Det senaste året har varit intensivt för succéduon Wet Leg.
Rhian Teasdale och Hester Chambers slog igenom med Wet Leg förra året och knappast någon kan ha missat deras enorma hit som debutsingeln Chaise Longue blev. Det självbetitlade albumet kom i april och efter det har tillvaron varit en virvelvind för duon, som i princip befunnit sig på resande fot sedan dess.
Rhian: Jag tror att den som bokat in alla spelningar måste glömt bort att vi också måste sova ibland. Tekniskt sett är ju den schemaläggningen möjlig, om vi till exempel var en bukett av blommor som skulle levereras till en viss person inom en viss tid. Men det har varit mycket, vi har varit på vägarna sedan februari. Jag kan inte längre komma ihåg hur mitt liv såg ut innan turnerandet.
Hester: När du börjar vissna är det viktigt att sätta dig själv i ett glas vatten så att du kan komma till liv igen.
R: Det är aldrig ett lätt beslut att ställa in spelningar. För många fans har rest och kanske betalat för hotell. Vi skulle aldrig ställa in om vi inte verkligen, verkligen var tvungna. Men samtidigt vill vi ju ge det bästa framträdandet vi kan ge, så ibland blir det nödvändigt.
H: Vi har fått väldigt fint gensvar från fansen, de har varit stöttande. Förr var det inte lika acceptabelt att ställa in spelningar, men nu är det mer av ett samtal kring att man också måste ta hand om sig själv och sin hjärna.
R: Förut var det bara “här är mer alkohol och droger, spela din musik nu!”. Vi har också fått fina meddelanden från andra artister som kan relatera. Den solidariteten är häftig.
Innan Wet Leg bildades hade de båda gjort musik i andra sammanhang. Rhian släppte en EP under eget namn som soloartist, men bestämde sig efter det för att lägga av med musiken. Båda två hade inlett karriärer inom helt andra yrken.
H: Jag jobbade som doula.
R: Jag tog massa tråkiga jobb, typ göra-kaffe-jobb. Jag hade blivit bekväm med tanken att inte göra musik, jag ville inte göra det samtidigt som jag jobbade inom serviceyrket för det gjorde mig inte glad. Musiken jag gjorde var inte särskilt bra och jag funderade hela tiden på om den var bra nog. Då fanns det ingen poäng längre, att vara lycklig blev viktigare än att göra musik. Sen började jag arbeta som stylist och kostymör för tv och reklam, det tyckte jag om. Jag trodde att jag aldrig skulle göra musik igen. Men sen föreslog Hester att vi skulle göra musik tillsammans på fritiden bara som en hobby.
H: Vi hade våra vanliga jobb men på våra lediga dagar gjorde vi musik tillsammans. Så hade vi egentligen gjort innan också.
R: Men nu utan att sätta press på oss själva att vi skulle göra något med det. Konceptet för Wet Leg har alltid varit att bara ha kul och att göra det för att vi älskar det och inget annat.
Det hela började sommaren 2018, då duon började göra livespelningar tillsammans utan att riktigt ha något material.
R: Vi blev bokade till ett par festivaler och tänkte att vi bokar in dem och skriver musiken efter det. På det sättet blev vi tvingade att skriva något. Så vi skrev en hel del låtar väldigt snabbt och så har det oavsiktligt fortsatt, att vi improviserar. Det har blivit sättet vi skriver musik på.
När det inte gick att spela mer konserter under pandemin fanns det inget annat att göra än att spela in demos. En vän som äger en studio erbjöd sig att spela in ett par låtar gratis och duon lyckades få tag på en manager.
R: Vår manager tyckte att vi skulle skaffa ett skivkontrakt och vi bara skrattade åt honom. Men han gick runt till några bolag och Domino kändes som ett bra hem för oss.
H: Det kändes så märkligt. Jag hade inte tänkt på hur det skulle kännas att skriva ett skivkontrakt, och kunde inte förstå hur de ville signa oss utan att vi behövde spela ett gig för dem.
R: Bluffsyndromet slog till rätt hårt. Men vi ignorerade det och låtsades att vi visste vad vi höll på med. Inte för en sekund tänkte vi att vi skulle behöva säga upp oss, vi tänkte att vi skulle behålla våra jobb och kanske spela på lite festivaler. Jag minns att jag i början sms:ade min flickvän och skrev “jag vet inte hur vi ska kunna hantera det här, det är för många spelningar” och jag oroade mig över vårt koldioxidavtryck, för att vi gjorde två spelningar på en helg.
H: Så var det bara toppen av isberget.
Vad tror ni är ert framgångskoncept som gjort att ni slagit igenom?
R: Det är antagligen att vi gjort musiken utan att tänka på att någon ska höra den. Att göra musik för oss själva och för att vi tycker att det är roligt. Så det blir intressant att se hur vi tacklar nästa album, nu när vi vet att folk kommer att höra det. Just nu har vi inte tid att skriva musik. Men om en låt är tre minuter lång kanske vi kan ge oss själva, säg sex minuter att skriva den. Det borde inte ta mer än ett par timmar enligt mina beräkningar.
H: Om det tar längre tid betyder det att man försöker för mycket.
R: Exakt, då censurerar du dig själv för mycket.
Just den spontaniteten är något som genomsyrar duons musik och gör den så egen. De är sarkastiskt syrliga samtidigt som de inte tar sig själva på för stort allvar. Jag frågar om det är just så spontant låtarna kommer ut.
R: En del av det. Det är olika hur vi skriver musiken. Ibland är det bara att vi sitter helt själva och skriver i våra sovrum. Men oftast är det att vi umgås och någon får idén klockan två på natten att vi borde göra en låt. Så kom Wet Dream och Chaise Longue till. Hester kanske målar eller bakar kakor…
H: …och skriker ut improviserad text. Sen lyssnar man nästa dag och tänker “herregud”...
R: Vi har inget bestämt arbetssätt. Den här gången har jag skrivit de flesta låtarna, men Hester är en utmärkt låtskrivare. Många skriver låttexter som är klichéaktiga, men det gör inte du.
H: Och du har alltid haft ett väldigt vackert sätt att beskriva situationer och känslor. Men dina låttexter är också väldigt roliga.
Än får duon inte ledigt, de inbokade konserterna fortsätter ända till nästa sommar. 2023 ska de följa med som förband åt Harry Styles.
R: Det är roligt för han är en så stor popstjärna och vi är ett litet indieband.
H: Alla vill turnera med honom, så det känns nästan misstänkt…
R: Han kanske ville boka “Wheat Leg” men gjorde fel.
H: Till sommaren lugnar det nog ner sig så att vi har tid att skriva nytt.
R: Det är jättekul att turnera men när man bara har ett album att spela blir det inte så mycket variation.
H: Just nu tar vi allt en dag i taget, för ingenting varar ju för evigt.
