Orgonon

admin-kollegorna 14:32 25 May 2000
Det var en gång en fransk musikkompositör som hette Serge Gainsbourg...Alla kort jag sett på honom har bestått av fyra fasta komponenter: Sergesjälv, en rykande cigarett i hans högra hand, ett glas whisky i hans vänstra hand och till sist en sockersöt ung blondin med långa lösögonfransar vid hans sida. France Gall, Jane Birkin och Brigitte Bardot är några av dem som ofta fanns i hans närhet och som han skrev sina mest ljuvliga popsånger åt - och de lyckades alltid framföra sångerna på samma oskuldsfullt sensuella sätt. Men nu är Serge död, Brigitte en galen högerextremist, France säkert fembarnsmor, Jane har fått bruna tänder och snart är det år 2000 och allt de gjorde bortoglömt. Om inte Laila France kan ändra på den saken. Hon är en halvasiatisk parisienne som framför ren och ljuv cocktailpop, med en lätthet och fräschör som jag inte hört likheten av på länge. Plötsligt känns Pizzicato Five och hela den japanska easymaffian som ett gäng gamla proggrävar som gått på bebismaskerad. Lailas franska accent och sköra stämma svävar över de vackra arrangemangen, och de banala texterna låter bara pluttiga. Old school-cocktailmuzik som Serge säkert skulle ha utbringat en skål för.
Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner