Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.
Solodebutanten Michaela Åberg är en av dem som har lyckats att pricka rätt. På sin första EP Merry Crisis har göteborgaren laddat med kraftiga och distade gitarrer, som snabbt får kroppen att slappna av.
Här målas en sorgsen berättelse om ett uppbrott och ett svek. Men med det sagt är berättelsen även fylld med ilska, vilket kan hjälpa en att ta klivet vidare i livet. De hårda trummorna förstärker vreden - samtidigt som trummandet blir en efterlängtad våg, som sköljer över oss med ett inre lugn.
Textraderna är säregna och kreativa, och allra mest faller jag för Drag Her To The Waters. Om det inte redan har framgått är detta en väldigt bra första EP. Inför nästa släpp hoppas jag dock att Michaela Åberg vågar ta ut svängarna när hon sjunger. Rösten är skör på ett mjukt sätt, men ibland saknar jag den råhet som speglas i texterna.
