaföretag. Förra gången Esselte brakade ihop med Bonniers SF, på biomarknaden, slutade det med att fienderna slöt fred och delade på pengarna i bästa sämja. Kan det hända igen?
JAN STENBECK, KINNEVIK/MEDVIK
En finansbuse med massor av pengar och en uttalad målsättning att göra svenska media frispråkigare, råare och djävligare. Kan en sån få lov att vara med i en Stor Samhällsangelägenhet som en ny TV-kanal? Vem vet? Han har ju trots allt startat TV3, som inte bara har försprång på reklammarknaden utan också för ett par respekterade program, och tidningen Z, som tas på fullt allvar trots att den är rå och djävlig,
NORDISK TELEVISI0N/TV4
Det största vågspelet av dem alla, men också det bolag som mest målmedvetet konstruerats för att se ut som den självklara kandidaten till den tredje kanalen. Initiativtagaren och pådrivaren Ingemar Leijonborg är en tung och välmeriterad TV-veteran, och han har samlat fler namn av samma kaliber omkring sig. Bolaget ägs av Wallenberggruppen, LRF, SPP och Natur & Kultur – vilket garanterar såväl tillgång till kapital som bred förankring i samhällets mäktiga skikt. 1 en dödsföraktande satsning för att bevisa sitt allvar börjar TV4 sända via satellit den 15 september, med 60 procent svensk produktion.