Illustration: Carsten Oliver Bieräugel
Medan det i andra länder diskuteras huruvida ett privat cannabisbruk borde vara en juridisk fråga och vilka konsekvenser en legalisering skulle få för kriminalitet och folkhälsa, är det fortsatt tyst i Sverige. Här får man bilden av att en cannabisdebatt inte behövs, trots att drogen blir populärare bland svenskar, samtidigt som den har en fortsatt glorifierad ställning inom populärkulturen. Nöjesguiden har pratat med tre personer för vilka cannabisfrågan, av helt skilda anledningar, är viktig.
I våras gick Maria Ungdom ut med nya siffror som för första gången visade att inskrivna ungdomar har cannabis framför alkohol som huvuddrog och i Nöjesguiden och PS Communications Storstadsbarometer, en undersökning och trendspaning som 400 storstadsbor deltar i, framgick det att fler har testat cannabis idag än för fem år sedan. Utvecklingen oroar polisen som för tredje året i rad har genomfört Operation Gåsen i Stockholm, ett projekt i samarbete med socialtjänsten och Maria Ungdom för att stävja bruket. De har även börjat knacka på hos unga när det finns misstanke, men inte tillräckliga skäl för en husrannsakan.
Men ökningen kvarstår, något som också speglas inom populärkulturen. Knocked Up, Pineapple Express och Extract är bara några tittarsuccéer där cannabisbruk framställs i mer eller mindre positiva dager, tv-serien Weeds har plockat hem både en Golden Globe och en Emmy och här hemma har den omåttligt populära festivalen Way Out West frontat med bland annat Wiz Khalifa, en rappare som har döpt sitt album till Rolling Papers.
– Vi bokar artisterna utifrån deras musikaliska och artistiska uttryck, säger Joel Borg, marknadsansvarig på Luger som arrangerar Way Out West. Men det är klart att vi diggar när artister ifrågasätter och bollar upp debatter. Vi agerar hellre forum och låter parterna diskutera öppet. Lite som neutrala moderatorer, men med en twist. Upp med frågorna på bordet bara!
Bör polisens metoder för att bekämpa cannabisbruket ändras? Finns det effektivare sätt för skolan att informera unga om drogen? Borde vi rent av överväga en avkriminalisering av personligt bruk? Det är svårt för gemene man att ta ställning, eftersom frågan aldrig debatteras i Sverige. ”Jonathan”, en 26-åring som har rökt marijuana i fyra år, är dock övertygad om att populärkulturens positiva gestaltning av cannabis har haft en inverkan på hans eget bruk.
– Jag testade marijuana av ren nyfikenhet, men kunde inte dra halsbloss och upplevde därför aldrig effekten. Men för fyra år sedan blev jag erbjuden det på en fest och då gick det bättre. Jag har länge varit totalt omgiven av cannabishyllande musik och sådan populärkultur har fortsatt vara viktig nu när jag kan uppleva allt de sjunger om.
Att den populärkulturella gestaltningen har en roll i cannabisbrukets ökning tror även Per Johansson, generalsekreterare på Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle.
– Om man producerar film och tv-program som förhärligar narkotika bidrar det naturligtvis i någon mån till att problemet blir värre. Samtidigt är demokratifrågorna överordnade alla andra frågor och yttrandefrihetens ramar måste vara så vida som möjligt. Här handlar det om att ta personligt ansvar och agera i enlighet med sin egen moraluppfattning.
Om Per Johanssons svar pekar på en lagmässigt invecklad problematik är han dock övertygad om att en legalisering, som i början av juni föreslogs av bland annat Kofi Annan och Mexikos, Colombias och Brasiliens respektive före detta presidenter, inte är en fråga med samma gråskalor.
– Vissa före detta politiker driver åsikten att vi ska legalisera eftersom vi inte har lyckats bli av med missbruket helt och hållet. Men så resonerar vi inte kring andra samhällsproblem. Fortkörningen på våra vägar skapar stora problem och en hel del allvarliga olyckor, trots att vi har fartgränser och att polisen gör vad den kan för att se till att de efterlevs. Ingen skulle komma på idén att slopa alla fartgränser på grund av detta.
Per Johansson menar att drygt 200 miljoner människor världen över använder narkotika minst en gång om året. Att flera miljarder dricker alkohol och röker tobak, vilket leder till allvarliga hälsoproblem och, i alkoholens fall, våldsbrott.
– Så varför ska vi frivilligt skaffa oss att ännu mer problem genom att börja legalisera ännu fler droger? Om cannabis blir legalt, varför ska inte opium också vara det? Eller ecstasy och amfetamin? Eller magiska svampar? Vi borde istället arbeta för att minska användandet av både alkohol och tobak så gott det går och bli bättre på att hålla användandet av narkotika på så låg nivå som möjligt.
Per Johansson får medhåll från ”Jonathan” som inte heller tror att en legalisering skulle få positiva effekter.
– Nej, det skulle fördumma hela befolkningen. Se bara på vad alkohol gör med oss. Vad som behövs är en mer avslappnad attityd gentemot cannabis, som i nästan hela övriga Europa och inte minst USA. Annars säger jag som Method Man: ”As far as I’m concerned, it’s already legal”.
Någon som däremot är för en legalisering är ”Hector”, en 36-åring från södra Sverige som har gått från att ha ”pissiga jobb”, till att ordna fester och pokertillställningar, till att nu jobba heltid som cannabislangare.
– Egentligen borde jag vara emot en legalisering, eftersom det hade inneburit att mitt levebröd tog slut. Men jag ser det inte på det sättet. Händer det inte i USA, händer det inte här. Vi i Sverige kommer inte att skapa en trend.
”Hector” har nog rätt, speciellt om man betänker den legaliseringsomröstning som hölls i Kalifornien i fjol. 53,8 procent röstade nej, och enligt Per Johansson är vi ännu längre ifrån ett ja, eller ens en omröstning, i Sverige.
– Den moderna epidemin av narkotikamissbruk, som har växt till en pandemi, har sin början i Kalifornien i skiftet mellan femtio- och sextiotalet, så det är inte konstigt att missbruket är mer utbrett där än på andra håll. Vilket är bakgrunden till att diskussionerna om legalisering har förts där.
Ett av de största argumenten för en legalisering i Kalifornien var att Vita husets Office of National Drug Control Policy misstänkte att upp till 60 procent av de mexikanska drogkartellernas intäkter kom från marijuanan som såldes på den svarta marknaden. En legalisering skulle drastiskt minska kartellernas budget och därmed stoppa det drogkrig som har tagit drygt 40 000 människors liv i Mexiko sedan 2006. Det skulle också möjliggöra att skuldtyngda Kalifornien skulle kunna börja dra in miljardbelopp i skatt på cannabisförsäljningen samt bättre kontrollera drogens kvalitet. Dessutom, sa man, skulle en legalisering minska trycket på de amerikanska fängelserna där många langare och brukare hamnar helt i onödan. För de flesta är nog beredda att skriva under på att cannabisruset inte gör människor våldsamma, speciellt i jämförelse med alkohol. Vad är alltså poängen med den svenska, kostsamma nolltoleransen där polisen avråder ungdomsgårdar att anordna konserter med artister de anser vara cannabisliberala och razzior genomförs mot amerikanska rappare på besök som nästa dag ändå lämnar landet. Hur farlig är cannabis-brukaren för sig själv och för andra?
– Jag brukar röka antingen själv eller med några få vänner, berättar ”Jonathan”. Med vänner är det i ett väldigt rekreationellt, avslappnande syfte, ungefär som att man tar en öl ihop. Gör jag det ensam är det oftast vid ångest eller om jag bara har allmänt mycket att tänka på. Jag har en tendens att oroa mig, ruset får saker att bli mer hanterliga och greppbara.
En vanlig röksession brukar innebära att ”Jonathan” har införskaffat så kallade munchies – godis, frukter och juicer att dricka.
– Sedan röker vi, lyssnar på musik och kollar på serier. Det är verkligen ingen social grej, man blir rätt tystlåten när man är påverkad, men det är ändå trevligt att röka tillsammans. Men utifrån ser det nog ut precis som man tänker sig – några idioter som stirrar på en tv och äter smågodis.
Han berättar att marijuana ger ”den bästa sortens rus” och att han föredrar det framför alkohol eftersom han slipper bakfyllan.
– Det bästa är att ruset får allting att gå behagligt långsammare. Varje låt blir världens bästa och varje matbit den godaste. De enda effekterna är att man blir ”hungry, happy, sleepy”.
Men ”Jonathan” erkänner också att han har sett de negativa sidorna.
– Tidigare hade jag väldiga problem med att jag helt enkelt blev dum av det. Jag fick svårt att följa med i samtal, närminnet var nästan obefintligt och jag kunde inte organisera saker. Till slut tröttnade jag och gjorde ett avbrott i rökandet.
”Jonathan” upplevde helt enkelt cannabisrökandets vanligaste negativa effekter.
– Precis som andra berusningsdroger är cannabis beroendeframkallande, ungefär i nivå med alkohol, förklarar Per Johansson. Cannabis påverkar vårt viktigaste organ, hjärnan, på flera avgörande sätt. Särskilt utsatt är minnesfunktioner som styr inlärning och tänkande. Påverkan är särskilt stor på unga hjärnor, det vill säga under de år då många börjar röka på. Dessutom finns det en tydlig koppling mellan psykisk sjukdom och cannabis och i de allvarligaste fallen handlar det om schizofreni. Kortvariga psykostillstånd är ganska vanliga och kan vara nog så allvarliga. Därutöver finns risk för lungcancer och andra kroppsliga skadeverkningar. Cannabisröken innehåller tjära och andra skadliga ämnen precis som tobaksrök gör. Fortplantningsförmågan påverkas och foster som utsätts för cannabis tar skada av det.
Den som fördjupar sig i de vetenskapliga studier som görs om cannabisbrukets effekter inser dock snabbt att användandets konsekvenser inte är fullt så glasklara. Tobakrökare som utvecklar lungcancer röker flera paket per dag, en summa den vanlige cannabisrökaren är långt ifrån att komma upp i. Flera studier visar att marijuana är mindre beroendeframkallande än alkohol och koffein och att hjärnan är i riskzonen först vid långvarit, tungt bruk, det vill säga att användaren är hög varje dag, under en lång period. För ”Jonathan” blev avbrottet inte långvarit.
– När jag började röka igen hade jag samtidigt börja träna mycket mer intensivt och plötsligt hade alla negativa bieffekter försvunnit. Nu röker jag i mycket större utsträckning än jag gjorde tidigare, men jag tränar regelbundet och har inte känt av några av de gamla problemen.
”Jonathan” säger sig föredra ”grönt” och undvika ”brunt” för att det sistnämnda ”känns orent”. ”Hector”, cannabislangaren från södra Sverige, förklarar varför många brukare resonerar som ”Jonathan”.
– Fördelarna med brunt, eller hasch, är att det tar lite plats, inte luktar, är lätt att smuggla och lätt att langa. Det är en liten kaka liksom. Nackdelen är att det är svårt att hitta bra kvalitet till överkomligt pris för att marknaden är helt uppfuckad. Folk tycker oftast att brunt är lite pundigare, det har liksom en dåsig effekt. Man blir inte glad. Det är som opium, typ. När de utvinner hasch slänger de in råttgift, trä eller vad de än kan hitta för att göra det elastiskt. Man måste spä ut det, liksom. Det är därför inte folk vill röka hasch. Marijuana är lättare samt mer ekonomiskt att odla. Det anses även vara en harmonisk och kommersiell drog. Större profit är det också. Nackdelarna är att det tar sjukt mycket plats och är svårt att smuggla. Det är svårare att langa för att det luktar och det är dyrare att köpa in, både för mig och för kunden. Men marijuana är definitivt mer populärt. Generellt sett är marijuana som Britney Spears och hasch som Wu-Tang.
Men enligt ”Hector” är inte alltid marijuana så naturligt som ryktet påstår.
– Ett år var det kalabalik. De hade lagt glasfiber i, så att två gram kunde bli fem. Nu har de slutat med det eftersom de lärde sig från det misstaget.
Vilka ”de” är besvaras med ”branschen” och ”världsmarknaden”. Enligt ”Hector” hänger allt ihop. När poliserna ”brände ner alla fält i Marocko” sköt priserna i höjden här i Sverige.
– Cannabisförsäljningen befinner sig i en mellanperiod just nu. Stora gäng har brett ut sig och blandar ut varorna vilket har medfört en prishöjning och kvalitetssänkning. Om ett kilo högkvalitativt hasch kunde köpas för 20–25 000 kronor för tio år sedan kostar samma mängd idag 50 000. För ett kilo marijuana kan du få du betala 80 000 kronor, medan samma mängd gick för 45–50 000 i början av nollnolltalet. Stora players har åkt fast och riskerna har blivit större.
Själv är han inte rädd för att åka fast. Han säger sig tänka mer långsiktigt än andra, vilket bland annat innebär att anställa ”vanliga personer”, att enbart sälja till ”vita överklassmänniskor” och att undvika etniska minoriteter.
– Jag skäms inte för det. Det går inte att skämmas i den här branschen. I början hade jag alla som ville köpa som kunder. Gangsters, tjuvar, pundare, svenssons, svartskallar, ja hela spektrat. Efter ett tag började jag vara selektiv och valde bort människor som inte kunde föra sig eller smälta in i mängden. Det började handla mer om utseende och klass, mer om vilka jag kunde träffa i en restaurang eller utanför ett dagis utan att folk blev misstänksamma.
Han ser sig inte som kriminell eftersom han ”inte är en våldsbrottsling”.
– Sedan jag började har jag dragit upp priserna, men jag är trevligare än andra, ber om ursäkt när jag kommer för sent och är alltid korrekt med vikten. Jag är vad ni skulle kalla en blatte och är medveten om mitt handikapp. I slutändan kan man gnälla och klaga över hur människor beter sig eller så tjänar man pengar och köper sig ur sin obekväma sits. Det finns ingen moral eftersom det är kapitalet som styr. Eller som min lärare sa: ”Förlorarna skriver inte historien”.
Att tiga igen cannabisfrågan har uppenbarligen inte gett resultat och även om Per Johansson och ”Hector” är varandras motsatser, snuddar de vid en liknande slutsats.
– Jag berättar det här för er för att jag vill se om det skapar någon form av debatt, säger ”Hector”. Man får ta den chansen. Jag vill se om en debatt, i längden, ändrar folks tänkande.
– Även om siffrorna går upp för cannabis, vilket är oroande, är de fortfarande mycket lägre än för alkohol i och med att cannabis är olagligt och inte socialt accepterat, berättar Per. Men det är viktigt att diskutera de här frågorna hela tiden. Det kommer hela tiden nya generationer ungdomar och tonårsföräldrar.
”Jonathan” och ”Hector” är fingerade namn.
Amat Levin och Margret Atladottir
