SCUM-manifestet upprör. Foto: Jonas Jörneberg
”Akt ett är snart slut. Akt två är resten av era liv.” Både hotfullt och hoppfullt låter det när Andrea Edwards säger det – ungefär som uppsättningen i stort, den som blev den mest omdebatterade teaterhändelsen hösten 2011, Turteaterns och Counterforce Produktions uppsättning av Valerie Solanas SCUM-manifestet. På ena sidan av debatten är de extremfeministiska manshatande SCUM-bokstavstroende mördarkvinnorna, på den andra är de feministhatande SCUM-bokstavsläsande vita heterosexuella näthatstrollen. Eller? Nä. Varken den ena eller andra falangen verkar åtminstone representerad i foajén före föreställningen. Vi är alla möjliga typer som väntar tillsammans. Ändå kryper mörkret från den kärrtorpska vinterkvällen utanför in i mitt sinne. Jag tänker på hat i allmänhet och teaterhat i synnerhet. På att teaterhatare verkar ha gått från att vara någon som ”typ inte gillar vuxna människor som låtsas” till någon som hotar en förortsteater så att de behöver polisbeskydd, eller amerikanska mansrättsaktivister som betalar 1 000 dollar för personliga uppgifter om kvinnorna bakom SCUM i Göteborg förra året.
Då är det skönt att se Edwards framföra Solanas text. Den bjuder också på mörker, riktigt svart mörker, det vet alla som har läst den. Men också på mycket annat, och Erik Holmströms uppsättning och Edwards spelton är så tydligt undersökande, öppen, humoristisk, satirisk, kommunikationssugen, varm – (ja, faktiskt) – att det hotfulla blir hoppfullt. Efteråt är det i stället teaterns kraft jag tänker på, när jag går ut i vinter- mörkret och den pågående andra akten.
1 SCUM-manifestet
Counterforce Produktion, Turteatern, till och med den 10 maj
Alltså, ett av de oundgängliga teaterbesöken denna höst. Om du vill kunna delta i debatten. Eller om du inte kunde bry dig mindre om debatten och bara vill se bra teater. Turteatern har lagt in några extra- föreställningar före jul (till och med den 21 december) och 2012 innehåller ytterligare speldatum (den 10 januari–10 maj).
2 Hjärtkniparen
Zirkus Loko-Motiv, Teater Giljotin, till och med den 18 december
Extraföreställningar här med. Konst- och performancegruppen Zirkus Loko-Motiv verkar ha hittat hemliga underjordiska gångar på Teater Giljotin och tillsammans med över 20 aktörer, artister och konstnärer fyllt de med skrotestetik, musik, video och skeva teatertablåer som hyllar Boris Vians surrealistiska roman från 1953. Jag underkastade mig allt (från att vandra genom en livmoder till att krypa genom en liten, liten lucka i källarväggen) och föreslår att du gör detsamma.
3 Gregorius
Stadsteatern, till och med den 16 maj
Vilken intertextualitetsfestival! Stadsteaterns Gregorius är Emma Buchts uppsättning av Erik Uddenbergs dramatisering av Bengt Ohlssons parafras på Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas. Jo, där blir det en hel del mellanrum i lagren som kan få det att svänga, och Johan Rabaeus vet hur man spelar på svänget med rösten.
4 Säkert! & Klungan – hemvändarkväll
Södra Teatern, Cirkus, den 20–21 december
Jag fattar väl ingenting, men ni hitflyttare med vemodskantat band till en hemstad utlovas en speciell upplevelse av denna hemvändarkväll för vilsna själar. Fast så mycket fattar jag att om du ännu inte har sett Klungans Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter bör du ta den här chansen. Du får en konsert med Säkert! på köpet.
5 Tjuvar
Dramaten, till och med den 28 december
Det spelas liksom alltid en tysk, skruvad samtidskomedi någonstans på en svensk teaterscen. Och den här är rätt trevlig (lite skilsmässa, bedrägeri, självmord och källarvåld) och med en lyxig ensemble, så låt du Dea Lohers Tjuvar stjäla lite av din tid.
