Ni kan historien vid det här laget: hur Robert Diggs, som senareskulle komma att kallas RZA, flyttar med sin mamma till New Yorks Staten Island och börjar hänga med sina kusiner Russel Jones (Ol' Dirty Bastard)och Gary Grice (GZA), som redan börjat skriva små rhymes om tuttar, pengaroch drömmar. Hur vännerna tittar på kung fu-matinéer på fyrtioandra gatan iManhattan och lånar namnet Wu-Tang Clan från favoritlegenden iShaolin-filmerna. Hur RZA slukar ett par utflippade böcker skrivna av enutbrytargrupp ur Nation of Islam kallad the Five Percent Nation, som hanhittar i GZAs lägenhet. Fullkomligt vansinniga böcker som förenardomedagsprofetior med omvänd rasism och mystisk numerologi; ämnen somsenare kommer att dyka upp i klanens texter.
Hur hemmakvarteren i mitten av 80-talet fylls av crack medan medlemmar som Ghostface Killah, InspectahDeck, Killah Priest, Method Man, U-God, Masta Killa och Raekwon knyts tillklanen, och krampaktigt håller fast vid musiken medan de lever ettskräckfyllt ghettoliv som knarklangare. Och hur de lämnar den ruffligabakgrunden för att möta en internationell publik som världens genom tidernastörsta hiphopgrupp.I slutet av 80-talet och början av 90-talet skriver RZA och GZA undervarsitt kommersiellt solokontrakt. Under namnet Prince Rakeem släpper RZAden ganska löjliga tolvan Ooh, I Love You Rakeem, medan GZA släpper deninte helt lyckade fullängdaren Words From the Genius. Men en förtvivlad RZAinser att det finns en bättre väg bort från gatorna och våldet, och medstora visioner för ögonen ber han var och en av de övriga åtta medlemmarnai klanen om 100 dollar för att finansiera inspelningen av en tolva, ProtectYa Neck. När den kommer ut 1992, genom gruppens egen distribution, blir denen omedelbar succé, och året därpå skriver gruppen på ett synnerligenfördelaktigt kontrakt med skivbolaget Loud.Idag är det över tre år sedan debutalbumet Enter the Wu-Tang (36 Chambers)nådde butikerna och gjorde klanmedlemmarna till hiphopvärldens främstagunstlingar. Men att uppföljaren kommer först nu beror inte precis pålathet eller skrivkramp.
Killah Priest har varit med på en John SpencerBlues Explosion-remix, Method Man har rappat med Mariah Carey, RZAs egengrupp Gravediggaz har givit ut en stark fullängdare, och en drös soloalbum- producerade av RZA och med gästframträdanden av klankompisarna - harkommit ut: med Ol' Dirty Bastard, Raekwon, Method Man, GZA och senastGhostface Killah.Såväl rhymes som sound är naturligtvis lika signifikativa som alltid närWu-Tang Clan nu äntligen följer upp den bejublade debuten med ett packatdubbelalbum. Samplingarna är mörka och filmiska, delvis hämtade från kungfu-filmer men ibland verkligt oväntade, som de underliga stråkarna iReunited. Hårda beats möter klirrande pianoslingor.
Rapen är som alltidaggressivt framåtlutad och texterna ungefär hur långa som helst. Varjeliten ingrediens som gjort Wu Tang-Clan till världens ledandehiphopkollektiv finns med i ljudbilden. Men trots att RZAs geni hastigtglimtar förbi i vissa partier kan jag inte komma ifrån saknaden över denoerhört innovativa fingertoppskänsla som präglat de tidigare utgåvorna.Känslan hos blödande fingertoppar. Den här gången är det lite för mycketsymfonihiphop och lite för lite minimalistisk frenesi, även om enstaka spårsvarar mot de gigantiska förväntningarna.
Skivbolag:
Artist:
