Är man uppvuxen på bootlegkassetter med Jesus & Mary Chain-konserter är det svårt att låta bli att falla handlöst för ett band som pratsjunger på bred skotska. Men Arab Straps musik har större behållning än dess dialekt. Deras andra album [I]Philophobia[/I] är ett mörkt, vemodigt temaalbum om rädslan för kärlek. Texterna handlar i stora drag om två saker: dålig sex - eller halvdålig sex. De bryr sig inte om att komponera refränger eller bärande melodier. Men till skillnad från debutskivan, som med undantag för den lilla hiten [I]The First Big Weekend[/I] mest innehöll förstrött fingrande på mollstämda gitarrer, verkar de inte längre rädda för att göra riktiga låtar. I [I]Piglet[/I] berättar "sångaren" Aidan Moffat om svartsjuka. Han tjuvtittar i flickvännens dagbok och upptäcker att en killkompis sovit över hos henne. Han citerar hennes bortförklaring gång på gång: "I didn't shag him, he slept on the couch", för att slutligen konstatera att hon bedragit honom.
Älskar man Tindersticks (och det gör man ju) är det svårt att låta bli Arab Strap. Även om de musikaliskt ligger närmare de mer lågmälda banden på den amerikanska lo fi-scenen, så delar de samma fascination för tragikomiska kärleksberättelser och förbryllande vackra icke-melodier. Deras vemod är aldrig storslaget, högljutt eller sentimentalt. Det är kargt och ödsligt, diskret utsmyckat med träffsäkra pianoslingor och snygga, elektroniska rytmer. [I]Philophobia[/I] är den här sommarens [I]Curtains[/I].Skivbolag:
Artist:
