
Jag gillar att plockar isär saker. Kronografer, klockor, människor. Jag gillar insidan.
Jag anser My darling you, förutom att vara ett fantastiskt bandnamn, ha den mest intressanta insidan just nu. Deras Everything, alright!? är, vågar jag säga, något av den mest omedelbara, direkta, livsbejakande populärkultur som drabbat mig.
My darling you är Klas Hermansson och Christoffer Johansson. De är 23 år gamla och bor i Alingsås och Göteborg.
Klas och Christoffer träffades första gången på en fest i Alingsås för sex år sedan. Christoffer flyttade till Göteborg för att studera och efter ett år flyttade Klas in hos honom för ett år av egna studier.
Jag ställer några frågor till Klas.
Vad finns det för mening med att ha ett popband 2006?
- Det är väl nog samma mening som andra år. Har man nåt som behöver göras så ska man göra det. Och när det är gjort får man släppa det och gå vidare.
Er direkta stilistik, är den avsiktlig?
- Om du syftar på musiken som rak och direkt så är den avsiktlig. Min första idé med MdY var att ta bort pauser, uppehåll och pynt och bara låta berättelsen berättas och sen slut.
Är jag naiv om jag tror att ni skriver väldigt spontant, eller är allt noggrant uttänkt och en del av en större plan?
- Nej, hyfsat spontant är det nog, men det ligger ett visst arbete bakom händelserna som texterna berättar om.
Vad skulle ni helst säga att ni identifierar er med om man snabbt ska få en
bild av vad för slags människor ni är?
- Utekvällar, innekvällar, dagen efter.
Ser ni popmusik som en konstform? Alltså, ser ni er själva som konstnärer?
- Givetvis är popmusik precis som annan musik en konstform. Men vi försörjer ju oss inte på den så man får väl säga att än så länge har vi titlarna "lagerman" respektive "student".
Vad inspirerar er?
- Utekvällar, innekvällar, dagen efter. Diskodans, en trumrytm, en promenad hem sent på natten och sånt. Och ljud. Och antagligen ungefär all musik och allt annat man utsatts för.
Vad anser ni om det nutida musikklimatet?
- Det ser inte så dumt ut. Om man letar lite.