Arbetarrörelsens dag, världens största sympatiorgie där alla får komma lika mycket. En dag för människor med inneboende godhet.
Men visst är det ödets ironi, att vi rödtottar som utan tvivel har stående gästlista till paradiset när jordelivet abdikerar, inte ens kommer kunna njuta av det eviga livet i uppe i det blå?
Himmelen är en djupt ickedemokratisk plats, en gudomlig diktatur om en så vill. Det är inte direkt fult där och maten är OK, men det är helt enkelt inte en arbetar-, proletär- eller ens champagne vänstervänlig miljö att vistas i. De som kommer hata sin tillvaro där med störst intensitet är givetvis alla frihetligt lagda - syndikalister, AFA-gänget och så vidare. Varje sekund kommer ägnas åt en frustrerande meningslös kamp (visserligen på mer eller mindre socialt accepterade sätt) att avsätta Gud som supreme leader. Inte en match made in heaven så att säga.
Jonas och resten av V:s mys-tåg kommer inte heller kunna uppskatta vår faders ovillkorliga kärlek till fullo. Himmelriket kommer för dom att vara en medioker upplevelse som typ funkar, men den ständiga känslan av maktlösheten inför att inte kunna förändra något på riktigt kommer aldrig att försvinna.
Trots att även sossarna firar första maj med goda intentioner så föreligger numera en allmän förvirring om vad som händer när de går i graven. Är de ens vänster längre? Det mest troliga är att de hamnar i limbo, det blir varken himmel eller helvete, bara Stefan som irrar runt efter att ha övergett allt vad ideologi innebär.
Första maj är inte en högtid för ondsinta höger-personer, illvilliga liberaler och andra Ralph Lauren-häxor. Alla på det blå-bruna spektrat har sedan länge lagt vantarna på samtliga early bird-biljetter till helvetet. Några av dom ägnar dock denna dag till att cementera sin enkla resa till dödsriket ytterligare. De som längtar så intensivt efter ett inferno att de väljer att spendera dagen på jordens motsvarigheter - Ludvika och Kungälv. Ja, alla “Ta 3 betala för 2”-vita-skjortor-på-Dressman-boys a.k.a. NMR:s finest kommer marschera i sin osaliga parad, fnissigt medvetna om att det i praktiken är en fet high-five med Djävulen. Det finns en särskild plats i helvetet för nazizter och inget passar dem bättre - där får de ju kladda med sina hakkors ifred.
Det kan kännas cyniskt att godhet inte belönas maximalt när det kommer till kritan. Det finns ett litet ljus i slutet av avloppet, det finns fortfarande några potentiella vinnare på första maj. Det är alla diktatur-lovers vars liv går ut på att tävla om ordförandeskapet i Kim Jong-Uns svenska fanklubb. Bokstavstroende marxister har på pappret alla förutsättningar för att leva “livets liv” i eldorado. Måtte de bara lägga band på sig själva och sin revolutions-fetisch hela domedags-proceduren igenom, annars blir det tyvärr dödsriket och oskön mingel-stämning med nassarna i all oändlighet.
