Molly Nilsson bor i Berlin och gör skönt DIY-ig electro, skriven och inspelad hemma i lägenheten i Neukölln. Jag älskar hennes Nico-djupa röst, den opolerade känslan och de personliga men aldrig privata texterna. Den här gången är produktionen mer storslagen än tidigare, mer glitterdisco än robotsynt. Låtarna handlar om att bli gravid, om att älska sin kropp och om att Lovers are Losers, alltid ärliga hellre än förskönande. 1995 är en pampig tillbakablick, Bus 194 (All there is) är studsigt melankolieuforisk medan My Body är nervig dramatik. Dessutom är omslaget så himla snyggt.
Skivbolag:
Artist:
