Kan en olyssningsbar skiva vara bra? Momus har ofta briljanta idéer. Efter att ha blivit stämd 1998 för låten [I]Walter Carlos,[/I] en låt om [I]År 2001-[/I]kompositören Walter Carlos som bytte kön och blev Wendy Carlos, så har Momus, för att kunna betala rättegångskostnaderna, valt att göra en skiva som bokstavligen är ett beställningsverk.
För en summa på 1 000 dollar vardera erbjöd Momus 30 personer som anmälde sig på hans hemsida att få en specialskriven sång som han nu gett ut på en dubbel-CD. Momus-fans världen över har via mail berättat om sina liv, sina drömmar, och sedan fått en popsång av Momus på tre minuter; en sång som bär beställarens namn som titel.
Bland de 30 namnen finns också två mer kända Momus-fans. Här finns japanske popgurun Cornelius (Keigo Oyamada) som för sina 1 000 dollar bad Momus att skriva en sång om hans två katter, Caesar och Nova. Här finns också konstnären Jeff Koons som gav följande instruktion: "Just approach me as if I were a morning cereal box packaged and marketed as ultimate optimism to help everyone have a good day".
Som sagt, en briljant idé. Men problemet är att det nog bara är beställarna själva som har något nöje av att lyssna på resultatet. Momus sitter lutad över vad som låter som en Casio-synthesizer och krystar fram texter till tämligen obefintliga melodier. Betydligt mer intressant ska det bli att se Benno-redaktören Stefan Zachrisson som enligt envisa rykten ska uppträda som Momus i höstens [I]Sikta mot stjärnorna.[/I]
Skivbolag:
Artist:
