Madonnas genialitet är att hon kan konsten att vara folklig kappvändare, under täckmanteln ombytlig pop-kameleont. Några år efter att hippa klubbkids dansat sig blodiga till fransk elektro och baskaggens mantra spridit sig, insåg Madonna att marknaden var mogen och släppte megahouse-dängan Hung up.
Några år senare, när Timbalands hipphet lagt sig och han etablerat sig som demonproducent, går hon helhjärtat in för ett r´n´b-osande album producerat av honom. Madonna plockar upp trender när folkmassan är redo, och det som varit en hype etablerat sig som säkra kort. Jag antar det är yrkesskicklighet, oavsett vad man tycker om musiken. Nya Hard candy är mindre genialiskt än Madonnas affärssinne. Men r´n´b-influerad pop kryllar av artister där plasten skivan är tryckt på värderas högre än musiken. Madonna är uppenbart överlägsen, trots att albumet är ojämnt.Exempelvis Beat goes on är en njutning både första och trettionde gången. Därigenom knockar lady M lätt omkull sina MTV-poppiga 30 år yngre konkurrenter, vilket hon insiktsfullt illustrerar på skivomslaget iförd ett blänkande fett boxar-bälte.
