Vad ska man bli när man blir stor? Och hur vet man när man kommit dit? Vi träffar Anna Järvinen och pratar om livets stora frågor, men också om hennes nya skiva Sex.
Anna Järvinen har varit aktiv som musiker i snart 30 år, och inledde sin solokarriär 2007 med albumet Jag fick feeling. Nu är hon aktuell med albumet Sex – som heter så av den enkla anledningen att det är hennes sjätte i ordningen.
Hon kommer gående klädd i rock, pärlhalsband och club-blazer. Vi sätter oss på ett franchise-café i en av Stockholms gallerior, där en latte och en brygg kostar 103 kronor. Innan intervjun börjar berättar hon att hon aldrig har förstått om Nöjesguiden är en seriös tidning eller inte. Jag försäkrar henne om att jag tar denna intervju väldigt seriöst.
Hon berättar att hon precis har flyttat. När hon packade hittade hon gamla målningar från tiden hon pluggade på konstskola. En av målningarna, ett självporträtt, pryder nu omslaget till Sex. Mångsysslandet har lett henne till fler vägar än måleriet och musiken. Hon kan även titulera sig lärare, författare och programledare med programmet Anna och kvinnorna i SVT.
Har du haft en långsiktig plan, eller har du kört på feeling?
– Ja jag har kört på feeling, men jag har verkligen skämts mycket för det i mitt liv.
Varför då?
– Jag kan långsamt börja se att jag fått någonting gjort, men i min familj och släkt har nästan alla gått Handelshögskolan, och jag har känt mig som ett riktigt ufo. Jag har bara försökt hitta något, men det har inte funnits någon plan.
Som om det inte räcker läser hon för tillfället lingvistik och jobbar på en it-startup. Hon säger att hon tror att det är bra att utsätta sig för nya miljöer.
– Men det är klart att jag har känt mig hattig och ofokuserad i relation till andra som har valt en tydligare väg.
Måste man ha en utstakad väg?
– Jag vet faktiskt inte. Jag hade högsta betyg i alla språk i skolan, och jag undrar varför jag inte fortsatte att läsa språk. Jag hade varit väldigt lycklig med att stanna kvar på universitetet. Det har varit den sortens normer när jag växte upp, men jag har inte kunnat förhålla mig till dem. Men jag har gjort så gott jag kunnat på andra sätt i stället.
Det har ju gått helt okej ändå?
– Jag har fått något gjort i alla fall, tycker jag.
Låtarna till Sex började komma till liv under pandemin, och har spelats in tillsammans med producenten Lars Fredrik Swahn och medlemmar från Dungen. Hon beskriver själva skrivandet som en väldigt privat process.
– När jag sitter hemma och skriver låtarna har jag en känsla av att det finns något mer där än mitt dåliga gitarr- och pianospel. En känsla av melodier, harmonier och världar som jag kan inte förmedla verbalt. Så slutresultatet är ett grupparbete, även om jag skriver alla låtar, säger hon.
Trots det stora språkintresset är det inte texten som är det viktiga i musiken. Låtarna börjar alltid med melodi och ackord, och sen får texten understryka det melodiska. Men det innebär inte att texterna är mindre personliga.
– Det är säkert supertråkigt, men jag skriver väldigt mycket om hjärtesorg och så – men det är då när jag känner så som jag behöver göra låtarna. Vid tider när jag känner mig euforisk finns det ingen tid för det. Ofta är det så att jag befinner mig i en enorm kris, och då är det enda som hjälper att komponera – eller att teckna ibland, säger hon.
Berätta om låten Va du e ful, de helt kört för en sån som du från din nya skiva.
– Det är ett sorgligt minne tror jag. Jag kände mig ful och oönskad i mellanstadiet och kunde nog känna precis så – att det verkligen var kört för mig och att jag verkligen var för ful. Det där kan stanna kvar i en, men det kan behövas väldigt lite för att man ska tänka på något annat. Att man får vara nära någon till exempel. Vad kände du själv när du hörde den?
Jag kan känna igen mig i det. Jag upplever att du sjunger till ditt inre barn?
– Ja, tack. Det var det jag försökte säga, men jag kom ingenvart.
Anna Järvinen säger att det är ovant att prata om sina låttexter. När hon debuterade som författare med Dröm natten till idag 2020 var det fler som hade synpunkter på språket. Hon har skrivit sedan hon var liten, och känner idag att hon utvecklat ett eget språk. Nästa år släpps hennes andra bok.
Kan du berätta något om den nya boken?
– Skrivandet handlar alltid om samma sak, att försöka förstå saker genom ord, säger hon fundersamt och tillägger:
– Det handlar om att försöka förstå varför jag är lite knäpp, haha.
Handlar det om ett identitetssökande?
– Inte riktigt ett identitetssökande, utan kanske mer att förstå processer och vad som leder till vad.
Att försöka göra livet begripligt?
– Ja, det är det jag sysslar med. Jag har tandläkare och ekonomer i släkten och de tycker att jag är skitkonstig, skrattar hon och justerar pärlhalsbandet.
– De tänker att det är för att jag är konstnär, men jag försöker bara förstå mig på livet. Har man inte behov av det så kan jag förstå att det är annorlunda.
Känner du dig friare när du skriver låttexter än när du skriver romaner?
– Nej jag är lika fri överallt.
Du känner dig inte begränsad av omständigheterna runt omkring dig?
– Jo men det gör jag visst det. Där kom du åt mig, säger hon och fortsätter:
– Jag får ibland frågan hemma om jag inte kan skriva mer som jag pratar. Jag kan vara ganska tydlig när jag diskuterar hemma, och ibland har jag tänkt att jag kanske censurerar mig själv i skrivandet. Då har jag försökt att vara tydlig i konsten men det har inte fungerat, än så länge i alla fall.
I november åker du ut på turné med Fredrik (Swahn) och Dungen. Vad ser du mest fram emot att spela?
– Jag vet inte, vi har inte börjat repa än. Det är nästan omöjligt att få till reptider med de här människorna. De är så populära och är aldrig hemma. Men vi ska ha en releasekväll, och då blir det nästan som ett öppet rep inför folk. Men det brukar gå bra.
Sex kommer ut 18 oktober.
