Det är kö utanför klubben en fredagkväll och trottoaren är blöt efter dagens nederbörd. Basen sipprar igenom dörrspringan. Vakten står redo att släppa in, eller prompt neka, de ivrigt köande människorna som suktar efter att komma in till nattens ståhej. Det ligger som ett filter över kön, där alla låtsas kolla i mobilen. Samtidigt pågår en folkbildning där allt fler människor syns med tryckta t-shirts väl innanför dörrarna. Det är tryck som “Jag lever bara på helger" och “Systembolagets inofficiella ambassadör”. Bröstkorg efter bröstkorg radar upp rubriker som är både löften, varning och pitch i ett. Kvällens löpsedlar sitter inte längre enbart på kiosken – de sitter på klädseln.
Från bandloggor till bakfyllerubriker
Det är något extremt svenskt över hur vi använder roliga t-shirts för att utmärka oss och för att socialisera. Vi är fortfarande för blyga för att kasta oss in i främlingars konversationer, men helt okej med att bära vår livskris tryckt i versaler över bröstet. I kön till baren, på festivalområdet eller på nattbussen hem läser vi av varandra som notiser i flödet. T-shirten gör jobbet åt oss: den talar om att här står en ironisk workaholic, där borta en stolt partyamatör, två steg framför dig någon som redan planerar sin nästa bakfylla.
En gång i tiden var t-shirten en reklampelare för band, skatebutiker och ölvarumärken. Det blev populärt då det började sälja i samband med Rock & Roll-eran, något som Corren skriver om i sin artikel. Du kunde kartlägga en persons hela tonår genom att räkna antalet turnétröjor i garderoben. I dag är det mindre viktigt vilket band du lyssnar på och mer intressant vilken formulering du vill gå runt och visa upp. Det är som om vi kollektivt bytt merch mot manus: istället för loggor väljer vi repliker. Det gäller särskilt festmotiven. Den moderna nattlivströjan är ofta en blandning av bekännelser och alibin. “Jag borde inte vara här” står det på någon som uppenbart borde gå hem.
Den som bär en sådan tröja gör också kvällens tema tydligt (om än kanske bara för sig själv). Den som går på AW i kostym men smugit in en liten fyllerad på bröstet signalerar att reglerna är underförstådda men man har mentalt checkat ut för helg. På festivalen fungerar t-shirten som en slags flagga: här finns campingens inofficiella DJ, där står projektledaren som normalt sköter eventets Excel men nu vill bli behandlad som en technoguru.
När garderoben blir en nöjesbilaga
Vad säger det om oss att vi hellre trycker våra inre tankar eller våra yttersta svagheter på våra tröjor, snarare än pratar om dem? Kanske är roliga t-shirts den perfekta kompromissen mellan svensk konflikträdsla och vårt behov av att synas. Vi får vara excentriska utan att faktiskt ta ordet. Ett budskap på bröstet går att låtsas bort om stämningen inte är på topp, men är den det så har man genast ett samband, en isbrytare och en oförutsägbar konversation som kan sluta i något bra.
För tio år sedan handlade de flesta skämten om bakfylla och snabbmat. I dag blandas de med referenser till mental hälsa, gigekonomi och att aldrig riktigt logga ut från jobbet. En bra text-tisha kan fungera som isbrytare, varningsskylt och kontaktannons på en och samma gång. Det har blivit helt slumpartat vad som trycks på tröjor och man vågar visa vad man tycker på ett helt annat sätt än tidigare – vare sig det gäller en politisk agenda eller ett roligt tryck för att höja stämningen.
När kön till klubben rör sig långsamt framåt hinner vi läsa, le, döma och känna igen oss. Och ibland räcker det med att två nästan identiska tröjor möts i baren för att kvällen ska få sin story.
