När hörde du sist ett genuint lekfullt The Rolling Stones på platta? För det är precis vad som sker när gubbarna är försjunkna i sina favoritspår från bluesens 50-tal. Musikaliskt är det extremt konservativt, det kan vara rent av svårt att hitta bandets rocktradition ibland, men genom att hålla hårt i tyglarna släpper de loss än mer inom de givna ramarnas bekvämlighet. Och frågar du Rolling Stones är det inte främst gitarren som förmedlar blå ensamhet, utan munspelet, ett instrument vars livskraft består av en ensam persons andetag.
Produktionen osar värme och läder som tar dig närmre Rolling Stones än att hänga vid kravallstaketet på Ullevi. Blue & Lonesome låter bokstavligt talat som att du har en ensamkonsert med dem: en livekänsla starkare än vad många livealbum kan förmedla.
