När jag var elva år åkte jag och min klasskompis Thomas genom hela Stockholms tunnelbanenät under en och samma dag. Vi hade planerat det noga, och visste precis vid vilken ändstation vi var tvungna att springa för att hinna med tåget i andra riktningen och var vi lugnt kunde sitta kvar. Inte ens när andra skolkamrater hånlog åt projektet förstod jag att det utklassade både frimärks- och skivsamlande i nördighet, och att det inte var något att vara stolt över.
Del två i Sufjan Stevens livsprojekt att på 50 skivor skildra varje amerikansk delstat gör mig lättare till sinnes, för den sortens universitetsöverliggare får till och med mig att framstå som en cool kille. Den första skivan i serien skildrade hans uppväxtstat Michigan, men Illinois är inte lika hemtamt, så för att kunna ge en rättvisande bild läste han nogsamt in sig på historia, Abraham Lincolnbiografier och Saul Bellow. Sånt beteende, tillsammans med en jobbigt fyndig skivtitel, en fäbless för operetter och avancerade musikaliska interludes, och låttitlar som [I]Let's Hear That String Part Again, Because I Don't Think They Heard It All the Way Out in Bushnell [/I]gör att alla alarm varnar för att Sufjan Stevens är en riktig smärta där bak.
Men Sufjan Stevens är också en fin sångare, en extraordinär arrangör, en melodisnickare av rang och en talangfull multiinstrumentalist, med piano, banjo och gitarr som huvudinriktning och med poäng från enstaka kurser i trumpet, klockspel och till och med piccoloflöjt.
Titelspårets snygga pop med lätta stråkar och staccato-blås, liksom den paradoxalt smidiga akustiska gitarr som Sufjan Stevens har som grund för sina obehagligt detaljerade teser om seriemördaren [I]John Wayne Gacy Jr., [/I]är betydligt muntrare än hans tidiga skivor. På saliga [I]Jacksonville [/I]och [I]Chicago, [/I]den enda Illinois-plats han faktiskt besökt, brakar han fram med stora körer som sin egen Hidden Cameras.
Men flera storslagna orkesterstycken fungerar som transportsträckor, och när en späckad föreläsning blir längre än 40 minuter tappar åhöraren koncentrationen, trots att didaktiske geografimagister Stevens vet att torra fakta bäst presenteras på ett humoristiskt sätt. Som så många andra akademiker har han svårt att hitta balansen mellan sina fakta och sin ännu torrare humor, och trots en klase utmärkta popsånger vinglar Sufjan Stevens illavarslande ostadigt på [I]Illinoise.[/I]Skivbolag:
Artist:
