Standardiserad blues kan vara svårt att få engagerande. Musikstilen som sådan behärskar Suzi Quatro mer än väl genom en otrolig karriär, men resultatet blir lätt tafatt när materialet låter mer som en jamkväll på den lokala bluespuben än en faktisk platta med grymma musiker. Inte för att ljudkvalitén brister, utan att det helt enkelt är tråkigt. I vissa spår, likt Bass Line finns det ändå ett melodisk vikt som viker in lite mot ett poppigare sound, något som bryter upp den annars alldeles för trista andan av seg blues. Detta är inget album som ska ta med dig på en utforskande artistisk resa, det förstår jag, men lite mer bett hade Suzi Quatro kunnat få med.
Skivbolag:
Artist:
