Allt jag vill ha är ett glas champagne 



13:34 19 May 2023

När Porsche har blivit linsgryta till och med för Isabella Löwengrip skiner drömmen om ett liv fyllt av glitter och glamour starkare än någonsin. Amanda Rönnell fick i uppdrag att lajva lyxliv. Det här är hennes historia.

Världens rikaste man är numera Bernard Arnault, vd för det franska lyxkonglomeratet LVMH och så vitt jag vet inte släkt med Jean-Claude Arnault. Forbes årliga granskning för 2022 visade att Bernard Arnault petade ner Elon Musk till en andraplats bland annat genom att försäljningen av lyxartiklar som dyra klockor, exklusiva väskor och champagne har skjutit i höjden.

LVHM omfattar 75 varumärken, bland annat Louis Vuitton, Christian Dior, Tiffany & Co och Dom Pérignon. Bara Louis Vuitton har som exempel fördubblat sin försäljning på fyra år och i april rapporterade Bloomberg att LVMH blev det första europeiska bolaget att värderas till över 500 miljarder dollar. Lyxen verkar alltså vara hetare än någonsin – för dem som har råd med den.


Bernard Arnault


Nyligen gick Isabella Löwengrip ut med det förfärliga beskedet att hon tvingats byta ut sin Porsche och börja frysa in linsgrytor för att få slantarna att räcka till. Jag drabbas av ett ångestknip i magen. Kommer jag aldrig få fukta mina läppar med champagne och spatsera genom valvtäckta sekelskiftesvåningar? Och är lyxlirarna lyckligare än sådana som jag, som hasar sig fram mellan utbetalningarna från CSN? Jag bestämmer mig för att fråga John Magnus Roos, konsumtionsforskare vid Göteborgs universitet och docent i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde.

 Kan du definiera lyx? Vad betyder det ordet egentligen?
 
– Jag skulle definiera det som är sällsynt och står högt i kurs. Det som inte alla kan tillgå och som bara få har möjlighet att införskaffa, det anses vara lyxigt.

Nu den senaste tiden har man kunnat läsa om den så kallade läppstiftseffekten – att försäljningen av läppstift går upp i tuffare tider. Kan du förklara detta?
 – När remmen dras åt så har vi ändå ett behov av att uttrycka och särskilja oss från andra. Det är en viktig del av vårt välbefinnande, att vi får uttrycka vår identitet och våra värden.Vårt utseende är helt enkelt viktigt, men kanske särskilt i den tiden vi lever i nu. Och även om det är tufft så kan man köpa ett läppstift för att göra skillnad och variera sitt utseende.

 Vad kommer då hända med lyxen i Sverige nu när det är knapert?
 
– I ekonomier som är mindre utvecklade än Sverige, som har en större medelklass och väldigt få i överklassen, är just hur man ser ut och hur man uttrycker sig den stora skillnaden. De som tillhör medelklassen där vill klä sig och använda samma kosmetika som överklassen. Då blir det mer tydligt med sådana symboliska attribut jämfört med ett land som Sverige, där i stort sätt alla har kunnat köpa kosmetika och kläderna som de har velat ha sedan 90-talets kris fram till idag. Men eftersom alla har kunnat göra det blir det inte lyxigt på samma sätt, utan då kommer andra saker som hållbarhetsaspekten och antikonsumtion. Går vi in i en kris kommer förmodligen den materialistiska lyxen återigen få större betydelse, för att urskilja de få som har råd från den stora massan.

 Vad är det för känsla eller kick man får av att köpa eller avnjuta en lyxig produkt?
 
– Det handlar mycket om att man tycker att man är värd detta. Man sliter och jobbar så hårt så då känner man att man är värd den här löjrommen eller kosmetikan. Det är ett avtal man skrivit med samhället på något sätt. När jag skaffat denna utbildning och inkomst så ska jag också få ut något av det, annars fanns det ingen mening med det där.

John Magnus Roos. Foto Isak Lundmark

När jag köper Garants olivolja i stället för Eldorados känner jag mig väldigt lyxig. Det kanske i och för sig mest säger att något är väldigt fel på mina prioriteringar. Men är lyx egentligen bara relativt? Kan man lura sig till att få de positiva effekterna av att känna att man ”lyxar till det”?
 –
Det är intressant det du säger där, och den där känslan av lyx kan komma även om ingen ser dig använda den här olivoljan. Att du har den i din hand och häller i stekpannan liksom – det är ju en känsla också – att jag har möjligheten att göra detta. Det är klart att det handlar om vilka valmöjligheter man har och vad man tror att andra gör. Om du vet att alla dina andra studentkompisar har Eldorados olivolja kommer det få dig att känna dig än mer lyxig än om de hade haft något mer exklusivt. Det beror på vem vi jämför oss med, vår referensgrupp. Överlag har vi en tendens att jämföra oss uppåt – alltså med dem som vi uppfattar som "bättre". Sådana jämförelser bidrar dock ofta till sämre välbefinnande. Sedan skulle jag vilja säga att det är relativt över tiden för dig själv, och lycka och välbefinnande uppstår väldigt mycket i förändringen när man byter upp sig. När du går från Eldorado till den andra kommer det generera de positiva känslorna och även lyxkänslan, de här olika positiva emotionerna hänger ju ihop, och är ibland svåra att särskilja från varandra.

Ett av de första bråken mellan mig och min partner handlade om smörgåspålägg. Jag beskyllde honom för att aldrig ha tomater hemma att ha på mackan, och sedan dess har jag inte fått en lugn stund. I denna konflikt representerade jag å min sida vardagslyx, medan min partner lydde efter doktrinen ”vardagen är ändå förfärlig så varför lägga pengar på tomater, när min måndagsmacka ändå kommer göra mig deprimerad”. Det hela blev en konflikt kring värderingar. Kanske är jag en liten smygsnobb ändå? Steget från tomater på Garants frörost till ostron på Stureplan har aldrig känts så litet.

 Är lite vardagslyx viktigt för ett gott liv?
 
– Det tillför ju någonting. Vardagslyxen är viktig på det sättet att det är så pass ofta förekommande. Sedan är det framförallt de stora upplevelserna, som kallas för ”peak experiences”, som gör att välbefinnandet påverkas. Det är det vi minns länge som sätter prägel på vår tillvaro. Till exempel folk som går all in en kväll och bjuder hela baren, och sätter sprätt på hela sin lön. Det kan verka dumdristigt, men kan faktiskt vara fullkomligt emotionellt rationellt. Överlag är det de stora händelserna, inte vilken olivolja man har, som påverkar hur man mår. Man vänjer sig ganska fort med vardagsgrejerna.

Fan då. Jag som trodde att jag hade rätt livsfilosofi. Jag får väl helt enkelt lägga allt mitt krut på att skapa en ”peak experience” i stället. Det är dags att klassresa. Jag måste testa på lyxlivet. Och var peakar man annat än i en sekelskiftesvåning på Östermalm, med utropspris på 35 miljoner? Jag köper en hårgelé från Normal, som kommer i en stor genomskinlig burk och ser ut som slime. Jag skopar upp en handfull av den tjocka geggan och drar fingrarna genom håret. Backslick. Jag är redo för Östermalm.

Jag vet att folk har gjort sånt här förut. En artikel som får agera förebild är Jag gick på Margaux Dietz lägenhetsvisning – för att jag är kär i influencers, där ETC-journalisten Johan Svenson drömmer om att bli Dietz pojkvän och förundras över hennes små pastellfärgade tetra pak i kylskåpet som färgmatchar andra detaljer i våningen, och fantiserar om att leva denna dröm. En annan är när Frej Larsson, Simon Gärdenfors och Joy M'Batha i programmet Samhällsjudo utnyttjade en exklusiv lägenhetsvisning till att ställa till med fest i den aktuella våningen med argumentet att man såklart måste få provbo en lägenhet som kostar så mycket pengar. Bland annat drack trion öl och lagade omelett med pinjenötter vilket resulterade i en anmälan om hemfridsbrott. Riktigt så långt hade jag emellertid inte tänkt gå den här gången.

När visningen närmar sig börjar nervositeten komma smygande. Får verkligen vem som helst gå på visning av en av Stockholms flådigaste lägenheter, utan en bråkdel av pengarna som behövs? Som någon som aldrig varit på en visning av en bostadsrätt över huvud taget dyker många frågor upp. Hur många kommer att vara där? Kommer det komma täta kändisar och influencers? Mardrömsscenario att det bara är jag, mäklaren och en östermalmstant som måste föra samtalet.  Kommer de kunna vittra sig till att jag egentligen är fattigt trash? När dagen väl kommer försöker jag klä mig så rikt som möjligt. Det går åt helvete. Min slitna kavaj som jag fyndade på Emmaus för 50 spänn förra året gör inte tricket. I panik springer jag till Stadsmissionen på lunchen, och letar febrilt efter något som skriker arvtagerska, eller möjligen pappas pengar. Jag fastnar för en grön, snäv sextio- eller sjuttiotalsklänning med bälte för 150 spänn. ”Signalerar den arvtagerska eller hipster?” Skriver jag och frågar mina vänner. Den får grönt kort för potentiell arvtagerska. Det är dags.
 – Här har vi en terrass, det är sällan man ser på en äldre lägenhet. Oftast är det bara en liten balkong. Och här har man perfekt sol, till 11 på kvällen har man sol här.

Mäklarens röst ekar i våningen på över 250 kvadrat och mer än tre meters takhöjd. Jag befinner mig i en lägenhet på Rådmansgatan, och jag är inte ensam. Minst tre andra sällskap är där, som vant spatserar runt och inspekterar de marmortäckta köksöarna.

20230503_173527-2.jpg

Något av det första man möts av när man går in i lägenheten är en inglasad monter med tre maskeradmasker. Jag blir obekväm av de tomma ögonen som stirrar hotfullt på mig och vänder mig hastigt om, och får syn på ytterligare en inglasad monter med drycker. Till min förvåning huserar den ingen Dom Pérignon, utan billigare förfriskelser som alkoholfri Herrljungacider. Vem fan dricker det? Kanske har även ägaren av denna golfbanestora våning tvingats byta ut sina dyrgripar till linsgrytor? En flaska Chablis återupprättar balansen någorlunda. 

Jag kikar runt och försöker se ut som att den inbyggda bastun i anslutning till mastersovrummet inte är något särskilt. I östra flygeln har alla tre sovrum varsin kakelugn. Jag funderar på om det blir kallt i de tre andra rummen som inte är utrustade med en sådan nödvändighet. En behaglig doft av granskog sprider sig från samtliga tre badrum, som av någon anledning är inredda med svart porslin och mörkbruna stenväggar vilket ger en lätt klaustrofobisk känsla. Jag närmar mig den kostymklädda mäklaren och vågar mig på mitt charmigaste leende.

 Vilken underbar våning!
– Ja, visst är den fantastisk. Den är så ljus för att det är så mycket fönster.

Han pekar på den stora terrassen som vetter ut mot takåsarna och säger:
– Och det här är ju byggt samtidigt som huset byggdes, men under taket, ni ser att taket börjar där nere. Så det är därför man får känslan av djupa fönsternischer och så vidare. Dåtidens vindsvåning så att säga.

 Jag har läst att när man går på visning ska man fråga om hur många som har bott i bostaden tidigare. Så jag frågar just det.
 – Det vet jag inte, för lägenheten har ju funnits i 100 år. Det kan jag faktiskt inte svara på. Föreningen bildades någon gång på 1980-talet. Sedan dess kanske det är tre eller fyra. 

Juste. Sekelskiftesvåning. Dum fråga.
 – Nuvarande ägare har bott här sedan 2017. Det var den tidigare ägaren som renoverade allting, så han har inte gjort så mycket förändringar sedan han har bott här. Men nu har hans tre barn alla flyttat ut och fått varsin lägenhet. Så då tyckte han att det var lite stort för en person, så det är därför han säljer.

 Det kan man ju förstå.
– Ja, och det är bra för en familj. För det finns ju bastu och många sovrum och gästrum.

 Vad tror du de är beredda att släppa den för?
 –
De har ju sagt att de vill ha 35 miljoner. Men om du ger ett bud kommer de säkert att lyssna på det. Det är ingen som har lagt bud hittills.

 Men det är ganska många spekulanter här.
– Ja, det är det ju. Men vi får väl se. Det börjar bli vår och många har sålt sina hus och sådär, så man märker ju att det är lite mer intresse. I början på året var folk väldigt avvaktande, och det var ju för att man ville se vad som skulle hända med prisutvecklingen. De stora våningarna har inte påverkats riktigt lika mycket eftersom att utbudet är så dåligt, av bra lägenheter. Mindre lägenheter har påverkats ganska mycket, eftersom målgruppen lånar en större andel av köpet.

 Är det en musiker som har bott här tidigare? Jag såg att det fanns en musikstudio.
 
– Nej, jag tror bara att han tycker om musik väldigt mycket. Han jobbar med aktier.

Om ni trodde att det skulle komma någon moralkaka eller smart slutsats här så trodde ni fel. Jag har försökt förstå mig på lyxens innersta väsen, pratat med en expert och gått på östermalmssafari.
Några dagar efter visningen får jag ett sms från mäklaren. Han frågar om jag är fortsatt intresserad. ”Tyvärr är det lite ont om pengar just nu” svarar jag och tittar ut över takåsarna från min studentlägenhet. Jag tar en tugga av min macka med körsbärstomater och känner mig ändå ganska nöjd. Om jag kan lura någon till att tro att jag har 35 miljoner på banken kanske det är nästan lika bra som att faktiskt ha pengarna?

 

Stad: 
Kategori: