Solen lyser in mellan mina dammiga persienner och någon gång under natten har jag dragit av mig min sovmask (det är väl inte bara tanter och gubbar som använder sovmask?). Jag kravlar mig upp ur sängen, placerar fötterna på det iskalla golvet och hoppar mellan klädhögar in i duschen.
15 minuter i skållhett vatten och sedan ut i den kalla lägenheten. Jag står framför spegeln i underkläder och tittar på mig själv. Sedan öppnar jag garderobsdörren och bläddrar mellan klänningar och stickade koftor. Valet faller på en åtsittande svart klänning. Jag tar på mig diamantörhängen till. När jag tillslut lämnar lägenheten gör jag det i en beige trenchcoat, pumps i krokodilskinn, en slokhatt och stora mörka solglasögon. Jag är Audrey Hepburn.
På tisdagsmorgonen är det samma visa. Kallt golv, varm dusch, spegelbild. Jag tar på mig en t-shirt med hästmotiv och ett par tights till. På vägen ut slänger jag på mig en jeansjacka och har håret uppsatt i en tofs med rosa glitter. Mina solglasögon är formade som två röda hjärtan. Jag är Michaela Forni, åtta år gammal.
När onsdagen kommer står jag där återigen. Vem ska jag vara idag? Jag har lite bråttom, så jag drar på mig ett par blåjeans och matchar med en vit t-shirt och vita tygskor. Jag sätter upp håret i en hästsvans och går osminkad. Jag är The Girl Next Door. Men under har jag på mig ett matchande underklädesset från Agent Provocateur, med strumpebandshållare och hela kittet så när jag kommer hem på kvällen och tar av mig mina kläder är jag Dita Von Teese.
Varför jag älskar kläder så mycket? Jo, för att jag kan vara vem jag vill med hjälp av dem. En naken kropp är ärlig men med en klädd kropp kan man ljuga. Jag kan vara precis vem jag vill, allt handlar om vad jag tar på mig. Efter humör och känslor kan man klä ut sig och lura omgivningen, jag kan bära trasiga jeansshorts och hatt men inte fan heter jag Kate Moss. Det intressanta med kläder är att de bara är ett stycke tyg men ändå kan säga så mycket.
För ett tag sedan hittade jag Dasha Romanova, jag vet inte vem hon är men hon gjorde mig nyfiken. Jag fascineras av människor som lyckas skapa mode med annat än enbart kläder och för mig är Dasha och hela hennes livsstil mode. Läs min intervju med henne på nästa sida. Hon verkar vara ganska olycklig men på något sätt blir allting vackert bara man lägger ett romantiskt skynke över det. Vi är duktiga på att romantisera människor med vackra yttre men olyckliga inre, se bara på alla stilikoner genom åren – Marilyn Monroe, Audrey Hepburn och Edie Sedgwick. Tänk hur enkelt det är att måla upp en bild av dig själv genom vad du sätter på din kropp.
Förutom romantiseringen kring Dasha har jag även letat fram sommarens finaste solglasögon och uppmärksammat Barncancerfondens nya kampanj där de har valt att samarbeta med David & Martin. Mode blir extra fint när det går hand i hand med välgörenhet. Efter förra månadens kritiknummer känns det bra att uppmärksamma någonting som verkligen är bra med modevärlden.
